Ett snabbt kliv från spelare till tränare tog Thomas Berglund hem till Piteå, tillbaka till Luleå, ner till Gävle och "hem" till Luleå igen. SHL.se har snackat med tränaren som format topplaget Luleå Hockey.
Som spelare gjorde han 669 matcher i dåvarande Elitserien. Det blev 253 poäng - och han var med och bärgade Luleå Hockeys första, och hitills enda, SM-guld den där magiska säsongen 1995/1996. Nu är han sedan ett par år tränare i samma klubb - klubben som han blev synonym med som spelare. Att han skulle bli tränare var på intet sätt spikat, men det kändes samtidigt inte fel:
– Givet var det väl inte. Men det var ganska troligt, skulle jag säga. Det handlar väl lite grann om vad man är för typ. Man ska gilla det här med ledarskap och att driva på, säger han när SHL.se ringer upp.
– Jag tyckte att jag hade många av de förutsättningarna. Jag tror inte att alla har det eller vill vara ledare. Det föll sig ganska naturligt, faktiskt.
Att se slutet på en lång spelarkarriär kan vara en stress. Många spelare har genom åren vittnat om att det blir en omställning i livet när allt tar slut.
Var det en stress för dig att inte veta vad du skulle göra efter den aktiva karriären?
– Lite grann var det väl så. Man får en identitet som spelare och plötsligt är det på väg att ta slut. Men för mig överlappade det ganska bra. Det blev Piteå för mig som tränare i två år direkt efter. Det var ganska snabbt klart. Men det blir väl en identitets….inte identitetskris, men man har varit hockeyspelare så länge och så tar det slut. Det blir lite speciellt, förklarar han.
Du är starkt förknippad med klubben. Sätter det någon extra press på dig i din roll nu?
– Press och press... Det är klart att det här mina barn är uppvuxna, jag har bott här merparten av mitt liv. Det känns som hemma för mig, säger Piteå-födde Berglund och fortsätter: – Det är en sport som är så känsloladdad. Många lever med hockeyn så pass mycket. Det är klart att det finns risker när det går dåligt. Då är det ju en börda, speciellt kanske för mina barn som är i en ålder där de kanske få utstå saker och ting. Det är klart att det är en risk, men det finns risker i allt man gör. Det är bara att se till att gå bra, då blir det lättare, säger han och skrattar till.
Hur kopplar du bort hockeyn? Är det svårt?
– Jag är ganska bra på att koppla bort. Jag tror att det är ett måste, det är inte bra om man går och tänker på hockeyn dygnet runt. De gånger man tänker på det så gäller det att man har en balans och att man är med i det som händer runtomkring en i vardagen. Jag har inga speciella grejer jag gör. Jag har det ganska naturligt. Jag kan koppla bort på ett bra sätt, tycker jag själv i alla fall.
Familjefadern Berglund håller sig sysselsatt. Med tre barn finns det att göra, förklarar han:
– Barnen är 17, 15 och 12 år så det har varit en tid med mycket familjetid med en vardag som består av mycket skjutsningar och sådär. Annars gör jag inget speciellt. Jag håller på med lite idrotter, jag spelar ganska mycket padel. Jag har inte haft några bekymmer med att koppla bort, skrockar han.
Det är inte alltid. Men ofta är Berglund lugn och samlad. Under hela vår pratstund är han förberedd, han förklarar tydligt och berättar utförligt om olika saker. Det föder frågan:
Hur behåller du lugnet i de flesta situationer?
– Det är väl inte alltid jag är det, men jag tycker att jag är ganska bra på att samla mig både före och efer match. Med åren lär man sig också att man inte behöver ödsla med energi. Vi är ganska förberedda, vi vet vad vi ska trycka på. Det kommer sällan saker till oss som är överraskningar, men det är klart. Har man åkt på konstiga domslut är det klart att man blir irriterad. Man brusar upp ibland, men det gör inte så stor nytta. Det är bättre att försöka lägga band på sig själv så man är balanserad när det är dags att analysera. Med åren tror jag att jag har blivit lite lugnare.
Sedan kan det väl vara så att så som du agerar agerar även dina spelare…
– Ja, lite så är det. Sen är det väl inget fel att ibland höja rösten. Men det är handlar inte om att skrika, det handlar om att vara tydlig och förklara om det är något som inte funkar. Det handlar inte om att skrika rakt ut utan det handlar om vad man säger.
