En spelarkarriär: Gabriel Karlsson

– Jag skulle precis till att börja träna, säger Gabriel Karlsson när SHL.se når honom.

Men du har ju lagt skridskorna på hyllan? – Ja men nu kan jag träna vad jag vill istället. Nu behöver jag inte träna för att bli bra på hockey, skrattar han.

Vad ska du bli bra på nu då? – Ja du, det har jag inte riktigt luskat ut än. Jag bara tränar tills jag hittar en ny inriktning.

Karlsson är född och uppvuxen i Borlänge. Han spelade ishockey i Borlänge HF fram till dess att det var dags att börja gymnasiet och bestämde sig då för en flytt - långt hemifrån.

– Jag flyttade ner till Jönköping efter TV-pucken. Det var många som flyttade till hockeygymnasium som då fanns på lite olika ställen och jag fastnade för Jönköping och HV71. Det var ett stort steg att flytta så långt hemifrån vid den åldern men jag minns att jag tänkte "ska jag göra det ska jag göra det rejält".

Han höll sig framme bland de allra främsta i sin åldersgrupp och prenumererade på en plats i de olika landslagen under juniortiden. Debuten i SHL kom för HV71 säsongen 97/98 men det var inte förrän året efter som han spelade mer frekvent i A-laget. Säsongen 99/00 spelade Karlsson sin första hela säsong i SHL för HV71 och gjorde så pass bra ifrån sig att han testades i landslaget i ett par landskamper i Schweiz. Han spelade även Baltica Cup, som det hette på den tiden, något år senare. Det blev sammanlagt sex matcher i seniorlandslaget.

– Självklart är upplevelserna med landslaget något som ligger väl förankrat i minnet, det var riktigt häftigt.

Lockades till vårt östra grannland

Efter fyra säsonger i HV71, varav en och en halv i A-laget, bar karriären honom vidare till Ässät i finska ligan.

– Kari Takko, som var målvakt i HV71 när jag var där, skulle bli sportchef i Ässät och han frågade om jag var intresserad av att komma dit. Jag tyckte att det lät spännande att testa på, säger han och det var tidigare resor till Finland som avgjorde valet.

– I Finland spelar de med lite mindre rinkar och när jag har varit över dit med pojk- och juniorlandslagen har det gått bra. Men nu blev det en kort sejour och ingen succé direkt. Men när jag tänker tillbaka på det var det också en nyttig erfarenhet för den fortsatta karriären.

Det stannade på 17 ligamatcher för Ässät innan flyttlasset gick hem till Dalarna igen. Leksand blev nya klubbadressen mitt under säsongen.

– Det var kul att komma till ett lag jag ändå växt upp med. Jag mötte Leksand mycket som grabb och Leksand var det laget i trakten som låg i högsta serien. Vi hade dock ingen rolig avslutning på säsongen utan åkte ur vilket var första gången klubben lämnade högsta serien på 52 år. Det var inget roligt att vara med om den resan, säger han och det märks att det fortfarande svider.

Var i början av karriären - ville fortsätta i högsta serien

Efter uttåget med Leksand ville Karlsson fortsätta spela i SHL. Tidigare kontakter tog honom till Södertälje.

– Jag var ung och på väg upp och ville testa mig själv. Mats Hallin, min gamla tränare i juniorlandslaget, skulle bli tränare i Södertälje. Jag pratade en hel del med honom innan jag bestämde mig för en ny flytt.

Det blev fem säsonger i Södertälje. Säsongen 04/05 spelade sig laget fram till semifinal i slutspelet bara för att säsongen därpå degraderas efter att ha misslyckats i Kvalserien. Karlsson själv har blandade känslor om åren i Södertälje.

– Tiden där var blandad, lite upp och ner. Men fem år är ändå fem år så jag krigade på ett tag där. Sista säsongen åkte vi ur vilket var tungt och jag kände att jag kört fast lite. Jag var fortfarande relativt ung och ville testa att bryta loss. Jag hade fått en roll i laget som inte förväntades vara särskilt produktiv och jag kände att jag ville försöka vara lite mer kreativ i mitt spel.

Två spelade Kvalserier dittills i karriären alltså och det hade gått åt pipan i båda. Det skulle bli betydligt fler.

– Jag ville testa att få en ny roll. Är du länge på ett ställe får du en roll och den kan vara svår att bryta sig ur. För att göra det är utvägen ofta att byta miljö och komma till en ny klubb som ett blankt blad redo att skrivas om.

