SHL-ikonen: Tomas Jonsson

Drygt 20 år har gått sedan Tomas Jonsson, 59, slutade med hockey, men när SHL.se får tag i Leksandsikonen är det bara några timmar kvar till att han ska knyta på sig skridskorna igen.

– Jag ska vara med på en liten jippogrej i Sälen. Vi är ett gäng som ska spela tre mot tre på torget, säger Tomas Jonsson.

Några av spelarna som ska vara med är Tomas Holmström, Anders ”Masken” Carlsson, Nicklas Lidström och Håkan Loob. Jonsson lottades i samma lag som Mats Näslund och Henrik Zetterberg.

– Vi har inte haft någon taktikgenomgång än. Zetterberg är yngst så jag sa åt honom att han får spela back och åka mest skridskor, men jag tror att jag hamnar där bak ändå, säger Tomas Jonsson och skrattar.

Hur mycket hockey spelar du?

– I år har det blivit fem, sex matcher. Vi började i augusti med 100-årsmatchen i Leksand. Sedan spelade jag matchen för Tobias Forsberg och jag har spelat lite med Tre Kronor Legends. Det brukar inte bli så här mycket. Normalt blir det ett par matcher per år. Vi får se hur länge man orkar, säger Jonsson.

Hur mår kroppen efter alla år?

– Skapligt faktiskt. Jag har inga större krämpor. Lite småskavanker, men det är mer för att jag inte rör mig så mycket. Det kan jag ju göra något åt, säger Jonsson.

"Är som natt och dag"

Tomas Jonsson lämnade moderklubben Falu IF 1977 och sedan dess har han hållit på med hockey på elitnivå. Först spelade han drygt 20 år och därefter blev det nästan lika länge som ledare på elitnivå (bortsett från några år som tränare i Falu IF i Division 2 i början på 00-talet). Sedan 1,5 år tillbaka är han inte längre en del av hockeyfamiljen på den högsta nivån. I stället är han med i sportkommittén i Falu IF på ideell basis.

– Vi är ett gäng gamla spelare som har lovat att hjälpa till lite, säger Jonsson.

– Vi spelar i Tvåan nu. På sikt är förhoppningen att vi ska spela i Hockeyettan, säger han.

Efter ungefär 40 år med hockey på elitnivå, vilken är den största omställningen med att vara på den här nivån?

– Det är som natt och dag med ekonomin, en jätteskillnad. Knappt att det går att jämföra. Det gäller att jobba långsiktigt och med stort tålamod. Finns det inte pengar så finns det inte. Vi kan inte trolla fram det, säger han.

Kan det bli en återkomst för dig med hockey på elitnivå?

– Nej, absolut inte. Jag har gjort mitt nu. Jag bestämde mig för ett drygt år sedan. Nu får det räcka. Jag tycker det är roligt att titta på hockey. Jag ser ganska mycket matcher i Leksand. Jag vill inte vara involverad längre. Allt har sin tid, säger han.

– Jag har levt med hockeyn sedan långt, långt tillbaka. Det här är ett nytt sätt för mig att leva, utan att behöva tänka på ishockey hela tiden, säger han.

Vad är det bästa med det?

– Det blir lite lugnare. Helgerna blir något helt annat. Jag blir mer involverad när det gäller familj, barn och barnbarn. När jag var mitt i det styrde hockeyn allt. Nu får jag börja städa och greja, skrattar Jonsson, som har tre barn och fem barnbarn.

59-åringen kan se tillbaka på en minst sagt framgångsrik karriär. Han tillhör den exklusiva skaran som har vunnit SM-guld (1979), VM-guld (1991), OS-guld (1994) och Stanley Cup (1982 samt 1983). SM-guldet kom 1979 med Modo. Ett år efter att Jonsson lämnat Falun för Örnsköldsvik.

– Tommy Sandlin flyttade från Brynäs till Modo, och han hade vunnit ganska mycket med Brynäs. Det var en stor anledning att jag valde Modo och sedan ville jag komma långt hemifrån. Jag är ganska hemmakär. Hade jag flyttat till Leksand hade jag nog åkt hem ganska mycket och då kanske jag hade blivit lite splittrad. Just vid den här tidpunkten var det perfekt för min utveckling. Jag ångrar inte en sekund att jag tog den vägen till eliten, säger han.

