För 30 år sedan vann Anders Eldebrink sin andra raka Guldhjälm. Nu tillbringar den förre SSK-stjärnan knappt någon tid i hockeyarenor, men desto mer i skogen. "Visst kan det bli lite ensamt i skogen, men jag tycker det är avkopplande", säger Eldebrink i en intervju om karriären, Södertäljes tuffa situation och varför han har tackat nej till ett par tränarerbjudanden de senaste åren.
40 år. Så länge har Anders Eldebrink hållit på med hockey på elitnivå. Först 22 år som spelare och därefter 20 år som ledare. Hans senaste hockeyuppdrag var som tränare i Rögle, men efter att ha fått lämna klubben under säsongen 2017/18 har Anders Eldebrink inte synts särskilt mycket i rampljuset.
– Jag mår bra måste jag säga. Jag jobbar lite som snickare, när det finns jobb. Jag har en kompis som lejer in mig när det behövs, säger Anders Eldebrink när livet efter hockeyn kommer på tal.
Han bor på en gård nära Hapsund, där statsministern har sin rekreationsbostad, i Flens kommun.
– Jag är mycket i skogen, röjer och jagar jäkligt mycket. Lite blandad kompott kan man säga, fortsätter Eldebrink.
"Motorsågar överallt"
58-åringen är ursprungligen från Mojärv i Kalix kommun, och dit åker han med jämna mellanrum tillbaka.
– Jag har köpt på mig lite skog runt min hemgård. Jag har skog på båda ställena, och motorsågar och röjsågar överallt, skrockar Eldebrink.
Du blir inte less?
– Klart att det är kul att träffa människor och sånt. Visst kan det bli lite ensamt, men jag tycker det är avkopplande. Jag får röra på mig samtidigt som jag gör lite nytta, säger han.
Det var just i Mojärv som Eldebrink började åka skridskor, men han började inte spela hockey förrän han kom till Södertälje som nioåring. Ungefär åtta år senare gjorde han sin SHL-debut.
– Januari 1977. Jag var 16 år och en månad, säger han och fortsätter:
– Vi mötte Leksand, och de var otroligt bra. Det gick fort som bara den, men på den tiden fick man blockera pucken med skridskorna mot sargen. Så fort jag blev stressad var det bara att blockera med grillorna. Sedan blev det avblåst och jag kunde åka och byta, haha. Det var ganska skönt, men matcherna tog väl fyra timmar, säger Eldebrink.
Bara spelat i SSK i Sverige
Sedan blev det ytterligare fyra säsonger i SSK:s a-lag innan han flyttade över till Nordamerika. Det blev en dryg säsong i Vancouver Canucks innan han fick flytta till Quebec Nordiques. Till säsongen 1983/84 var han dock tillbaka i Sverige och Södertälje. Säsongen därpå vann SSK, med spelare som bland andra Glenn Johansson, Jarmo Mäkitalo, Hans Särkijärvi och Anders ”Masken” Carlsson, SM-guld och Eldebrink fick Guldpucken som SHL:s bäste spelare.
– Vi var riktigt jäkla bra. Vi ledde svensk hockey under den här perioden, tillsammans med Färjestad och Djurgården. Sedan tappade vi lite runt organisationen. Jag tror klubben tappade hungern lite, och 1990 gick jag till Kloten. Då ville jag testa något nytt, säger han.
Eldebrink, som även har ett VM-guld (1987), tre VM-silver, två Guldhjälmar samt tre ligatitlar i Schweiz på meritlistan, gjorde fem säsonger i Kloten innan han återigen skrev på för Södertälje 1995/96. Då spelade laget i andraligan, men Eldebrink var med och spelade upp klubben i finrummet igen.
Hur viktigt var det för dig att SSK var den enda klubb du representerade i Sverige?
– Det var viktigt. När jag kom tillbaka -96 slog vi Brynäs och det var otroligt. Vi borde ha fått Bragdguldet för det. De hade vunnit SM-guld året innan och hade ett otroligt lag. Vi gick upp då och jag bestämde mig för att sluta. Och det gjorde jag, men fick börja igen. Då var jag trött mentalt och det var inte roligt, men jag ställde upp för att klubben behövde mig, säger han.
