Vi fortsätter snacket med några spelare från utvalda guldvinnare som var med där och då. Idag träffar vi Cory Murphy, som var med och bärgade Växjö Lakers första SM-guld 2015.
I såväl kvartsfinalen mot Örebro och semifinalen mot Frölunda förlorade Växjö Lakers den första matchen. Men de lät sig aldrig nedslås utan de vände och gick vidare. Till en finalserie mot Skellefteå AIK som blev en aning speciell. Det var nämligen fördel bortalaget - fram till den sjätte matchen.
– Det var väldigt konstigt. De var ett väldigt bra lag, speciellt hemma. Vi åkte upp dit och vann den första matchen och det gjorde kanske att vi blev lite för excalterade och vi tänkte kanske att vi skulle leda med 2-0 efter två matcher, berättar Cory Murphy när SHL.se ringer upp.
– Men de vann och vi åkte tillbaka upp dit - och de förlorade inte många matcher på hemmaplan under den säsongen. Vi lyckades vinna igen och slappnade kanske av igen och då kom de tillbaka direkt i match fyra. Vi hade nog inte väntat oss att vinna tre matcher på bortaplan....Vi gillade att spela hemma, skrattar Murphy.
Kemin i laget var speciell, menar han.
Hjälpte det er i finalserien att ni hamnat i underläge tidigare under slutspelet?
– Ja, det tror jag att det gjorde. Trots att vi förlorade de första matcherna i de serierna var det ingen tvekan i vårt lag om hur bra vi visste att vi var. Vi hade bara en känsla att vi skulle göra något speciellt i det slutspelet och även om vi förlorade de första matcherna hade vi skakat av oss det efter fem minuter, berättar han och fortsätter:
– Vi gick igenom det dagen efter och sedan oroade vi oss inte mer om det, så ja, jag tror nog att det gav oss ett annat självförtroende inför finalserien. Vi var ganska fokuserade och bestämda. Det var väldigt roligt vara en del av det laget.
Den speciella känslan är något som andra spelare berättat om i vår artikelserie. Motgångar var ganska ovanliga hos laget Växjö under säsongen men året är långt och Murphy hyllar lagandan i Lakers.
– Sam och tränarstaben gjorde ett riktigt bra jobb i att hålla oss fokuserade. Vi lät oss sällan nedslås och tittade väldigt specifikt på vad vi behövde göra. Alla går igenom motgångar i form av skador och annat. Det handlar om att komma ihop som lag och hitta formen i rätt tillfälle och det gjorde vi. Vi spelade vår bästa hockey på väg in i slutspelet, förklarar Cory Murphy.
Lugnet mitt i stormen
– Finalserien blev en speciell historia. Under de första fem matcherna var det bortalaget som gjode matchens första mål - och som gick segrande. Men en av de två trenderna bröts i den sjätte finalen. Skellefteå, som gästade Växjö, gjorde både 0-1 i den första perioden och 0-2 i den andra. Men det var den där speciella kemin.
Hur gick snacket inför den tredje perioden? Var ni stressade?
– Jag har fått den frågan många gånger och folk tror mig inte alltid när jag säger det, men det var väldigt lugnt. Stämningen var på topp och jag minns att Jeff Tambellini gick runt och skämtade och frågade ”Vem gör första då?”, förklarar Murphy och fortsätter:
– Vi visste att vi skulle ta den matchen. Vi visste att så länge vi fick ett mål skulle vi vinna. Det var inte sannolikt att vi skulle vinna fyra matcher uppe i Skellefteå så vi behövde vinna den matchen där och då. Även fast vi låg under med 2-0 tycker jag att vi kontrollerade spelet mycket - jag såg matchen nyligen. De fick ett par mål men vi kände inte att vi var utspelade och det bidrog nog till lugnet och vårt självförtroende.
Och mycket riktigt. 8:28 minuter in i slutakten reducerade Jani Lajunen och nyss nämnde Tambellini skickade in kvitteringen med knappt sex minuter kvar att spela. Matchen gick till förlängning där Tuomas Kiiskinen blev hela Växjös store hjälte när han sköt det historiska första guldet till Lakers.
Vad kände du när du insåg att det blev mål? Såg du målet?
– Nej, faktiskt inte. Jag kom precis ut från isen och Teemu Laakso stod upp framför mig och jag såg när han flög ut från båset. Då förstod jag. Jag såg inte målet förrän på reprisen, haha, skrattar han och fortsätter:
– Att få vara en del av det laget och få göra det inför de fansen för första gången för klubben. Det var något väldigt speciellt. Min familj och min äldsta pojke var i publiken, de gick inte hem trots att det var skolkväll.
Gick han till skolan dagen efter då?
Murphy vänder sig bort från vårt samtal och dubbelkollar. Han återvänder:
– Jodå, han gick till skolan, men kanske lite sent, haha! Det fanns inte en chans att de skulle gå hem.
Hyllar laget
Backen spelade mest av alla Lakers-spelare i slutspelet, 22:58 minuter per match. Själv hyllar han det stora kollektivet av rutinerade spelare i laget.
Hur agerade ledargruppen? Vem bidrog med vad under den här resan mot guldet?
– Vi hade många killar som klev fram i olika tidpunkter. Kallio var vår kapten och han visade vägen med sitt spel. Noah Welch var väldigt talför och höll laget motiverade. Rhett Rakhshani var enastående och Jani Lajunen motiverade killarna jättebra. Han var verkligen en underskattad spelare.
Ni hade Josh Hennessy också..
Han blir nästan lyrisk.
– Ja, jag skulle precis säga hans namn! utbrister han. Hennessy fick ett slagskott i ansiktet och det såg ut som att hela ansiktet exploderade men han klev av och kom tillbaka med galler tio minuter senare. Alla bidrog, alla offrade sig.
– Vi visste att alla roller var lika betydelsefulla. Liam Reddox, Alexander Johansson och Erik Josefsson drog tunga lass. Tuomas Kiiskinen var briljant. Ingen av dem snackade mycket men de gjorde viktiga mål. Kiiskinen gör ofta viktiga mål. Det gjorde han där och då och det gör han fortfarande.
– Det är sånt man tänker på när pucken går in. Hennessys uppoffringar, allt vi har gått igenom under säsongen.