Få nordamerikaner har satt större avtryck på SHL än målmaskinen Broc Little. På fem säsonger i Linköping HC har amerikanen vunnit skytteligan två gånger, och under säsongen som gick passerade han milstolpen 250 gjorda poäng i Sveriges högsta liga. I veckans Möt människan berättar Broc Little om uppväxten, tiden vid Yale, det kommande presidentvalet och känslorna för Linköping.
Broc Little var länge en aptonym, det vill säga han bar ett namn som karaktäriserade honom. Han var liten, helt enkelt. Hela vägen upp till high school präglade det honom, inte minst som hockeyspelare.
– Storlek har alltid varit den egenskap jag saknat, och när jag växte upp handlade hockeyn fortfarande väldigt mycket om just storlek. Det fanns några små spelare som var framgångsrika i NHL, Martin St Louis och Brian Rafalski till exempel, men för mig har det aldrig varit självklart att kunna leva på att spela ishockey, konstaterar Broc Little och ställer ifrån sig sin kaffekopp.
Femte spelaren i historien
Men liten blev stor. Kanske inte rent fysiskt, i alla fall inte med ishockeymått mätt – Broc mäter 175 cm i strumplästen och väger strax söder om 80 kilo – men som ishockeyspelare har han bevisat sin storhet många gånger om. När säsongen 2019/20 avslutades stod det klart att Broc Little vunnit SHL:s skytteliga för andra gången i karriären, en bedrift blott fyra spelare före honom lyckats med. Dessförinnan hade han hunnit skriva in sig i Linköping HC:s historieböcker när han passerade Tony Mårtensson som klubbens främste målskytt i högsta serien genom alla tider (Little är nu uppe i 109 SHL-mål på 231 matcher för LHC, att jämföra med Tony Mårtenssons 85 SHL-mål på 312 matcher i LHC-tröjan).
– Tja, hockey går ut på att göra mål, och jag har alltid tyckt att det varit roligast. Känslan när man gör mål kan man liksom inte få någon annanstans i livet, säger Broc anspråkslöst.
Flyttade mellan väst- och östkusten
På Broc Littles Eliteprospects-sida står det att han är född i Phoenix, Arizona, men uppväxten delades mellan ökenstaten på den amerikanska västkusten och området strax norr om Boston, huvudstad i delstaten Massachusetts på östkusten.
– Vi flyttade fram och tillbaka, men bodde mest på östkusten. När jag var fem-sex år blev jag Boston-fan och vi hade säsongsbiljetter till Bruins matcher. Å andra sidan var jag ett stort fan av Jeremy Roenick och det var häftigt att se honom på nära håll när han spelade i Coyotes.
– Men jag skulle säga att det var i Boston jag själv lärde mig spela hockey, det var där jag fick min grundläggande hockeyfostran, säger Broc.
Examen från anrikt universitet
Ungefär mittemellan Boston och New York ligger anrika Yale University, där Broc Little spenderade fyra år. Han kombinerade utbildningen i political science med en hockeysatsning i skollaget. Att tiden vid Yale präglat honom är tydligt.
– Där mötte jag människor från hela världen, från olika kulturer och med olika sätt att se på livet. Det lärde mig att se saker ur olika perspektiv och att mitt sätt inte alltid är rätt, eller i alla fall inte det enda sättet som är rätt, skrattar Broc.
– Om man växer upp på ett ställe och blir kvar där är det lätt att fastna i den lilla bubblan, man utgår ifrån sin egen situation och betraktar världen utifrån förutsättningarna som råder där. Nu kan jag till exempel se många fördelar i det svenska samhället jämfört med det amerikanska, och tycker att svenskar generellt verkar vara mer tillfreds med livet än amerikaner, fortsätter Broc.
Två motpoler möts
Till hösten är det presidentval i USA, och det mesta talar för att det kommer att bli en duell mellan republikanen och den sittande presidenten Donald Trump och demokraten Joe Biden. Länge var en annan demokrat, Bernie Sanders, en stark kandidat, men i april meddelade Sanders att han lade ner sin kampanj.
– Vi skulle behöva en kandidat som befinner sig mer i mitten, resonerar Broc. Nu har vi ett system där man nästan måste befinna sig längst ut på skalan för att få tillräckligt många väljare. Trump är i princip så långt ut åt höger man kan komma och Sanders lika långt ut åt vänster.
Kaffetåren är slut. Vi sitter på Simons Rosteri, ett av Brocs favoritställen i Linköping. Just nu skulle han ha varit och hälsat på familjen i Arizona men en viss pandemi satte stopp för de planerna. Liksom för andra, mer storslagna, planer.
– Jag och min fästmö skulle gift oss och haft en stor fest med släkt och vänner i sommar. Nu måste vi skjuta upp det. Trist, men det är som det är, konstaterar Broc.
Följer i ikonens fotspår?
