I veckans "Möt Människan" samtalar vi med Niklas Niva Sjökvist, ordförande i Leksands supporterförening Superstars. Om hur allt började för honom och supporterskapets fina sidor.
”Det kom med modersmjölken.”
Supporterskapens kanske vanligaste sätt att ”värva” nya medlemmar till föreningarna är den som går i arv. För Niklas Niva Sjökvist var det precis så hans kärlek till Leksands IF föddes. Men det var först i tonåren den rotade sig och växte till något mer än bara kärlek till ett idrottslag.
– Jag har väl varit i ladan sedan jag var nyfödd. När jag var i 15-årsåldern kom jag i kontakt med folk i klacken. Då bodde jag hos mamma i Stockholm men var hemma hos pappa på loven och då började jag stå där. På den vägen är det, förklarar han när vårt samtal inleds.
En hel del vatten har runnit under broarna sedan den där klackdebuten och idag är Niklas Niva Sjökvist, 33, nyligen omvald ordförande för Superstars, Leksands officiella supporterförening. Med tanke på det breda stödet över landet för dalalaget har det länge funnits många supporterföreningar till klubben, något som ett tag vållade förvirring hos fans som ville bli medlemmar.
– Vi har haft ett projekt sedan många år som heter ”En Stor Stark”. Projektet syftade att samla in alla föreningar under Superstars och i princip alla - några undantagsfall finns - slöt upp under det, säger han och lägger snabbt till:
– Vi har full respekt för de som vill driva eget också.
En stor stark
Han berättar att de största regionala föreningarna är Mälarmasarna, som utgår från Eskilstuna, Östgötaleksningar med bas i Norrköping och Superstars Stockholm. Undertecknad berättar att jag tidigare jobbade i östgötska Finspång, inte långt från just Norrköping, och att det där finns ett starkt stöd för klubben. Niva Sjökvist förstår precis:
– Det är lustigt egentligen, säger han filosofiskt och fortsätter:
– Det finns vissa fästen där klubben är oerhört stark. När jag bodde i Eskilstuna åkte jag med Mälarmasarna till matcherna ett tag. Eskilstuna är stort, ungefär hundra tusen invånare. Men i lilla Köping - där har du ett fäste! Där kunde vi plocka upp femton personer på en resa.
Organiserade resor - till hemmamatcherna
En resa i det här fallet är inte nödvändigtvis en resa till en bortamatch. Leksand har ett starkt inflöde från de regionala föreningarna till hemmamatcherna också och på Superstars hemsida kan man läsa sig till vilka resor de olika falangerna anordnar - såväl till hemmamatcher som bortamatcher. Vårt samtal fastnar vid just resorna. Niklas Niva Sjökvist gjorde sin beskärda del av resor med Mälarmasarna när han bodde i Eskilstuna under några år. Idag är lördagsmatcherna en viktig del för supporterklubbarna där de kan få iväg resor till bortamatcherna, och schemaläggningen påverkar naturligtvis detta. Men istället för en utebliven bortaresa en lördag ser Niva Sjökvist en positiv sak när laget spelar hemma.
– För föreningen är det ju bättre att vi skeppar busslaster av fans till Leksand så de renderar pengar för vår förening istället. Det får man absolut inte glömma bort och underskatta. Om det kommer 50 personer från Eskilstuna och 50 från Örebro så märks det kanske inte på det stora hela i arenan men det är hundra biljetter och några extra spenderade kronor i kassorna, och de bidrar till en bättre stämning, säger han.
De som inte har upplevt det har kanske svårt att förstå de band som ett supporterskap skapar. Inte bara till den förening man stöttar, utan även med andra supportrar. Niva Sjökvist förklarar att han har full förståelse för de som inte förstår vad en hängiven idrottssupporter sysslar med och de känslor som kommer med supporterskap. Men:
– Det jag däremot har svårt för är folk som nästan är stolta över att de är så okunniga i sport. Att stoltsera att man är okunnig i sport är ju bara föraktfullt. Men jag har full förståelse för att man inte kan greppa supporterskapet.
Mer än bara sporten
Vinst. Förlust. Guld. Uttåg. Och i Leksands fall de senaste åren: Uppflyttning och nedflyttning. Den känslomässiga berg-och-dalbana som kulminerar i ett supporterskap är många. Guld är målet för många klubbar. Just nu ska Leksand göra det Malmö gjorde för några år sedan: Etablera sig i SHL. En ”fastare” tillvaro i högstaligan ger naturligtvis föreningen en helt annan säkerhet och möjligheter. En ”fastare” tillvaro i SHL ger också Superstars helt andra möjligheter.
– De bästa och värsta är uppflyttningarna och degraderingarna. Det var som jag sa i en annan intervju att du kan inte inbilla mig att känslan när man vinner guld är bättre än den glädjen man känner när man går upp i SHL. Att gå upp betyder otroligt mycket mer. Det är en existensfråga, kommer klubben att överleva? Det är så mycket mer än att ”bara” vinna guld. Men det är lite provocerande att se supportrar sitta och gråta när de har åkt ur i en semifinal. ”Ni hade en schysst säsong. Fram med golfklubborna och på’t igen nästa år.” Testa att åka ur, säger han och är oerhört noga med att påpeka att han inte vill dra på sig någon offerkofta.
– Vi framställs ofta som det men jag vill verkligen poängtera detta. Man ska ha i åtanke att det kunde vara mycket värre. Västerås, Södertälje, Björklöven, säger han och blir tyst en kort stund innan han fortsätter
– De har varit nere i ettan och vänt. Det är jag otroligt glad över att vi har sluppit. Det finns de som har lidit värre, det råder det ingen tvekan om.
Han menar att glädjen vid uppflyttning och smärtan vid nedflyttning är mer extrem än vid framgångar eller motgångar i slutspelet. Med jojo-resorna mellan SHL och Hockeyallsvenskan de senaste åren är det inte heller så konstigt att Niklas Niva Sjökvists bästa och värsta minnen är från just uppflyttningar respektive nedflyttningar. Men tillvaron spelar en helt annan roll för många. Beroende på var klubben spelar är uppslutningen på läktaren olika, likt i de flesta städer och kring de flesta lag. För många supportrar, inte bara Leksands-fans, är supporterskapet den stora - kanske till och med den enda - sociala umgängeskrets man har. Niva Sjökvist säger att han kan ge många exempel på personer som saknar familj och vars närmsta vänner är de som står bredvid dom på läktaren under tre tjugominutersperioder (och pauser) ett par gånger i veckan under några månader per år. När klubben spelar i SHL är publiken större och umgängeskretsen växer. När klubben är i HockeyAllsvenskan minskar publiken och för många försvinner bekanta:
– Det är en speciell vänskap. Det blir som en andra familj och ett brett socialt nätverk. Det är ju en rikedom om något. Jag brukar säga det, halvt på skämt och halvt på allvar att om det bara var det sportsliga man var intresserad av så hade man lagt av för länge sedan, säger Niva Sjökvist.
Det föder den uppenbara frågan: Går det egentligen att förklara supporterskap?
– Nej, det tror jag inte, avslutar Niva Sjökvist.
Leksand är tillbaka i SHL med hopp om att etablera sig. Sportsligt vore det en succé.
Precis som på det sociala planet för väldigt många.