Grattis Per Gustafsson! Den förre HV71-backen fyller 50 år i dag och det firar vi med en lång intervju. Födelsedagsfiraren kan se tillbaka på en karriär som innehöll NHL-spel, två VM-turneringar och fyra SM-guld, men det han är mest stolt över är sina 20 säsonger i HV71. ”Ju äldre jag blev desto lättare blev det att träna”, säger Gustafsson.
Det är en tisdagseftermiddag i slutet av maj och för Per Gustafsson, sportchef och huvudtränare i HC Dalen i Hockeyettan, är det ännu en dag på kontoret. Just i dag ringer han runt och jagar sponsorer, vilket inte är särskilt lätt i vanliga fall och coronapandemin har definitivt inte gjort den uppgiften lättare.
– Jag känner mig lite dum ibland när jag ringer runt, med tanke på coronaviruset. Jag kan förstå att många har det jobbigt, men vi måste se över vår verksamhet och försöka hitta nya samarbetspartners som vill synas med oss, säger Per Gustafsson.
Sjätte säsongen i HC Dalen
Han är den enda heltidsanställda i föreningen och det betyder också att han får göra lite andra uppgifter än andra sportchefer och huvudtränare i landet.
– Jag försöker hjälpa till med det administrativa, det ingår. Det är tjusningen i en mindre förening, att men får vara med och påverka och hjälpa till där det behövs, säger han.
Gustafsson går in på sin sjätte säsong i HC Dalen och det går inte att ta miste på att det är ett jobb han trivs väldigt bra med.
– Jag får jobba med unga killar som vill något, och det ger en otrolig energi. Jag tror vi är inne på åttonde veckan med sommarträning tillsammans. Exempelvis tränar vi kvart över 6 på torsdagsmorgnarna innan de ska till jobbet. Då har vi fixat lite frukost till dem. Det är sådana småsaker som ger mig energi, säger han.
Du gjorde 25 år i HV71 (20 som spelare och fem som ungdomsledare) och du går in på din sjätte säsong i HC Dalen. Hur kommer det sig att du stannar så länge på varje ställe?
– Jag är väl lojal. Det ligger i min natur. Jag har familjen här och det ska stämma med dem. Nu börjar stora delar av familjen bli utflugna och då öppnar det upp sig lite mer, säger Gustafsson, som har fyra barn, i åldersspannet 16–24 år.
Har du haft anbud från klubbar högre upp i seriesystemet under dina år i Dalen?
– Jag har haft några väldigt intressanta erbjudanden, men det ska passa i tiden. Något passade inte med familjen och sedan har jag ett avtal med HC Dalen också. Jag är inte den som bryter mina avtal, säger Gustafsson.
"Var ingen rolig sommar"
Lika bra som han trivs nu, lika jobbigt var det sommaren 2010. Hans HV71 hade visserligen vunnit guld tidigare på våren, men en revbensskada hade tvingat Per Gustafsson att fatta det jobbiga beslutet att lägga skridskorna på hyllan – och han visste inte vad som skulle hända framöver.
– Jag gick en hel sommar och funderade. Det var ingen rolig sommar och jag hade svårt att sova stundtals. Tankarna gick kring vad jag skulle hitta på. Sedan landade det i att det jag har hållit på med under stora delar av livet är hockey och jag har väl utbildat mig på något sätt där, i ledarskap och hur träning ska beskrivas, säger Gustafsson, som efter sommaren 2010 fick jobb som instruktör och tränare på ungdomssidan i HV71.
Var det ovissheten som var jobbigast under sommaren 2010?
– Ja, jag hade levt med hockeyn så länge. Man tappar lite av sin identitet. Känslan var lite: ”Var ska jag ta vägen? Vilket spår ska jag välja?”, säger Per Gustafsson.
Vann fyra SM-guld
Innan Gustafsson la av hade han en minst sagt imponerande karriär. Han gjorde två säsonger i NHL (sammanlagt 89 matcher), spelade två VM-turneringar och vann fyra SM-guld med HV71 (1995, 2004, 2008 samt 2010).
– Många frågar vad jag är mest stolt över från min karriär, och det är att jag gjorde 20 säsonger i en och samma klubb (HV71), under fyra decennier. Det är nog inte många som slår det. Det är något jag är stolt över, säger Gustafsson, som debuterade i Jönköpingslaget säsongen 1988/89.
Varför tror du att du lyckades hålla så hög nivå under så lång tid?
– Jag har funderat mycket på det. Jag spelade länge, men var också skadebenägen. Jag försökte träna bra och var jag skadad två månader försökte jag tänka att det kanske kan förlänga min karriär med två månader. Ju äldre jag blev desto lättare blev det att träna. Fredrik Olausson (lagkamrat i HV71) spände ögonen i mig en dag och sa: ”Vi har världens bästa jobb”. Så var det, säger Gustafsson.
Hade du varit lat när Olausson spände ögonen i dig eller varför gjorde han det?
– Vi åkte ihop till träningarna och en dag tyckte jag väl att det var lite jobbigt. Då sa han det och det glömmer jag aldrig. Jag sa inget mer, utan det var bara att hålla med, säger Gustafsson och skrattar åt minnet.