Sejourerna i Leksand har innehållit det mesta, både toppar och dalar. Foto: Daniel Eriksson, Pic-Agency

Karlsson kände att han var tvungen att göra det lite roligare för sig själv. Han har alltid velat jobba hårt åt båda hållen men nu hade han fått en väldigt defensiv roll. Han kände att han hade mer att ge offensivt och ville testa sig själv. Han bar dessutom på en gnagande känsla att han lämnade jobbet ogjort i sin senaste sejour i Leksand. Det blev Dalarna igen och två nya kvalserier med Leksand.

– Det gick åt skogen varenda gång, jag är en riktigt otursfågel, skrattar han när han ser tillbaka på det men påpekar:

– Kvalserien är riktigt tuff och innehåller en hel del ångest, det kan jag säga.

Gjorde sin bästa säsong efter att motivationen sviktat

Karriären hade gått i stå och tankarna började snurra i huvudet om hur framtiden skulle planeras.

– Det är nog inte så många som känner till men efter den andra säsongen i Leksand var jag i lite kontakt med en klubb i Danmark. Tankarna kretsade kring ifall jag skulle spela någon mer säsong eller inte.

Fanns tankarna på att sluta redan då? – Ja faktiskt. Jag hade inte riktigt den där hundraprocentiga motivationen. Det tog hårt när vi inte klarade att gå upp samtidigt som jag inte hade alltför mycket anbud från andra klubbar. Jag ville helt enkelt testa något nytt, hitta en väg och få tillbaka den stora glädjen. Hockeyn var fortfarande rolig men jag kände ändå att det fattades någonting, berättar han.

Karlsson hade långt gångna kontakter med en klubb i Danmark men det rann ut lite i sanden. Då hörde Hans Särkijärvi av sig som tränade Skellefteå. De kände varandra från tiden i Södertälje. Familjen Karlsson hade precis fått sitt första barn men Gabriel kände att han ville ta chansen igen. Det visade sig bli en av hans allra bästa säsonger överhuvudtaget.

– Det gick väldigt bra för mig den säsongen. Vi var ganska nederlagstippade innan men vi fick det att fungera. Jag spelade med samma kedja hela tiden, Kimmo Koskenkorva och Christian Söderström, och det klickade direkt.

Han gjorde 30 poäng och trots den individuellt klart poängbästa säsongen i SHL och att laget tog sig till semifinal i slutspelet blev det bara ett år i Skellefteå.

– Vi trivdes bra hela familjen men kände ändå att vi ville lite närmare våra hemtrakter och då passade Timrå bra.

Eran som lagkapten

En ny klubb stod nu för dörren. Det blev spel i Timrå i två säsonger och där var han redo att ta steget till att bli lagkapten.

– Mikael Karlberg och Per Nygårds var tränare och vi skulle alla ha individuella samtal med dem. Pär Styf var kapten och då frågade de om vem jag tyckte skulle bli assisterande. Då svarade jag att jag tyckte mig själv. Jag var visserligen assisterande till just Karlberg i Leksand också men det var här det började på allvar, berättar han och utvecklar:

– Pär hade nämligen en väldig otur med skador den säsongen så jag var mer eller mindre kapten redan då. Året efter kom Per-Erik Johnsson in som tränare och jag utsågs till att vara kapten från början.

Karlsson som en väldigt omtyckt lagkapten i Leksand. Foto: Daniel Eriksson / Pic-Agency

Vad har du för egenskaper som gjort att du på "äldre" dagar har varit lagkapten var du än spelat? – Min spelstil är att jobba extremt hårt och på så vis gå i främsta ledet. Gällande spel, teknik och målskytte finns det kanske andra som vet bättre men ska jag som lagkapten sitta i omklädningsrummet och säga till laget att vi måste ge hundra procent kan inte jag tumma på mina ansträngningar. Mina ansträngningar ska inte kunna ifrågasättas, beskriver han och berättar att han annars alltid försöker sprida positiv energi och vara respektfull mot sina lagkamrater.

– Vi måste ha roligt för att prestera och det gäller även efter förluster. Sen skulle jag exempelvis aldrig skälla på någon individ. Har jag något att säga involverar det hela laget, säger Karlsson men poängterar:

– Däremot, om jag ser att någon hänger med huvudet och spelet går lite tungt, försöker jag prata med personen ifråga. Inte alltför sällan är det saker som hänt utanför hockeyn som sedan påverkar själva spelet negativt. Det kan vara saker man kanske inte tar upp själv förrän någon frågar.

– Jag tror att yrket ishockeyspelare skiljer sig lite jämfört med många andra yrken på det viset. Det är väldigt resultatinriktat och det märks direkt om du inte är med. Du bedöms hela tiden på träningar och matcher. I många andra yrken kanske du kan komma undan på ett annat sätt även om du såklart måste prestera där också, resonerar han.

