Tack vare sin storebror upptäckte Daniel Muzito Bagenda ishockey och hans största intresse är i dag hans yrke. Nu planerar 24-åringen att starta ett projekt för att öka mångfalden inom svensk hockey. ”Jag är ensam mörk i ligan och det klart att jag tycker att det borde finnas fler”, säger Muzito Bagenda, som även berättar om tiden i Nordamerika samt familjens betydelse för hans karriär.
Daniel Muzito Bagenda är uppvuxen i en idrottsfamilj med fem syskon. Det spelades hockey, fotboll, basket och konståkning, bland annat.
– Det är bara ena syrran som inte har hållit på så mycket med sport. Hon spelade lite fotboll när hon var ung. Det har varit mycket sport i vår familj och är fortfarande mycket sport, säger Daniel Muzito Bagenda, 24.
Sportchef och assisterade förbundskapten i familjen
Han tillhör sedan förra säsongen Örebro Hockey, hans storebror David är sportchef i Hockeyettanklubben Tegs SK och storasyster Caroline är assisterande förbundskapten för det svenska damlandslaget i basket. Även om Daniel testade på många olika sporter var det egentligen aldrig något snack om vilken idrott han skulle välja – och det var mycket tack vare hans storebror David.
– Det skiljer rätt mycket i ålder (nio år) mellan oss och han flyttade hemifrån för att gå på hockeygymnaisum när jag var rätt ung, men han har alltid varit en förebild och jag har alltid sett upp till honom. Att jag började med hockey från första början var för att storebrorsan spelade, säger Daniel Muzito Bagenda.
Flyttade från Umeå till Bålsta
Daniel Muzito Bagenda är född i Umeå och det var i ”Björkarnas stad” han började åka skridskor, men sedan gick flyttlasset till Bålsta när Daniel, som är näst yngst av de fem syskonen, var sju, åtta år. Där tog hans hockeyintresse fart ytterligare och han återkommer till hur mycket hans familj och kanske framförallt hans föräldrar har betytt för hans karriär.
– Mamma och pappa har varit där och kört runt oss. Pappa har nästan skjutsat oss land och rike runt. De har hjälpt till och stöttat för att vi ska kunna hålla på. Jag försöker betala tillbaka så gått det går, genom att hjälpa dem och visa min tacksamhet, säger Daniel Muzito Bagenda.
Hans föräldrar kom från Uganda till Sverige 1991 och genom att följa deras barns hockeykarriärer har även de börjat uppskatta sporten.
– Särskilt pappa (David) är väldigt intresserad av hockey och sport överlag. Han kollar så mycket han kan och åkte till Örebro för att se många av hemmamatcherna förra säsongen. Han kollar även när brorsan spelar och när syrran har basketmatcher i närområdet. Han följer oss på nära håll, säger han.
Kommer han med tips på hur du ska spela eller hur är han som hockeypappa?
– Jo det gör han, haha. Ibland kanske jag tycker att jag vet bättre, men det är ändå farsan, då lyssnar man. I och med att han inte har spelat själv kanske han inte förstår hur svåra vissa saker kan vara. Men vi går ofta igenom mina matcher, säger Daniel Muzito Bagenda.
Du får välja vem du ska lyssna på då, pappa eller Jörgen Jönsson (Örebros assisterande tränare)?
– Haha, exakt.
"Det blev mycket pasta"
Sju år efter flytten till Bålsta var det återigen dags för Daniel Muzito Bagenda att packa väskorna, men den här flytten gjorde han själv, utan sin familj. Nya hemstaden: Örnsköldsvik, där han gick Modos hockeygymnasium. En flytt som inte var helt enkel för 15-årige Daniel Muzito Bagenda.
– Att flytta från tryggheten, familjen, vännerna och stå på egna ben när man var 15, det var rätt tidigt. Alla är inte redo för det, men i Ö-vik bodde vi spelare nära varandra och det underlättade, säger han.
Vilken var den största utmaningen för dig att flytta hemifrån som 15-åring?
– Att behöva laga mat, diska och handla. Klart att jag hade hjälpt till med de här sysslorna hemma tidigare, så lite förberedd var jag. Men det var ändå en omställning, säger han.
Vilken mat lagade du oftast under gymnasietid?
– Det blev mycket pasta tror jag.
Vilken är paradrätten nu då?