Som 18-åring lämnade Per Gustafsson hemstaden Oskarshamn. Säsongen dessförinnan (1987/88) hade han spelat hockey i IK Oskarshamn, som spelade i dåvarande Division 2, samt fotboll i ett Division 4-lag (”Jag var anfallare och var rätt oöm även på fotbollsplanen”), men när flyttlasset gick till Jönköping fick fotbollsskorna läggas undan.
– Att komma till HV71 från Division 2 var ett stort steg, men spelarna i laget tog hand om mig. Jag var lite tyst och tillbakadragen och försökte visa på isen att jag var en bra hockeyspelare, säger han.
"Första guldet slår allt"
Gustafsson blev kvar i HV71 och hans sjunde säsong i klubben, 1994/95, blev minst sagt speciell, för alla som håller på HV71.
– Det första guldet slår allt. Just för att det var första guldet för föreningen och resan vi gjorde den säsongen var magisk, säger Gustafsson.
Vad är din bild av att ni kunde gå från att bli åtta i grundserien till att gå hela vägen i slutspelet?
– Vi hade fått in Sune Bergman det året och Sune präntade in att det hade varit lite ”HV grå” och mellanmjölk. Nu skulle vi utmana. Vi började träna lite hårdare och körde dubbla pass. Sedan hade vi rätt bra lag också, Kenneth Kennholt, Esa Keskinen, Patric Kjellberg, med flera.
– Vi underpresterade lite i grundserien, men blev ändå åtta. I första kvartsfinalen gjorde Djurgården 1–0, men sedan tog vi över och efter det rullade det på hela vägen, säger Per Gustafsson.
Efter guldet 1995 hade backen lite kontakt med Florida Panthers, som hade draftad honom i den elfte rundan 1994. Men Gustafsson kände att han ville göra någon säsong till i HV71 och spela mer i landslaget innan han åkte över. Året därpå tog han plats i Tre Kronors VM-lag och bestämde sig därefter för att försöka ta en plats i Panthers, som säsongen dessförinnan hade förlorat Stanley Cup-finalen mot Colorado Avalanche.
– Året i Florida var roligt, men tyvärr åkte jag på en knäskada innan slutspelet, säger Gustafsson, som spelade 58 NHL-matcher den säsongen.
"Många som var i rätt ålder"
Inför säsongen 1997/98 blev han trejdad till Toronto Maple Leafs, där han hoppades få en större roll, men så blev det inte. Han spenderade ungefär hälften av tiden i klubbens farmarlag och till slut trejdades han till Ottawa Senators. Efter det valde han att flytta tillbaka till Jönköping och HV71.
– Jag fick inga envägsavtal från NHL och då ville jag hellre ha tryggheten. Vi hade precis fått barn och jag kände att jag kunde komma hem och göra det bra. Jag hade förfrågningar från Schweiz och Tyskland, men jag ville spela i Elitserien, säger Gustafsson
Var det givet att du skulle vara kvar i HV71 eller var du någon gång nära att lämna klubben?
– Det var rätt givet. Vi hade några tuffa år runt 2000, men sedan började vi få ihop laget och hela 00-talet var vi med i toppen och slogs om guldet varje år, säger han.
Gustafsson var en del av den segermaskin som vann tre SM-guld mellan 2004 och 2010.
– Det var många som var i rätt ålder. Johan Davidsson kom hem, (David) Petrasek kom hem och lite andra killar som hade varit iväg. Sedan hade vi ett gäng bra finländare plus en bra målvakt i Stefan (Liv). Det var ett gott gäng, säger Gustafsson.
Har du någon kontakt med lagkamraterna från den här tiden?
– Vi springer på varandra och pratar lite skit emellanåt, men umgås kanske inte på det sättet, säger Gustafsson.
Firar 50-årsdagen med familjen
Innan samtalet avslutas får Gustafsson höra att den här artikeln ska publiceras den 4 juni, på hans 50-årsdag.
– Jaså, det hade ni koll på? säger han.
Hur ska födelsedagen firas?
– Med familjen. Det blir ett lugnt firande.
Hade du planerat det så eller har coronaviruset förstört kalasplanerna?
– Det var tänkt så här. När jag fyllde 40 år, den sommaren jag la av, hade jag en stor fest, och det räcker, säger Gustafsson.
Per Gustafssons drömfemma, med lagkamrater från hans 20 säsonger i SHL:
Målvakt: Stefan Liv, HV71
Backar: Fredrik Stillman, HV71, Fredrik Olausson, HV71. (”Det är jättesvårt att välja, men Fredrik Stillman och Olausson är nog de bästa jag har spelat med. Men när jag kom in som 18-åring var Arto Ruotanen väldigt bra också”).
Forwards: Johan Davidsson, HV71, Esa Keskinen, HV71, Andreas Karlsson, HV71 (”Johan Davidsson får spela till höger för jag vill ha med Keskinen i mitten. Det är jättesvåra val även här, men jag vill ha med Andreas Karlsson. Jag spelade med honom i två år och en säsong var han helt fantastisk”).