Fabricius: ”Jag trodde aldrig att jag skulle spela hockey”

I lördags skrev Karl Fabricius historia. När Luleå gästade Rögle blev han den förste forward att nå milstolpen 1 000 matcher i SHL (grundserie och slutspel) och 38-åringen är blott den tredje spelaren att nå den siffran.

– Jag hade inte funderat så mycket på det innan, men efteråt fick jag mycket frågor medialt. Jag är stolt över det. Sedan är det ju så med hockey att det är ny match på torsdag och fokus på den, men absolut, jag är otroligt stolt, säger Fabricius.

"Janne är fortfarande kung"

Före Luleåforwarden på listan över flest spelade SHL-matcher hittar vi den förre storbacken David Petrasek, med 1018 matcher, samt Fabricius tidigare lagkamrat Jan Sandström, med 1047 spelade matcher.

– Jag var rumskamrat med Janne i många och jag minns att jag sa till honom ”det där rekordet kommer nog aldrig att slås”. Jag funderar inte så mycket på det. Vi ska göra en bra säsong och det är mitt fokus. Det känns konstigt att jaga Janne. Det där är ett rekord han är väl värd att ha, säger Fabricius, som förutom tre säsonger i Frölunda har spelat alla sina SHL-matcher i Luleåtröjan.

Har Janne Sandström hört av sig?

– Ja, vi har ganska mycket kontakt. Han grattade redan kvällen innan och skickade lite sms efter. Janne är fortfarande kung där uppe, även Petrasek. Men det är roligt att två av dem som är topp-3 på den där listan var rumskamrater under sex, sju år, säger Fabricius.

Hur var ni som rumskamrater?

– Vi var ganska olika. Janne satt och gejmade. Han hade alltid med sig sin gejmingdator. Vi kom väldigt bra överens, men det var aldrig att vi satt i några djupare samtal. Han var upptagen med sitt och jag kollade någon tv-serie, säger Fabricius.

Vem har tagit Sandströms plats nu då?

– Nu är jag och Daniel Sondell rumskamrater. Ändå relativt lika mentalitet på dem. Sköna killar båda två, men Sondell håller i alla fall inte på med gejming, säger han.

"Hade lite mjölsyra innan första bytet"

Fabricius debuterade i högstaligan säsongen 2000/01 och han minns att debuten skedde hemma mot Brynäs.

– Jag hade suttit på bänken några matcher tidigare, men det här var första matchen jag spelade. Vi låg under inför tredje och (Ulf) Taavola var fly förbannad. Förr i tiden skickade man ut extraforwards för att åka sig varma efter att ismaskinen hade spolat. Jag minns att jag åkte varv i fem minuter innan resten av laget kom ut. Jag hann bli lite nervös av att åka varv efter varv inför ett i pausen halvfullsatt Delfinen. Jag åkte lite fortare än vad jag skulle ha gjort för jag hade lite mjölksyra inför första bytet, säger Fabricius och skrattar åt minnet.

När SHL.se når Fabricius har det gått två dagar sedan Luleåforwarden nådde 1 000 matcher och när 38-åringen och hans lagkamrater kom tillbaka till Luleå välkomnades de av en snöfylld stad.

– Det hade kommit 70-80 centimeter snö och dessutom hade det drivit. På altanen är det nog en och en halv meter snö. Jag har tänkt skotta av den när vi pratat klart, säger Fabricius.

Ni fick inte träningsledigt av ”Bulan” (Thomas Berglund, Luleås huvudtränare) för altanskottning?

– Nej, det var frivillig träning i dag. Jag körde lite fys och sedan en halvtimme på is. Det finns lite energi kvar, skrattar Fabricius.

Gillar du när det blir sådana här snöfall?

– Jag älskar det, säger han och tillägger snabbt:

– När man väl har skottat i alla fall.

Började med hockey som tioåring

Karl Fabricius föddes på Bodens BB, men är uppväxt i bandynästet Kalix.

– Mina tio första år bodde jag i Kalix. Sedan tog vi över en släktgård utanför Luleå när jag var tio år och det var där jag började med ishockey. I Kalix spelade jag bandy, men i Avan, som det heter, fanns det en liten hockeyrink bredvid vår släktgård och där spenderade jag mycket tid. Det är en by med 400 personer, men på den tiden fanns det ett lag i varannan årskull, säger Fabricius.

Var det svårt att släppa bandyn?

– Det var svårt. Jag trodde aldrig att jag skulle spela hockey, men det fanns inget bandylag i Luleå. I Kalix fanns tre klubbar, men ingen i Luleå. När vi hade flyttat till Avan minns jag att vaktmästaren på skolan, som var tränare i min årskull, frågade om jag skulle börja med hockey. Efter det har jag varit helt såld, säger Fabricius.

Du trodde aldrig att du skulle spela hockey, men nu står du här med 1 000 SHL-matcher?

– Ja, det var en skräll att det skulle bli så, konstaterar han.

En anledning till att han redan nu har nått 1 000 SHL-matcher är att han hållit sig väldigt skadefri de senaste åren. Faktum är att senast han missade en match var under säsongen 2015/16.

– Det är mycket tillfälligheter. Samtidigt lägger jag ner mer och mer tid på träningen utanför isen. Jag vet vad min kropp behöver och sedan har jag väl byggt upp kroppen. Jag tar sällan pauser från träningen. Jag tar inte tre veckor ledigt efter säsongen. Jag kör på i en strid ström. Jag lever med det här 24 timmar om dygnet. Visst kan jag släppa det, men någonstans har jag alltid lite fokus på om det är träning eller match dagen efter. Det blir en livsstil och den trivs jag otroligt bra med det, säger han.

Vad säger dina nära och kära om att du alltid har lite fokus på nästa träning?

– Min sambo har haft sina betänkligheter, men nu har vi fått vårt första barn (Oscar, tre månader) och hon fokuserar mer på honom, haha. Men det funkar bra, jag kommer hem rätt tidigt om dagarna ändå, säger Fabricius.

Så då förlåter hon dig för att du lägger dig tidigt inför träningen dagen därpå?

– Haha, hon lägger sig ännu tidigare, så det är lugnt.

Så till frågan som Karl Fabricius har fått med jämna mellarum under sju, åtta år: Hur länge ska han fortsätta att spela ishockey? Det återstår att se, men än har han och Luleå inte börjat några diskussioner inför kommande säsong.

– Inte just nu. Det har varit ett speciellt år. Det jag kan påverka är mitt spel och det är det jag fokuserar på. Jag har blicken ganska lågt framför mig, säger Fabricius, som på torsdag spelar SHL-match nummer 1001.