För första gången i den här intervjuserien har vi en återvändande rekordinnehavare. Fredrik "Linkan" Bremberg är den spelare som har gjort flest poäng i den svenska högstaligans historia.
Fredrik Bremberg, "Linkan" kallad, gjorde 19 säsosnger i Elitserien/SHL mellan 1990 och 2013. På 773 grundseriematcher stod Bremberg för 206 mål och 375 assistpoäng för totalt 581 poäng, vilket är flest poäng genom tiderna i den svenska högstaligan.
Men vi tar det från början. Hur kommer det sig att han började med hockey över huvud taget?
– Oj, nu måste jag tänka till lite, söger han när SHL.se ringer upp.
– Jag höll på med nästan alla sporter; Det var fotboll, hockey, tennis, basket. Jag höll på med det mesta man kunde på den tiden. Just hockey och fotboll kom väl mycket från att det var landhockey med polarna och sådär. Jag tror att det bara blev så. Det var ingenting jag bestämde. Jag spelade fotboll rätt länge också. Men hockeyn var väl kanske roligare just då. Då blev det det. Det var inget planerat.
Efter en tid i Djurgårdens juniorer flyttade Bremberg till Huddinges juniorlag för att, på familjens inrådan, komma närmare skolan. Efter det gick det, för att använda Brembergs egna ord "ganska snabbt":
– Det gick ganska bra i Huddinge och det var lite öppningar i Djurgården. Då hörde Ingvar "Putte" Carlsson av sig och ville ha tillbaka mig till Djurgårdens juniorer. Det året jag kom upp (1990) stack både "Sudden" och "Garpen" vilket gav lite öppningar i A-laget. Så det var väl lite av ett bananskal, jag fick kliva in och spela från oktober-november någonstans. Efter det var jag ordinarie under 1990-91 där vi vann guld.
Efter guldsäsongen cementerade han sin plats i Djurgårdens trupp och under 1990-talet ökade han undan för undan sin poängskörd. Från 1994/1995 och framåt levererade han 20+ poäng per säsong och åtta av dessa säsonger fram till karriärens slut var över 30 poäng – sex styckern med minst 40 poäng. Ofta var det hans spelsinne som skördade stora framgångar.
– Jag levde på det från när jag var liten. Jag tror att det fanns där från början. Mycket kommer nog från att jag spelade mycket landhockey och sysslade med andra sporter i ung ålder. Man fick lära sig att tänka på olika sätt. På något sätt har man kanske fått något medfött också, det vet jag inte, säger Bremberg.
– Man kan inte träna till sig hela spelsinnet, det tror jag inte. Det var nog mycket lek och spel som hjälpte till, det tror jag absolut. Det var då man testade nya grejer.
Hade du några idoler när du var yngre?
– Nja, jag var mycket och tittade på Södertälje med mina föräldrar. Glenna Johansson och det gänget. Sen gillade jag alltid Kenta Nilsson. Jag fick ju spela lte med honom något år också. Men det var inga från NHL eller så på den tiden. Kenta gillar jag både som person och spelare.
Den konsekventa poängproduktionen genom åren kulminerade med en 64-poängssäsong under 2006/2007 när han var en starkt bidragande faktor till att Djurgårdens säsong inte slutade värre än den tiondeplats laget landade på i tabellen.
Du blev 33 det året, vad var det som stämde då?
– Jag tyckte att det fortfarande var kul med hockey. Det rullade på. Samtidigt var jag inne i ett bra stim. Jag kände mig fräsch och ville ta ansvaret för föreningen. Jag hade den rollen, en ganska fri roll framåt. Sedan var det ganska uppstyrt bakåt. Jag tror vi hade “Säcken” (Hans Särkijärvi) den säsongen. Jag vet inte, hehe. Det är svårt att säga exakt, det rullade på. Det var roligt att göra poäng och hjälpa laget, och att vinna ibland, det var inte så ofta. Vi hade lite halvdana trupper några år och då kände man ett ansvar. Då fick man ta på sig en stor del av det offensiva för att laget skulle klara sig. Och det var väl tur att man kunde göra det, för annars hade det nog gått illa för laget. Sen tror jag hungern också.. , säger han innan orden klingar bort.
Han fortsätter:
–Jag var alltid en offensiv spelare från unga år. Jag har alltid tyckt om att göra mål och framförallt att passa till mål. Det är också något som kom från unga år. Jag hade många öppna mål som jag passade bort för att jag tyckte att det var roligare att lägga en fin passning. Det har jag fått höra under många år - att jag borde ha skjutit mer. Vem vet, då hade jag kanske gjort 30 mål per säsong? Haha! Nejvars. Jag tyckte om att passa och att hitta öppningar och skapa. Det var kanske också lite för att ge mer spänning till publiken och fansen - att man ville göra något extra. Det kanske sitter bakhuvudet. Det var väl inte så att det var så i matchsituationer att man tänkte det. Det har väl hänt att jag passat någon gång för mycket, skrockar Fredrik Bremberg.
"Det är väl Jocke i så fall"
Det för oss till hans SHL-rekord; 581 poäng på 773 matcher. I skrivande stund är ingen aktiv spelare i omedelbar närhet. Närmast är Skellefteås Joakim Lindström (480 poäng) och Frölundas Joel Lundqvist (473). Färjestads Per Åslund följer därefter med 362 poäng.
Handen på hjärtat, tror du att någon kommer att ta det här rekordet?
– Njae, det är väl Jocke i så fall. Det beror väl på hur länge han orkar. Det är väl han, om han orkar spela vidare. Skulle han göra det så är det ju bara att lyfta på hatten och gratulera. Han har spelat väldigt bra de senaste åren. Men det är klart, det är ju alltid kul att ha ett rekord. Skulle han ta det så är det bara att buga och bocka. Då har han gjort det bra. Det går inte att göra så mycket åt det. Det blir ingen comeback för mig i alla fall, skrattar han.
Avslutningsvis, vad var den största utvecklingen inom hockeyn under din karriär?
– Framförallt var det ju en bra mycket tuffare hockey på 90-talet med fasthållningar och allt det där. Det var inte lika lätt att komma loss. Folk hängde ju på varandra, liksom. Allt var inte bättre förr, men jag brukar ta Foppa och Jagr som exempel. När man ser gamla klipp så har de två-tre stycken som hänger på dom och hugger och slår. Det är ju rena rama överfallen. Det har öppnats upp för den offensiva hockeyn. Speeden har ökat, samtidigt passar det inte alla.
– Man ser fortfarande att de som har lite spelsinne, oavsett liga, kan dominera rätt stort. Som Ryan Lasch här i SHL. Robert Rosén… Kan man spela med mer tempoväxlingar så kan man dominera stort trots att farten är högre, skulle jag säga. Jag brukar säga att den generella känslan för spelet i Sverige har gått ner i kvalitet samtidigt som farten har ökat. Passningskvaliteten var mycket bättre förut. Det har att göra med att många spelare inte klarar av farten. Men som offensiv spelare ser jag idag att det är bra mycket enklare att komma loss och skapa lägen. Alla hanterar inte farten. Jag tror att det kommer att gå lite mer åt styrhockeyns håll. Och det är inget negativt. Det går fortfarande att spela en rolig offensiv hockey. Det var en helt annan hockey på 90-talet. Men folk lärde sig samtidigt att hålla upp huvudet. Det lärde jag mig tidigt i Djurgården med de backar vi hade; Blomsten, Kennholt, Thomas Eriksson, Marcus Ragnarsson… Det är heads up som gäller. Man får vara med, avslutar Bremberg.