Möt Människan: Spelaragenten Johan Altberg

När TV-pucken avgjordes 2000/01 hette några av spelarna Loui Eriksson, Mikael Johansson, Carl Söderberg, Gustaf Wesslau, Johan Fransson och Mattias Karlsson. Gästriklands lagkaptenen den säsongen var Johan Altberg. Till skillnad från ovan nämnda spelare valde Altberg fem år efter TV-pucken att lägga skridskorna på hyllan.

– Jag var en sväng i Divison 1 södra (Motala) efter junioråren, men suget att spela försvann lite. Jag hade inte glöden och energin för att spela på den nivån. Det krävs mycket uppoffringar för att spela i Divison 1, säger Johan Altberg, 34.

"Har blivit större än jag trodde"

Åren gick och han funderade på vad han skulle göra med livet i stället. Altberg berättar att han dock inte kunde släppa hockeyn helt och att han tog kontakt med en ledare i Brynäs som han hade lärt känna under sin tid som spelare i klubben.

– Han (ledaren i Brynäs) var den som fick in mig på agentspåret. Han tipsade mig om att kontakta Tommy Öström. Jag hörde av mig på vinst och förlust. Jag tyckte det lät som en kul grej. Jag var 24 år och visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på. Nu är det ett jobb och jag försörjer en familj på det. Det har blivit större än jag trodde där och då. Det var en hobby från början, säger 34-åringen.

Tommy Öström, 58, är en av de mest rutinerade agenterna i Sverige och han och Altberg har samarbetat i tio år.

– Jag hade några möten med Tommy och vi sa att vi skulle köra och se vad det ledde till, säger Altberg och fortsätter:

– Vi har bra kemi. Vi har lite olika input. Han är drygt 20 år äldre än mig och han har varit med längre. I början hjälpte han mig mycket kring hur det funkar. Vi har kul när vi är ute och reser, tränar och umgås. Vi är ett team verkligen. Sedan är jag väl lite mer het på gröten och han är lite mer tillbakadragen. Där kompletterar vi varandra, säger Johan Altberg.

"Gör mycket mer än förhandlar avtal"

I deras stall finns cirka 50 spelare i Sverige och därutöver några i NHL och ett gäng ute i Europa. Bland spelarna de representerar hittar vi bland andra Elias Pettersson (Vancouver), William Karlsson (Vegas), Lukas Bengtsson (SKA St Petersburg), Markus Ljungh (Admiral Vladivostok), Anton Wedin (Rockford), Joel Kellman (San Jose Sharks), Viktor Lööv (Jokerit) och Dennis Rasmussen (Metallurg Magnitogorsk).

Hur konstiga grejer har du fått göra för en spelare?

– Vi gör mycket mer än att bara förhandla avtal. Jag har exempelvis varit och lämnat grejer till spelare på Arlanda när de mellanlandat, men jag utgår från Stockholm och det är inte så långt dit. Sedan har vi folk runt omkring som placerar pengar och tar hand om försäkringsfrågor. Om spelaren spelar ute i Europa kan det bli tal om bilhyrning under sommaren exempelvis. Det kan även vara sponsor- och reklamdeals. Kring Elias Pettersson och William Karlsson, som har blivit världsstjärnor, blir det väldigt mycket sådana grejer, säger Altberg.

Elias Pettersson får anses vara den mest framgångsrike spelaren i deras stall och han har Altberg och Öström haft sedan Pettersson var 16 år och spelade i Timrå.

– Vi hade först Elias storebror Emil (som spelar i Växjö). Sedan hade vi möte med Elias och föräldrarna Torbjörn och Iréne. Det var inte självklart att Elias skulle välja oss bara för att vi hade brorsan. Det är smak och tycke för grabbarna, säger Altberg.

Hur har ert jobb med Elias skiljt sig jämfört med andra spelare, med tanke på hur bra det har gått för honom?

– Han är väldigt trygg i sig själv, går sin egen väg och har blivit trygg med media tidigt. Där i Vancouver har han 15 kameror i ansiktet efter varje träning och det går snabbt att vänja sig vid det, men klart att det har gått fort för honom. Från Timrå till NHL på några år bara, men han lever i nuet och älskar verkligen hockey. Han tänker inte på allt runt om, utan det är vårt jobb. När man blir så stor som han är blir det mycket folk som vill vara en del av framgången. Det blir också vårt jobb, som kanske inte står i arbetsbeskrivningen, att säga åt folk att backa, säger Altberg.

På rekryteringsresa

Agenter får börja kontakta spelare samma år som de fyller 16. Nu får de alltså ta kontakt med spelare som är födda 2004 och när SHL.se når Johan Altberg sitter han och Tommy Öström i bilen på en spelarrekryteringsresa.

– Vi ringer runt till de vi har fattat tycke för. Vi kontaktar föräldrarna i januari med förhoppningen om att komma till köksbordet. Där berättar vi om oss, vad vi står för och vad vi kan göra. Förhoppningsvis leder det till ett samarbete, men det finns många agenturer och många är på samma spelare. Det är en djungel och jag förstår om det är ett svårt val för föräldrarna. De kanske har fem möten och fyra agenturer känns bra. Vad ska de göra? De får väl gå på magkänslan, säger Johan Altberg.

Vad är medellönen i SHL?

– Den ligger runt 110 000 kronor. Klart spelarna har det bra, men man ska komma ihåg att det är korta karriär. Säg att du har mellan tio och 15 år som du kan tjäna ihop dina pengar, säger Altberg.

Vad är det bästa med jobbet?

– Jag tycker det är jäkligt kul att vara ute och resa, men det roligaste är att få följa en spelare som kanske inte har en spikrak karriär med spel i landslag hela vägen, utan någon som kommer som en late bloomer och gör en häftig resa. Det behöver inte vara att de kommer till NHL, men att man ser att de brinner för det och fortsätter kriga. Att se sådana killar lyckas gör mig jätteglad, och sådana resor kan glädja mig även om det inte är mina klienter, säger han.

Vilken är den vanligaste fördomen du får höra har om ert jobb?

– Jag tycker inte att det finns så många. Kanske att det fanns mer för tio, 15 år sedan, men det är ingenting jag kan svara på. Jag tror vi är väldigt accepterade, både hos ledare, sportchefer och föräldrar. Vi är här för att hjälpa spelarna. Det är ingen som rynkar på näsan om man säger att man är agent, säger Altberg.

Hur många resdagar har du på ett år?

– Svårt att säga. Ofta är jag bara iväg på kvällen och ser en match och sedan åker jag hem, men det ser jag inte som en resdag. Blir det en längre resa försöker vi baka ihop det, att vi har flera möten och ser flera matcher i samma svep. Jag har två barn (en treåring och en som är fem månader), det går inte att bara sticka fem dagar hur som helst, men vi reser en del, helt klart, säger Altberg.