I ”20 frågor” blandar vi högt och lågt, hockey och mer privat. Nu har turen kommit till Djurgårdens Daniel Widing, 37, som är inne på sin 20:e säsong med hockey på elitnivå. Här berättar han om guldresan 2012 som bokades redan i februari, de tuffa månaderna i AHL och på två av frågorna svarar han ”Dick Axelsson”.
1. Om du får plocka en egenskap från en annan SHL-spelare, vad hade du valt?
– Dick Axelssons händer, spelsinne.
2. Vilka rutiner har du en matchdag?
– Jag har slängt bort de flesta, men jag knyter alltid vänster skridsko först. Jag har som sagt försökt kasta sånt där. Det blir inte bra om man har för mycket.
3. Har du haft för mycket tidigare?
– Inte för mycket, men jag hade några konstiga grejer för mig. Jag slutade med det ganska tidigt. Förr i tiden när jag jag gjorde mycket mål gjorde jag exakt samma sak dagen efter om jag hade haft en bra dag.
4. Av alla du har spelat med genom karriären, vem har haft flest konstiga saker för sig innan match?
– Det är några målvakter, men vi behöver nämna några namn. Det är en jäkla utsatt position de har. Är de dåliga förlorar laget, så är det.
5. Vilken är din bästa hockeyupplevelse?
– SM-guld 2012 med Brynäs.
6. Finns det något ögonblick från den säsongen som sticker ut?
– Vi bokade en guldresa i februari, betald och klar. Det var ganska häftigt. Vi snackade om det från februari och hela vägen. Att det blev verklighet var kul.
7. Var du den drivande i den resan?
– Ja, det var jag och några till i laget som var drivande. Vi fick igenom det och alla fick betala ur egen ficka till att börja med. Vi hade målbilden att vi skulle sitta med guldhjälmarna i en limousine från Gavlerinken till Arlanda. Så blev det faktiskt, men utan guldhjälmar. Ingen vågade ta med dem, haha.
8. Vad hade ni i laget som gjorde att ni trodde så mycket på guld?
– Vi hade ett möte i början av säsongen och då sa vi att vi har potential att gå hela vägen. De yngre killarna blev bara bättre och bättre. Det var Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Mattias Ekholm, bland andra. Vi äldre killar spelade vår bästa hockey. Det blev som en morot. Det blev ett dagligt snack kring det.
9. Finns det något du ångrar med din karriär?
– Nej. Jag tycker inte det. Jag tänkte på det häromdagen faktiskt. Kring tiden i USA (2006) tänkte jag: Gav jag upp för tidigt? Men samtidigt fick jag inte spela ett dugg och jag var orolig att karriären skulle fastna. När jag åkte över var jag ändå inställd på att spela i AHL, men jag fick inte ens spela där, av olika anledningar. Efter det började min karriär ta fart på riktigt. Kanske var det bra att jag åkte över och provade. Men det finns inget jag känner att jag ångrar.
10. Hur hanterade du den situationen att inte få spela i AHL?
– Man har hört skräckhistorier där de vill testa ens psyke. Jag stod ut i 2,5 månad och fick spela tre matcher. Coachen sa att han inte kunde sätta mig i ett fack, om jag var defensiv eller offensiv. Jag sa att du kanske måste spela mig för att lista ut det, haha. Det är en tråkig grej, att jag inte ens fick spela. Mentalt var jag förberedd på AHL, för Nashville hade ett bra lag det året och jag kände att det skulle bli svårt att ta plats där.
11. Har du haft nytta av den erfarenheten senare i karriären?
– Lite tror jag. Jag var en tidig andrarunda (draftad som nummer 36 2000 av Nashville). Jag la det bakom mig och fokuserade mer på nuet. Året efter smällde jag in 23 mål i SHL och kom med i VM-laget. Det var ändå en liten skön revansch, att visa klubben att jag kunde spela hockey.
12. Var är hemma för dig?
– Oklart, kan man säga så? Vi har bott i Helsingborg sedan 2016 och vi har trivts bra där. När karriären är slut får vi ta ett beslut kring var vi hamnar, men det lutar åt Helsingborg eller Stockholm.
13. Vem är den kändaste personen i din telefonbok?
– Dick.
14. Vem var du i skolan?
– Jag var inte så talangfull i skolan om man säger så, haha. Vad mer ska jag säga? Det var fokus på hockey tidigt. Jag var inte så intresserad av skolan. Jag hade en jäkla tur att jag fick en karriär inom hockeyn. Annars vet jag inte vad jag hade gjort.
15. Har du någon aning vad du vill göra efter hockeykarriären?
– Ja, lite. Det var lite komiskt att nu när jag gick utan kontrakt fick jag fler förslag på vanliga jobb än hockeykontrakt, haha. Jag kände att jag hade lite mer att ge och därför blev det hockey. Man måste vara klar i huvudet innan man hoppar på ett annat jobb. Men det klart att jag går i sådana tankar. Jag har sagt till mig själv att när någon kallar mig gubbe ska jag lägga av, men ingen har gjort det än. När jag var ung åkte jag runt och kallade 32-åringar gubbar, men det är ett annat klimat nu. De yngre killarna är för fina.
16. En matchledig torsdagskväll och du sätter dig i tv-soffan. Ser du SHL eller något annat?
– Något annat. Jag kollar resultat såklart och zappar förbi om någon polare lirar. Är det fotboll kollar jag hellre på det.
17. Hur noga är du med din kost?
– Jag tror att det är en anledning till att jag har kunnat hålla på så länge, när det är säsong äter jag bra, men samtidigt unnar jag mig när jag kan. Jag jagar inte kolhydrater och protein utan är nog rätt normal kring det.
18. Vad har du för paradrätt?
– Jag jag gör en riktigt bra köttfärsås. Sedan gör jag en fin entrecote med egen sötpotatispommes och egengjord bearnaisesås. Kanske en pepparsås till det.
19. Vem i laget bjöd du senast på middag?
– Det blir färre middagar sedan vi fick barn, men vem var här senast? Jag tror det var ”Bulan” (Patrik Berglund).
20. Vilken är din största motgång?
– Jag är en sådan som inte tänker på något, utan bara går vidare, men det klart att det finns motgångar. Finalförlusten med Skellefteå mot Växjö (2015) var extremt tung. Match sex och övertid. Det är det tyngsta hockeymässigt.