Fästmön Beatrice kommer från Linköping och det märks att Broc blivit alltmer hemmastadd i hjärtat av Östergötland. Han pratar om Linköping som ”hemma” och har ett kontrakt som sträcker sig över ytterligare två säsonger i LHC. Sedan ankomsten till Linköping och LHC 2014 har han bara gjort ett säsongslångt gästspel i Davos, men annars varit klubben trogen.
– Jag har pratat med några NHL-klubbar under de här åren, men det har aldrig blivit något konkret. Jag har haft många möjligheter att spela i KHL, men har trivts för bra med livet och hockeyn i Linköping för att nappa på det.
En säsong, två säsonger… hastigt och lustigt gör sig Broc Little redo för sin sjätte säsong i LHC och det är inte utan att man börjar skönja likheter med Mike Helber, en av klubbens största spelare genom tiderna. Amerikanen Helber bor kvar i stan än idag och som en nyckelfaktor till det anger han att han lärde sig språket.
– Beatrice är på mig och tycker att jag borde prata mer svenska, men problemet är att svenskar är mycket bättre på engelska än vad jag är på svenska, skrattar Broc.
Och så har det under Brocs år i LHC alltid funnits andra nordamerikaner i truppen vilket ofta medfört att taktikgenomgångar och snack i omklädningsrummet varit på engelska.
– Men jag vågar nog i alla fall lova att jag är bäst på svenska av importerna i laget.
Broc skrattar till, men faktum är att han skulle kunna leda sin tes i bevis. För några år sedan gick han en match mot Andrew Gordon där just kunskaperna i det svenska språket sattes på prov. Resultatet? Jordskredsseger för Broc Little.
Mer än en måltjuv
Med åren har Broc Little blivit en kulturbärare i LHC, och många fans har noterat att måltjuven blivit en mer mångfacetterad spelare på äldre dar. Även om han fortfarande "ligger på rulle” då och då är det nuförtiden en mer hårt arbetande spelare som åker runt i tröja nummer 41 i Saab Arena.
– Ja, det stämmer, nickar Broc eftertänksamt. De senaste säsongerna har jag känt ett ansvar att vara en av killarna som sätter ribban för resten av laget. När jag växte upp handlade mycket av mitt spel om att göra mål, det var det som drev mig. Nu har jag försökt addera andra kvaliteter till mitt spel, bli en mer komplett spelare och bättre lagkamrat.
”Mer uppspelta när jag blockar ett skott än gör mål”
Efter sejouren i Davos skrev Broc Little på ett fyraårskontrakt med LHC och blev samtidigt utnämnd till assisterande lagkapten, något han också menar har påverkat honom.
– När man är en av kaptenerna i laget måste man spela på rätt sätt. För min del handlar det om att föregå med gott exempel. Nu tillhör jag en av de mest etablerade spelarna i laget och då blir det automatiskt så att de yngre spelarna tar efter det jag gör såväl i träning som på match. Om jag tävlar stenhårt varje dag smittar det av sig.
Broc tystnar en stund, sen drar han på munnen och säger:
– Grabbarna i laget blir ju mer uppspelta när jag blockar ett skott än gör mål nuförtiden. Sebbe (Sebastian Karlsson) jublar som en galning på bänken och då vill man bara göra det igen och igen.
– Bert (Robertsson) och Pajen (Niklas Persson) har jobbat hårt med att införa den mentaliteten i klubben, att vi ska sätta en ära i att kämpa hårt. Även om vi inte har mest skills ska vi kunna vinna för att vi sätter vårt defensiva spel till hundra procent.
Har lagt en grund
Säsongen som gick var stundtals tuff för Broc Littles Linköping. Nystarten med Bert Robertsson som huvudtränare fick inte den effekt som klubben hoppats på och under framförallt första halvan av säsongen underpresterade laget.
– Vi fick mycket kritik från alla håll, men i omklädningsrummet kändes det ändå rätt lugnt, menar Broc. Vi har lagt en grund nu som vi bygger vidare på där alla vet vad som krävs och vad vi vill uppnå. Nu får vi förhoppningsvis in lite mer skills till nästa säsong och kan vinna fler matcher.
På rätt plats vid rätt tillfälle
Själv gjorde han, sin vana trogen, mål i parti och minut även under den jobbiga fjolårssäsongen. Det slutade med 24 stycken, fyra fler än tvåan i skytteligan. Hemligheten?
– Haha, det finns nog ingen hemlighet, men jag gör nästan alla mina mål runt kassen, så att ta sig dit är väl en bra start, skrattar Broc.
– Min bästa tillgång är mitt huvud, att jag kan förutse var pucken ska hamna. Jag är inte snabbast, har inte bäst skott, men är bra på att läsa spelet och vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
Det är två år kvar på kontraktet med Linköping. Om Broc Little kommer fortsätta göra mål?
– Äh, det är inget jag fokuserar på, jag vill bara vinna. Att vinna SM-guld med den här klubben, för den här staden och de här fansen är det enda som driver mig.