– Jag håller mig till pasta, haha. Jag kör mest från det italienska köket. Carbonara, bolognese eller om jag lyxar till det med någon risotto, säger 24-åringen.
Spelade tre säsonger i Nordamerika
Efter gymnasiet blev det dags för nästa flytt, en längre sådan, nämligen till Kanada och Mississauga, som ligger strax väster om Toronto. Muzito Bagenda flyttade dit för att spela juniorhockey och han blev kvar i Nordamerika i sammanlagt tre år. Utöver säsongen i den kanadensiska juniorligan OHL noterades han för 67 matcher i AHL samt 43 i ECHL (East Coast Hockey League).
– Första året med seniorhockey i AHL var en ganska bra säsong, men mycket vill ha mer. Klubben verkade nöjd med mig, men till året därpå bytte laget ledarstab och då åkte jag ner till East Coast. Jag hade visat första året att jag ville vara kvar i AHL och jag var väldigt besviken över att bli nedskickad när jag ville ta nästa steg, säger han och fortsätter:
– Men året i ECHL gjorde ändå att jag utvecklades ännu mer offensivt och jag fick vara en ledande spelare i laget. Jag försökte bevisa att de hade gjort fel som hade skickat ner mig. Jag har aldrig ångrat att jag åkte över till Nordamerika, säger han.
Vill få fler med utländsk bakrund att spela hockey
Daniel Muzito Bagenda hade bud från AHL-klubbar inför säsongen 2018/19, men valde att skriva på för AIK ”för att börja om lite”. Via ett lyckat år i HockeyAllsvenskan (27 poäng på 52 matcher) hamnade Daniel Muzito Bagenda i Örebro, där han nu är inne på sin andra säsong. Både en och två gånger under det drygt 30 minuter långa samtalet återkommer han till hur tacksam han är över att få ha sin största hobby som yrke. Med tanke på hur mycket hockeyn har betytt för honom planerar han nu att hjälpa fler barn och ungdomar med utländsk bakgrund att upptäcka hockeyn, även om han är lite hemlighetsfull kring projektet.
– Jag har pratat med ett par stycken och jag ska försöka göra något för att få fler med utländsk bakgrund att börja med hockey. Jag tror det finns många där ute som skulle vilja testa, säger han.
Är det här någon du/ni tänker dra igång nu eller efter din aktiva karriär?
– Nu egentligen, men nu har coronan satt stopp lite. Men jag bollar lite med syrran som är i basketvärlden, där mångfalden är större. Ligorna och förbunden kan göra mer. Många kan göra mer och jag tror vi kan hjälpas åt. Kanske ta lärdom från fotbollen, för de gör ändå någonting rätt som har den mångfalden, säger Daniel Muzito Bagenda.
Hur kom idén med det här projektet?
– Jag vet inte om jag ska avslöja vilka mer som är med i det här, men det var några som hörde av sig och då var det självklart för mig att hoppa på det här tåget. Sedan är det något vi syskon har pratat om hur man skulle kunna göra. Sedan betyder inte det här att jag tror att alla som börjar ska spela i SHL eller HockeyAllsvenskan, men att kunna få en större mångfald tror jag skulle vara jättebra, säger han.
Upplever du dig som förebild för andra med utländsk bakgrund?
– Jag är ensam mörk i ligan och det klart att jag tycker att det borde finnas fler, men om jag är en förebild eller inte vet jag inte. Men det är klart att det är positivt om folk kan se att man kan ta sig till SHL oavsett vad man har för hudfärg. Om det finns andra som inspireras av mig gör det mig bara glad, säger han.
"Bara glad att få göra något jag älskar"
Vad har hockeyn betytt för dig?
– En trygghet. Det har alltid varit något av en fristad, eller vad man ska säga. Det har varit något jag har älskat att göra. Hockeyn har jag kunnat använda för att ta ut mina känslor, både positiva och negativa. Och det kan jag göra än i dag, säger han.
Är det fortfarande lika kul med hockey som när du var barn?
– Ja, den dagen jag inte tycker det är kul kommer jag att lägga av. Det måste vara kul, men det klart att man har bättre och sämre dagar. Jag tänker fortfarande inte på det som mitt jobb, även om det är det. Utan jag är bara så glad att jag får hålla på med något som jag älskar, säger Daniel Muzito Bagenda.