37 år ung fortsätter Joel Lundqvist med oförminskad styrka. I veckans Möt Människan pratar SHL.se med Lundqvist om hockeyns och hans egen utveckling, sommarträning, familjelivet och att vara ständigt ung.
SHL-debuten gjorde han redan under säsongen 2000-2001. Idag, 19 år senare är han fortfarande en tongivande spelare i både Frölunda och ligan. Och även om Joel Lundqvist hunnit bli 37 år - när grundserien summeras har han fyllt 38 - är det lätt att förstå varför han inte tröttnat. Vårt samtal är bara minuten gammalt när han utbrister:
– Det är kul! Jag lever min dröm. Att få spela hockey och ha det som arbete är underbart. Det är en väldigt stimulerande miljö att få vara i. Och att det är Frölunda… Det är ju den klubben man har följt sedan barnsben. Och att få vara med och vinna, det gör det lite extra kul. Det är ju det som driver en.
Linköpings Andrew Gordon sa i en intervju för ett tag sedan att han fortfarande känner sig som en 22-åring, mycket tack vare variationen på ålder i omklädningsrummet. Håller du med?
– Lite så är det väl. Laget har ju åldrar från 17 upp till… hehe, det är ju Printz. Han är två år äldre än mig, haha! När man är en del i ett lag är man det oavsett ålder. Man blir lite som de man umgås med och många är ju yngre än en själv, så… Det blir ju en viss touch på det, kanske. Man kanske inbillar sig att man är yngre än vad man är, säger Lundqvist och skrattar.
Fokus på träningen
Vissa veteraner ändrar sin träning, andra lägger om kosten för att hålla sig kvar på den högsta nivån. Inte minst i NHL är det sistnämnda vanligt. Lundqvist har fokuserat på det förstnämnda:
– Jag är gift med en dietist så jag har alltid haft hyfsad koll på vad jag stoppar i mig, haha! Jag har alltid haft en bra grundfysik och jobbat hårt för att ha det. Det gör jag fortfarande. Hockeyn har ju utvecklats enormt med farten och det explosiva i spelet så det är klart att träningen har förändrats, säger han och fortsätter:
– Hade jag spelat som jag gjorde när jag var 30 hade jag inte platsat i SHL idag. Jag har alltid gillat att träna men det gäller att utveckla den biten. De stora delarna som har hjälpt mig mycket är rörlighetsträning som gör att jag får ut min styrka och det är vissa materiella förändringar.
Hur ser din sommarträning ut? Kör du med någon PT? Det finns ju de som väljer den vägen numer.
– Nej, det gör jag inte. Per Edlund här i Frölunda är den som har byggt min fysik i alla år utom de tre jag spelade i USA, kan man väl säga. Att ha en bra maxstyrka och uthållighet är det jag bygger på. Det explosiva har kommit mer de senaste fem-tio åren och det är det jag har svårast för kanske.
Om Joel Lundqvist spelar samtliga matcher i SHL den här säsongen kommer han att ha klättrat från 16:e till sjunde plats i maratontabellen över antal spelade matcher i SHL. Fans och media tenderar att gräva ner sig i siffror, tabeller och statistik gång efter annan. Spelare gör sällan det, men frågan känns ändå befogad - även om jag anar svaret.
Tänker du på siffrorna alls? Kollar du statistik?
– Nej, jag gör inte det. Men ibland blir man påmind. Vi hade nyligen en match i Frölunda för alla som hade gjort 500 eller fler matcher. Då blir man påmind om att man är i väldigt fint sällskap med många legendarer i Frölunda. Då blir jag stolt och glad över att jag har fått vara med så pass länge som jag har fått, säger han och fortsätter:
– Det är inga självklarheter på något sätt. Men när du är inne i spelandet och inne i karriären är det sällan du zoomar ut och tänker på det sättet.
Försöker hitta riktningen för laget
Som en av de äldsta i truppen och lagets kapten är det naturligt att mycket kring Joel Lundqvist handlar om ledarskap. Men hur har han utvecklats som ledare under åren?