Du blev övertalad att börja igen alltså?
– Jag kom hem som 36-åring och tänkte avsluta med att föra upp dem. Det gjorde jag, men de hittade inga spelare inför återkomtsten. Det är inte lätt när man är långt ner i näringskedjan. Då hoppade jag in i oktober och spelade ytterligare en säsong, men det var slitsamt mentalt. Jag hade två grabbar som lirade hockey, och man skulle skjutsa dem hit och dit. Det var rätt jobbigt, säger han.
Övertalades att fortsätta
Efter säsongen 1997/98 la Anders Eldebrink av, men han fortsatte inom hockeyn. Han har varit sportchef, assisterande tränare och huvudtränare. Sedan han fick lämna Rögle under säsongen 2017/18 har han inte haft något hockeyjobb. Han följer dock hockeyn, och då framförallt klubbarna han varit i som spelare och tränare.
– Att Rögle går bra är kul. De har ett bra lag, med de gamla Röglekillarna som kommit hem. När jag och ”Masken” (Anders Carlsson) var där försökte vi få hem dem, men då skulle de ut i världen. Abbots har gjort det bra, säger Eldebrink.
Hur ser du på Södertälje då, som har fått en tung start i allsvenskan?
– Tråkigt. Säg så har, klubben har inte skötts bra på många år. Organsationen har inte varit bra på många år och därför ligger vi där vi ligger. Det är hårt att säga, men ofta ligger man så bra till som organisationen är. Nu har det kommit in bra killar i styrelsen. Jag tror det kan bli bra om de får vara kvar. Micke Samuelsson har kommit in och tar hand om hockeyfrågor. De har inte haft så många förutom tränarna som kunnat hockeybiten, och det har visat sig, säger Eldebrink.
– Men få det inte till att jag sågar klubben, utan jag försöker bara ge en förklaring till varför jag tror att det har gått som det har gått. Styrelsen vi har nu är bra och vi kommer att hålla oss kvar, det är jag övertygad om.
Du var assisterande tränare i SSK 2003 till 2005. Det har aldrig varit aktuellt med en roll där igen?
– Nej, de har inte frågat mig. Jag tror att människorna som har varit där inte har velat ha dit mig. Annars hade de frågat.
Känns det tråkigt?
– Jag vet inte. Jag är lite tjurig att ha och göra med. Kommer jag fram till något försöker jag genomföra det. Jag lyssnar på hockeymänniskor, men är inte mycket för när andra lägger sig i. Då säger jag ifrån, och det tror jag inte passar vissa, säger Eldebrink.
Har du varit nära något annat tränarjobb efter Rögle?
– Jag har haft tre, fyra erbjudanden faktiskt som jag tackat nej till. Jag har farit och fladdrat i många år, både som spelare och ledare. Jag har inte hunnit vara hemma riktigt. Jakten ligger mig varmt om hjärtat och det har blivit mindre när man har jobbat. Jag försöker hinna med mycket sånt. Vi får se vad som händer. Jag har haft tuffa jobb sista åren. Det skulle vara skönt att ha ett lag som slåss i toppen, säger han.
Vilka jobberbjudanden var det?
– Det var ett lag i Norge och ett i Schweiz. I år är det ett lag som har varit på mig, men jag vill inte säga vilket, säger han
Men du har inte stängt dörren för ett nytt hockeyjobb?
– Nej, det har jag inte gjort, men ska jag ta ett lag nu blir det ett lag som har problem. Då går man in i bubblan direkt. Man funderar på det 24 timmar om dygnet, men vi får se vad framtiden för med sig. Jag håller allt öppet, säger Eldebrink.
Anders Eldebrinks drömfemma, med sig själv och spelare han spelat tillsammans med i SHL
Målvakt: Magnus Lindquist. (”SSK har haft många bra målvakter, men Magnus gjorde det bra när vi gick upp -96”)
Backar: Anders Eldebrink och Mats Waltin. (”Mats var otroligt bra.”)
Forwards: Glenn Johansson, Conny Jansson, Thom Eklund. (”Glenn var passningsskicklig, men kunde göra mål också. Thom var en stenhård jäkel. Arbetsmyra. Conny Jansson gjorde mycket mål. Det var en otroligt bra kedja.”)