Starkt samarbete i organisationen
Det för vårt samtal in på det som händer på isen. Under Berglunds ledning har Luleå gått från ett mittenlag till ett topplag i SHL. Lagets täta defensiv har ofta kompletterats av den intensiv inledning av matcherna.
Hur har du format din tränarfilosofi?
– Det bygger ju lite grann på vad man har för tro som tränare. Sedan har man lärt sig att titta på andra och ta intryck. Men grunden är vad jag själv tycker är framgångsrikt, säger han.
En kort paus. Han fortsätter:
– Det har jag försökt motivera både för spelare och ledare. Jag hade inte kunnat gå in i Djurgården, till exempel, som har ett färdigt system som inte stämmer med min filosofi. Det hade kanske passat andra men jag hade haft svårt att gå in och spela något som jag inte håller med om. Jag förstår att de gör så men jag själv hade inte passat in i det systemet. På det sättet har jag varit tydlig med hur jag vill spela. Sedan bygger det på att ha ett bra samarbete med tränarkollegorna. Men som huvudcoach sätter man, i alla fall i vår förening, lite grann hur man vill spela.
Hur pass involverad är du när Luleå hämtar in spelare till truppen?
– Jag är involverad i allra högsta grad. Jag har ett nära samarbete med vår GM, ”Skuggan” och Uffe Engman. Vi har daglig kontakt när det gäller spelare och rekryteringar.
Är du med på scoutingresor också?
– Det händer. Men det finns så bra verktyg nu där man kan sitta och titta på video nu. Man tjänar så mycket tid på det och kan se flera spelare samtidigt. Vi hjälps åt med det. Som GM vill du ju inte värva en spelare som ledarstaben inte vill ha. Vi har har samsyn. Vi är inte alltid eniga men vi måste stöta och blöta lite. Och det är ju ett samarbete, det också. Det funkar bra tycker jag.
På tal om det, hur kommer det sig att ni i Luleå har en fin historik när det gäller att värva finländare?
– Det har väl inte blivit bra alla gånger, men som du säger vi har värvat bra. Vi har bra kanaler in i Finland och det gäller att bygga upp ett stort kontaktnät som kan hjälpa oss. Ytterst tittar vi på spelarna själva. Tips är bra men vi kollar alltid närmare själva.
Framgång föder framgång. Har man haft en finländare som gått bra och trivts och sedan flyttar hem är det väl lättare att få in fler…
– Ja, spelarna som har lyckats här pratar gott om föreningen. Vi har fått många unga spelare att utvecklas. Vi är duktiga på det. Vi har spelare som kanske inte har fått plats i någon annan förening att hitta sin plats och utvecklas och bli bra här. Vi har en bra filosofi.
Det gör mig nyfiken. Luleå kryllar av talang, finns det någon spelare som Thomas Berglund tycker har fått flyga lite under radarn i media än så länge?
– De flesta är ju ganska bra scoutade nu men Noel Gunler... Han får ju mycket rubriker. Carl Matsson har gått den långa vägen. Han kom inte med i hockeygymnasiet och har gått vägen via en annan klubb här i Luleå - Brooklyn Tigers - och kommit hit. Men de flesta talangerna har ju fått sin beskärda del av uppmärksamheten: Filip Hållander, Noel Gunler, Nils Lundkvist. Det finns fler i pipen men vi låter framtiden utvisa vem det blir som tar nästa steg, säger han lite lurigt.
Med en väl fungerande ungdomsverksamhet bakom ett SHL-lag i toppklass är Luleå numer en maktfaktor i SHL. Och inramningen i Coop Norrbotten Arena bjuder ofta på något alldeles extra:
– Vi har trogna, jättebra fans på ståplats som skapar en otrolig stämning och sittplatspubliken är bra på att hålla igång. Arenan är kompakt och inbjuder till bra stämning och folket gillar att hålla igång, säger Berglund.
Vårt samtal har nått vägs ände. Han tog SM-guld med Luleå som spelare. Thomas Berglunds trupp är rustad för den kampen nu igen. Det kan leda till fler samtal. Och om vi ska tro hans luriga svar bör vi granska vår radar över Luleås juniorverksamhet. Björnen i norr är vaken.