SHL.se tar en pratstund med samtliga huvuddomare i den 17 man starka styrka som ska hålla ordning och reda på isen under säsongen 2020/2021. Idag är turen kommen till Ljungbysonen Morgan Johansson, som bland annat berättar varför just Ljungby fostrat så många domare.
Han är en av de mer välkända domarna i Hockeysverige just nu och när spelet återupptas fortsätter Morgan Johansson att knappa in på de få domare som har fler matcher gjorda än honom i svensk topphockey.
Johansson har dömt 752 matcher som huvuddomare i SHL, och har därtill 110 matcher som linjedomare innan dess.
– Det är rätt många, skrockar Morgan Johansson när SHL.se ringer upp.
Han berättar att han inte har något egentligt smeknamn på isen. Tröjnumret är 13, vilket kommer från hans egen tid som aktiv spelare och numret hänger med.
– Jag hade 13 när jag spelade och bägge mina barn har 13 när de spelar.
Hur länge spelade du själv?
– Jag spelade upp till juniorålder och sen fick jag ett benbrott som jag aldrig kom tillbaka ifrån. Jag började döma när jag var 17 år. Min första match var en ungdomsmatch i Ljungby. En U15/U16-match.
Den uppmärksamme har kanske noterat att det ganska ofta har stått Ljungby som ort på minst en av huvuddomarna i en Elitserie/SHL-match genom åren. Hur kommer detta sig?
– Vi hade en väldigt aktiv kille som hette Arne Karlsson som var ansvarig för domarna i Ljungby. Han hade som motto att var det en som slutade så skulle två börja. Hans Ljunggren gör en domarutredning nu och vi satt häromdagen, han intervjuade mig, angående varför jag fortsatte döma. Det var kamratskapen och sammanhållningen här i Ljungby. Vi hade en otrolig sammanhållning bland domarna i Ljungby och det var Arne Karlsson som skapade den, berättar Johansson.
Det dröjer inte länge i samtalet förrän jag förstår att Morgan Johanssons liv nästan enbart krestar kring hockeyn. Det finns lite andra inslag, men:
– Jag spelar lite padel, det gör vi allihopa, haha! Innan spelade alla golf. Det har blivit padel nu, men det är inte mycket. Det är hockey för mig 24/7. Jag har en grabb som spelar i Trojas juniorer och en dotter som spelar i HV71. Och jag hjälper till med damlaget här i Ljungby. Det är hockey, hockey, hockey, hockey, säger han och skrattar igen.
Så, frågan om vad du gör på fritiden känns en smula överflödig här, kanske. Men: Vad gör du på fritiden?
Han skrattar igen.
– Mmm... Hockey. Det är ett sätt att leva. Jag lever för nollvisionsprojektet också. Jag värnar väldigt mycket om det här. Man har en del i det och för mig är det otroligt viktigt att hitta någon form av lösning på hjärnskakningsproblematiken.
Ja Morgan Johansson är sedan januari 2019 projektledare för Nollvisionsprojektet, Svensk ishockeys nollvision mot hjärnskakningar. Projektet är brett och innehåller representanter för SHL, SDHL, HockeyAllsvenskan, HockeyEttan, Svenska Ishockeyförbundet och spelarfacket SICO.
Men om vi skalar bort hockeyn - hur svårt det än må vara - vad skulle då vara ditt drömyrke?
– Oh…Jag tror att det skulle vara inom servicebranschen. Jag har varit säljare tidigare och trivdes jättebra med det. Så någon form av sådant jobb. Säljare eller att jobba med säljare.
Helst äter han en grillad, blodig oxfilé med en potatisgratäng och hemmaslagen bearnaisesås. Drömresan går till Bali.
– Jag har läst en del och tittat en del om det. Jag tycker att det verkar intressant. Nu för tiden reser jag inte så mycket men för 15-20 år sedan reste vi väldigt mycket. Det var innan barnen kom. USA är spännande, dit skulle jag gärna åka. Japan är spännande. Jag var där förra året när min dotter spelade och dit skulle jag vilja åka för att åka skidor, säger han och kommer på en tidigare fråga:
– Det kan du skriva upp som intresse också! Det gillar jag väldigt mycket. Att åka skidor.
Främsta meriten för hans egen del säger han är VM 2013 och 2014, när Sverige och Finland delade på turneringarna. Den person han helst skulle sitta ned med och snacka med är Anders Tegnell och senaste serie han plöjde var den om Rebecca Martinsson.
– Men annars kollar jag inte mycket på TV. Det är nu under pandemin det har blivit lite mer. Men annars är det inte mycket. Förutom hockey då!
Samtalet flyttas till det som händer på isen.
Vilket råd skulle du ge en aspirerande domaren?
– Att aldrig ge upp.
Hur mycket skulle du säga att man påverkas som domare på isen?
– Man är rätt mycket inne i sin bubbla. Men att man inte påverkas - då ljuger man. Jag tycker nästan att det är värre när det är färre personer på läktarna. Då hör man enskilda personer, men annars blir det mest som ett sorl. Men att säga att man inte påverkas över huvudtaget - då säger jag att man ljuger.
Hur gör du avvägningen för att inte kliva in mellan två spelare som för en lite mer het diskussion på isen?
– Utöver regelvidrigheter beror det på hur matchen ligger och läget. Man får läsa av situation efter situation.
Antingen Eller
Grinigt eller disciplinerat?
–Grinigt.
Slutspel eller kval?
– Slutspel.
Vatten eller sportdryck?
– Vatten.
Skott eller passning?
–Skott.
Fint eller tackling?
– F...eller... Jag säger tackling. Det gör jag.
Ståplats eller sittplats?
– Ståplats alla dagar i veckan.