Cirkeln sluts - en tredje sejour i Leksand

Karlsson hade nu haft några bra säsonger på raken och skaffat sig erfarenhet - nu skulle Leksand upp i högsta serien. Det var det enda som gällde. Han hade alltid trivts i Leksand tidigare men det avgörande för klubbytet var ändå bestämdheten att ta upp klubben till SHL.

– Framförallt för supportrarnas skull som är otroligt hängivna. Även när jag spelat i andra klubbar har relationen med leksandssupportrarna varit bra så det drog mig tillbaka till klubben.

Du som varit i några olika klubbar, hur funkar det där med klubbkänsla? – Du får en relation med alla de klubbar du spelat i men den kan se olika ut, ofta beroende på hur du presterat under din tid där. Prestationen speglar t ex vilken respons du får från supportrarna. Sen spelar rötterna en stor roll. Jag är uppvuxen i Dalarna och det är hemma för mig. Det blir således en naturlig anknytning till Leksand som blir starkare än till andra klubbar. Olika saker knyter människor samman i olika områden, t ex dialekter. Det är liksom "mitt folk" i Leksand, även om jag är uppvuxen i Borlänge, säger Karlsson med glimten i ögat.

Hög trivselfaktor på Karlsson, omgiven av "sitt folk". Foto: Daniel Eriksson, Pic-Agency

Avslutningen i Leksand kunde knappast ha slutat på ett bättre sätt. Trägen vinner och han lyckades till sist vara med och spela upp laget via sin sjätte Kvalserie.

– Ja det var fan på tiden! Det var alldeles enormt att äntligen få lyckas, säger han och minns tillbaka:

– Jag kommer ihåg när vi åkte ut på isen under introt i sista matchen när vi skulle möta Rögle hemma. Hela arenan var alldeles vit och en helt fantastisk atmosfär i luften. Vi fick känslan att vi inte kunde förlora den matchen, det skulle vara helt omöjligt. Vi vann och den glädjen är den absoluta höjdpunkten i min karriär, säger han bestämt.

Om beslutet att lägga av

Karlsson har hunnit fylla 34 år och menar att han har känt ett tag att han börjar närma sig slutet för varje år som går.

– Det känns i kroppen att den inte svarar riktigt som jag vill. För att spela på den nivå jag vill så krävs det mycket kraftansträngningar, mer och mer ju äldre jag blir. Kroppen klarar inte riktigt av den träningsmängden som krävs, menar han.

– Efter att vi slagits ut mot HV71 satt jag i omklädningsrummet och tänkte för mig själv att det här kunde vara den sista matchen.

En tid senare kom sportchefen Tommy Salo med erbjudandet till Karlsson att bli assisterande tränare för Leksands J20-lag.

– Jag har visserligen aldrig tänkt att jag ska bli tränare. Snarare att jag ska ta ett avbrott från hockeyn den dagen jag slutar för att fundera på min fortsatta inriktning. Men nu fick jag god tid på mig att fundera vilket gjorde att det inte blev något förhastat beslut. Jag ser fram emot mitt nya uppdrag enormt mycket och nu slipper jag få skit varje gång jag är i tränarrummet, säger han och skrattar men blir allvarlig igen.

– Lite vemodigt var det allt att ta beslutet. Jag har spelat ishockey hela livet så känslomässigt var det inget enkelt beslut att fatta.

Är det något speciellt annat som du kommer att sakna? – Det är såklart nerven och inramningen i samband med matcherna. Visst kommer det bli nerv som tränare också men inte på samma sätt. Jag kommer sakna mycket men jag har ändå fått vara med så pass länge, varit med om så mycket och lärt känna så mycket människor runt om i landet. Det kommer jag att bära med mig resten av livet. Det är tufft att spela på högsta nivån, det är alltid någon som knackar på din axel och vill ta din plats i laget.

Hur tror du Leksand klarar sig utan dig nästa år? – Jag tycker att det ser jättebra ut. De nya spelarna är bra och truppen har vässats. Sen gäller det att få ihop kedjorna och så vidare men det kan absolut bli bra.

Hur kommer du följa laget? – Jag kommer att se de matcher jag kan på plats, annars på TV. Jag kommer att ha full koll.

Karlsson verkar nöjd och tillfreds med valet att sluta spela. Han kan se tillbaka på en riktigt fin karriär, en uppfattning som delas av många supportrar.

– Något som värmer enormt är att jag fått mycket positiv feedback från människor som vill tacka och önska lycka till. Det är fantastiskt roligt att jag gjort ett så starkt intryck på människor och inget jag förväntade mig direkt. Det var mycket kärlek som kom in, det värmde, avslutar han.