SHL-ikonen: Mats Näslund

Klockan är strax efter 16 en vardagseftermiddag när SHL.se får tag i Mats Näslund och för den förre storspelaren betyder det att arbetsdagen precis är avslutad.

– Jag jobbar som snickare. Jag är anställd av en kompis, säger Näslund.

Näslund kan se tillbaka på en karriär som få andra svenska hockeyspelare kan mäta sig med. På meritlistan finns bland annat tre SM-guld (två med Malmö och ett med Brynäs), ett VM-guld, ett OS-guld, Stanley Cup samt Guldpucken 1980, och att han var en stor talang märktes tidigt. Redan 1976 fick han göra SHL-debut med Timrå, endast 17 år gammal. I den fjärde omgången från slutet den säsongen hjälpte Mats Näslund till med att sälja matchprogram i ishallen. I matchen därpå var han en av spelarna på isen.

–  Jag minns att det var klart att Timrå skulle åka ur. Då bestämde sig tränaren Eje Lindström att några yngre killar fick vara med i de tre sista omgångarna. Vi var tre, fyra yngre som fick chansen på bekostnad av några spelare som skulle lämna. Därför fick jag fick debutera så tidigt, säger Näslund.

Vad minns du från debuten?

– Hemmamatch mot Södertälje. Jag minns att jag fixade en utvisning på Arne Carlsson, som inte hängde med. Det är det jag minns, säger Näslund.

Timrå åkte som sagt ur den säsongen, men gick raka vägen upp i SHL igen – mycket tack vare Mats Näslund, som gjorde 27 poäng på 17 matcher.

– Vi gick helt obesegrade hela året. Det var helt otroligt, osannolikt, men vi hade ett bra lag och hade fått behålla stora delar av laget från året innan. Folk flyttade inte runt lika mycket på den tiden, säger han.

Lämnade Timrå för Brynäs

För Näslund blev det ytterligare en säsong i Timrå innan han 1978, några månader innan han skulle fylla 19 år, skrev på för Brynäs.

– Jag fick itutat i mig från vår juniorlandslagstränare ”Tigern” Johansson att om jag skulle fortsätta utvecklas skulle jag spela i elitserien (Timrå hade åkt ur). Han var inte blyg med att jag skulle flytta till Brynäs. Det var lite halvnaturligt att flytta till Gävle. Både ”Tigern” och Inge Hammarström hade gått från Timrå till Brynäs tidigare, säger Näslund, som ändå medger att Brynäs långt ifrån var något favoritlag, tvärtom.

– Som hockeysupporter var rivaliteten mellan Timrå och Brynäs stor. Ett av mina största hockeyminnen är från en match mellan Timrå och Brynäs, då det var minst 11 000 åskådare på plats och det var fullständigt kaos, säger Näslund, och berättar vidare:

– ”Lilla Strimma” Svedberg var hemma igen och det var hemmamatch mot Brynäs. I den isladan var det 400 sittplatser, men det gick att knöka in hur mycket folk som helst. Efter det blev maxkapaciteten 7500 i gamla ishallen, säger Näslund.

Han blev kvar i Brynäs i fyra år, 1978-1982, och under den här tiden spelade han tre VM, ett OS, vann SM-guld 1980 och säsongen därpå vann han SHL:s poängliga.

– Jag hade både positiva år och tuffa år med Brynäs. Gävle är tufft när det inte går bra. Sista året fajtades vi för att hålla oss kvar och sedan var det ett år med SM-guld. Jag hade fyra bra år, utvecklande. Jag fick lära mig mycket av ledarna i laget, som Tord Lundström, Stigge Salming och Inge Hammarström, säger han.

Vad lärde du dig av dem?

– Hur man förbereder sig för matcher och mentalt. Man fick lära sig vad det kostade att vinna och man fick lära sig att hata motståndarna, kan man säga, säger Näslund.

Sedan gick flyttlasset till Kanada och Montreal. Höjdpunkten i Canadians var förstås 1986 då laget vann Stanley Cup. 1990 återvände Näslund till Europa, men till Schweiz och Lugano.

– Jag hade tvåårskontrakt i Schweiz och hade en tanke på att spela resten av min karriär där. Sedan fick både jag och Magnus Svensson sparken. Då blev det lite panik och man visste inte vad som skulle hända. Då kände jag att det var dags att flytta till Sverige.

Och då ringde Percy Nilsson?

– Hans medhjälpare i alla fall. Han hade nog inte så stor koll på vem jag var. Det gick snabbt. Brynäs och Malmö var klubbarna som var intressanta.