Sköt SM-guldet till Modo

Höjdpunkten på hans fyra år i Modo var förstås SM-guldet och Jonsson hade en nyckelroll i segern. Den då 19-årige backen sköt det matchavgörande målet som säkrade titeln.

– När det vankas slutspel kan det bli att jag tänker lite på det, men det är så länge sedan. Det är 40 år sedan och jag blir lite rädd när jag säger att det är 40 år sedan vi vann, haha. Jag är stolt över att ha varit med och vunnit, det måste jag säga. Ett SM-guld, det kan ingen ta ifrån en, säger Jonsson.

Jonsson draftades som nummer 29 av New York Islanders 1979, men trots att NHL-klubben ville ha över honom direkt väntade han två år med att flytta till USA, eftersom han lockades av OS i Lake Placid 1980 och hemma-VM 1981. Jonsson gjorde åtta säsonger i Islanders och två gånger fick han vara med och vinna Stanley Cup, men 1989 flyttade han hem till Sundborn, utanför Falun.

– När vi tog beslutet att flytta hem till Dalarna fanns det bara ett lag att spela för. Jag tänkte att jag spelar ett par år till i Sverige och skaffar mig någon utbildning, men det hände mycket i Sverige under åren jag var borta, framförallt ekonomiskt. Helt plötsligt kunde jag försörja en familj på hockeylönen. Jag kom hem och hockeyn blev bara roligare och roligare. Vi hade ett härligt gäng i Leksand och hade mycket skoj. Det blev nio år. Tyvärr vann vi aldrig någonting. Vi vann Elitserien ett par gånger och gick till semifinal. Det grämer mig lite att vi inte vann med Leksand. Det skulle vara pricken över i, men det går inte alltid som man tänkt sig, säger han.

Du har vunnit SM, VM, OS och Stanley Cup. Men du kan alltså gräma dig över att det inte blev ett guld med Leksand?

– Att få avsluta med det hade varit en kanongrej, men att vinna SM-guld med Modo var jättehäftigt, vilken känsla. Första gången man vinner något är alltid speciellt, säger han.

Ser gärna hockey i Tegera Arena

Det blev alltså ytterligare nio säsonger i Leksand för Jonsson, samtliga som lagkapten, innan han som 38-åring bestämde sig för att sluta med ishockeyn. Leksandsfansen kommer dock aldrig att glömma Jonsson och hans tröja hänger numera i taket på Tegera Arena.

– Jag åker upp till arenan med ett stort leende. Man träffar mycket gamla kompisar och får sitta och prata lite. Jag hänger med ganska bra, säger han.

Vad tycker du om dagens SHL-hockey?

– Oj, det går otroligt fort. Jag kommer ihåg när vi spelade tvåmål på träningarna med Sandlin i Modo. Han kunde blåsa av mitt i spelet och säga: ”Lugna ner er. Det går för fort. Ni måste ha pucken med er”. Haha. Det är ny sport om man jämför med 1970-80-tal och alla är otroligt bra tränade. Den biten har gått framåt väldigt mycket. På min tid var vi nog mer passningsskickliga, men vi var inte i närheten av den här farten, säger Jonsson.

Samtalet börjar lida mot sitt sluta och för Jonsson väntar alltså en kväll i lag med Henrik Zetterberg och Mats Näslund.

– Jag ska väl gå och stretcha lite, säger han och brister ut i ett skratt.

Det blir inte mycket uppvärmning?

– Det är 200 meter dit vi ska spela. Promenaden dit får bli uppvärmningen, säger Jonsson.

Tomas Jonssons drömfemma, med sig själv och spelare han spelat tillsammans med i SHL

Målvakt: Johan Hedberg, Leksand

Backar: Magnus Svensson, Leksand, Tomas Jonsson, Leksand/Modo.

Forwards: Lars Molin, Modo, Per-Erik Eklund, Leksand, Pelle Lundqvist, Modo