– Min grundsyn är hårt jobb för laget. Det har jag alltid haft. Det är klart att mitt sätt att leda utvecklats i takt med att jag utvecklats som person, säger han och fortsätter:
– Jag känner att jag fortfarande kan vara väldigt het. Men för tio år sedan hade jag problem med det. Jag tycker att jag oftare tappade det mer då än vad jag gör idag. Jag vill ligga nära kokpunkten, men inte gå över. Det är en balansgång. Det är klart att det händer att det kokar över men det är betydligt mer sällan nu än för tio år sedan.
Hur är du som ledare nu? Försöker du hjälpa de yngre? Kommer du med tankar och tips?
– Det är klart att man snackar lite med spelare sådär. Men det är väl inte så att jag är någon personlig utvecklare. Jag stakar väl mer ut en riktning för laget. Men jag är öppen, så spelare kan ju självklart komma och fråga saker. Det händer. Men det är väl inte alla i den åldern som går till mig, det första de gör. Jag försöker skapa ett klimat där folk kan ta upp saker om det är något.
Om du kunde, vad skulle du säga till en 20-årig Joel Lundqvist, vis av den erfarenhet du sitter på idag?
Han är tyst en kort stund innan han svarar:
– Det är en jättesvår fråga. Jag kan säga såhär: Jag försöker se framåt och inte älta saker som har varit. Det finns egentligen inget jag ångrar eller skulle ha gjort på ett annat sätt. Rådet? Ja... Jag njuter mer av stunden av att vara hockeyspelare nu än vad jag gjorde då. Det hör ju till åldern på något sätt, skrockar han.
– När man är yngre ska man inte tänka för mycket heller, tycker jag. Men njuta mer, ja… Det skulle vara det.
En kort stunds tystnad. Sedan kommer han på en sak till:
– Det kanske är det där med humör och balans. Jag brände mycket energi och krut på att vara för het. En lite mer lugn och balanserad Joel är ofta bättre än när han är lite för het. Det var många gånger jag tappade det när jag var yngre.
Du är ju familjefar. Det tenderar att göra andra saker lättare att koppla bort. Stämmer det på dig också?
– Helt klart! Det är som att man lever två olika liv. Det är fullt fokus med hockeydelen och sedan lämnar jag det helt, svarar Lundqvist som har en elvaåring, åttaåring och fyraåring. Det är läxor, aktiviteter, träningar och matcher! Jag gillar det. Idrotten är central för både mig och min fru, förklarar han lugnt.
Spelar något av barnen hockey?
– Ja, vår grabb som är åtta. Han gillar hockey och innebandy.
Vårt samtal börjar lida mot sitt slut men det är ett par frågor som jag funderat på. Med SHL-hockey, fru och tre barn och några sidoprojekt verkar Joel Lundqvists tid vara ganska uppstyrd. Vad gör han för att koppla bort allt? Svaret känns självklart. Men det är likväl ett fint sådant:
– Familjen är min centrala punkt. Det är där jag hämtar min kraft, när jag aktiverar dem. Det är de två delarna som jag växlar mellan.
Avslutningsvis kommer frågan som vuxit fram. Som 37-åring har han hunnit med en del och det är få förunnat att spela hockey på högsta nivå så länge som Joel Lundqvist har.
Utan att dra för stora växlar av frågan: Hur länge tror du att du kan spela hockey på SHL-nivå?
Det är som att han har väntat på frågan. Men han ger inte sken av det:
– Vi kan backa bandet lite. När jag var 30 var jag glad om jag kunde spela till 35. Det har jag klarat av med råge nu. Det är klart att för varje år som går kan det vara slut. Men nu förlängde jag nyligen med en säsong här och det känns väldigt bra. Kroppen känns väldigt bra. Jag tycker att det är kul och jag har drivet och jag känner att jag utvecklas fortfarande. Sen kan jag fila på saker och bli bättre.
Vad kan du bli bättre på?
– Spelet går snabbare. Jag kan bli smartare runt mål och i mitt attackspel att ta sig in på just mål. Samtidigt är det ju inga stora förändringar som jag kan göra i den här åldern men det finns småsaker som kan förbättras och det kan ge bli avgörande i slutändan. Jag är inte nöjd på något sätt. Det gäller att leta vidare och hitta nya sätt att vinna, avslutar han.
Hans troféskåp innehåller redan fyra SM-guld, tre CHL-titlar och tre VM-guld. Men den evigt unga Joel Lundqvist är rustad för att kämpa om fler.