Vad vägde över till Malmös fördel?

– 100 procent säkert att det för att min fru har tre kusiner och en moster där, och hon hade varit mycket i Malmö. Hon ville gärna dit, säger Näslund.

Två SM-guld med Malmö

Under sina tre år i Malmö kunde Mats Näslund lägga till ytterligare två SM-guld till den redan långa meritlistan.

– Första guldet (1992) vann vi mot Djurgården. Det var nästan att Malmö krävde att vi skulle vinna. Malmö hade gjort en satsning under flera år och sedan kom vi några till sista året. Det var som en beställning.

– När vi vann mot Modo (1994) var vi stora favoriter. Det var egentligen bara hur länge Peters Forsberg skulle orka spela så bra. De tog tog ledningen med 2-0 i matcher, men sedan vände vi. Det var två olika guld, men lika roliga båda två, säger Näslund.

Den säsongen var Mats Näslund med i det svenska OS-laget i Lillehammer och vi vet alla hur det gick. För Näslund blev det början på slutet på en lång karriär.

– Jag kände efter OS i Lillehammer att jag hade vunnit det jag kunde. Att spela matcher är inte så jäkla svårt, men man ska träna också. Passionen försvann, säger Näslund, som är en av endast fyra svenskar (tillsammans med Håkan Loob, Tomas Jonsson samt Niklas Kronwall) som vunnit SM, VM, OS och Stanley Cup.

Vissa hockeyspelare pratar om att livet efter karriären är en stor omställning. Hur var det för dig?

– Jag tränade juniorlaget. Sedan hittade jag tillbaka till snickarjobbet. Jag var utbildad snickare innan jag stack över till Montreal. Jag hade något att falla tillbaka på. Jag hade en väg ur hockeyn. Jag har inte haft problem med det, säger Näslund, som bor i Höllviken, söder om Malmö.

Förutom att han var assisterade GM i Tre Kronor mellan 2005 och 2010 (”det gjorde jag på fritiden”) har Näslund inte haft mycket med hockeyn att göra sedan han slutade. Något han inte har lockats av heller.

– Nej, det har jag inte. Man måste vara beredd att flytta runt om man ska vara tränare. Jag är ganska hemmakär. Jag hade nog bränt mitt intresse under karriären, säger han.

Följer du hockeyn i dag?

– Ja, jag ser rätt mycket på tv. Jag följer Timrå mest av allt. Sedan åker jag in och tittar på Malmö sex, sju matcher per år. NHL följer jag inte alls. Kanske att jag kollar hur det går för Montreal och hur det går för Nicklas Bäckström, som jag känner, säger Näslund.

Överraskades i Bologna

För en vecka sedan, den 31 oktober, fyllde Mats Näslund 60 år och det firade han med att åka till Italien.

– Jag och frun var i Bologna, och där blev jag väldigt överraskad för min gamle kompis och lagkapten från Montreal Bob Gainey kom och hälsade på. Jag visste inget, men min fru visste tydligen.

Var det hon som hade styrt upp det?

– Ja, det var det. Det var stort. Vi var där fyra dagar och Gainey var med hela tiden, säger Näslund.

Hur ser du på att åldras?

– Jag är rätt pigg och har inte ont i kroppen. Jag åker skridskor en gång i veckan och spelar golf. Men det klart, det är väl mycket motgångar som väntar de närmaste 20 åren, säger den nyblivne 60-åringen.

Vad är det för gäng du spelar hockey med?

– Det är egentligen killarna jag hade i juniorlaget. Det är knappt 40 år de flesta. Det går ganska fort, men det är kul. Den roligaste motion jag kan få. Jag blir tröttare där än att sitta på en spinningcykel, säger han.

Finns det något du saknar med hockeyn?

– Nej. Det är löjligt att säga att jag saknar att spela stora finaler när jag är så långt ifrån det. Jag saknar inget, säger han.

Kan du bli nostalgisk och minnas tillbaka?

– Ja, faktiskt kan jag börja bli det. Det finns rätt mycket youtubeklipp och det kan komma upp på Facebook. Då blir jag lite nostalgisk, säger Mats Näslund.

Mats Näslunds drömfemma, med spelare han spelat tillsammans med i SHL:

Målvakt: Pekka Lindmark, Malmö.

Backar: Robert Svehla, Malmö, Stig Östling, Brynäs.

Forwards: Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg, Brynäs, Raimo Helminen, Malmö, Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson, Brynäs.