I 20 säsonger spelade han hockey på elitnivå. Nu håller Fredrik Lindgren, 39, på att anpassa sig till ett liv som inte styrs efter träningar och matcher. "Jag har sett mycket hockey och det tror jag har hjälpt mig att ta steget därifrån. Men att karriären är slut tog ett tag att komma över ", säger Skellefteåikonen.
Inför säsongen 1999/00 lämnade den då 18-årige Fredrik Lindgren Arvidsjaur för att flytta de drygt tio milen söderut till Skellefteå. Redan första säsongen fick han debutera i a-laget och sedan blev det 20 år med hockey på elitnivå. Förra hösten meddelade Lindgren att hockeykarriären är över och han medger att han fortfarande kan sakna vissa delar av hockeylivet.
– Jag saknar pulsen runt matcherna. Då det började lida mot seriens slut kände man vad som var på gång, även om det inte blev så nu, men det är en häftig känsla att spela slutspel. Tråkigt för alla att det inte blev något, men det är inget man kan styra över. Det är en bit jag saknar, och överlag tog det ett tag att komma över att karriären är slut, men nu har jag börjat förlika mig med det, säger Lindgren, som under karriären har noterats för 566 SHL-matcher samt 293 matcher i allsvenskan.
Hur lång tid tog det att komma över att det inte skulle bli mer hockey för dig? Snackar vi veckor eller månader?
– Månader skulle jag säga. På något sätt är det här något jag har levt med sedan jag var liten. Sedan har jag successivt tagit mig upp till eliten och det blir ett yrke. Klart att det blir någon form av separation. Jag har pratat med folk som har varit i samma sits och de säger att det är olika högtider man ska gå igenom. Ispremiären är ganska stor här uppe, sedan är det seriepremiären, slutspel och så vidare. Jag har sett mycket hockey och det tror jag har hjälpt mig att ta steget därifrån. Men det tog ett tag att komma över det, absolut, säger han.
– När man inte har hockeyn får man försöka hitta andra sätt att förgylla sin tillvaro. Med hockeyn blir det resor och du har inte mycket tid för annat. Skulle jag bara sitta och gräma mig och sakna hockeyn skulle det ta mycket tid. Man måste hitta saker saker att lägga tid på, som kanske har fått stå åt sidan på grund av hockeyn.
Har du hittat tillbaka till något gammalt intresse?
– Nja, inte riktigt. Jag provade att åka slalom, som jag gjorde mycket när jag var yngre. Det är sjukt kul, men det är något jag inte har gjort på väldigt många år. Jag gillar att fiska också, både på sommar och vinter, men jag har inte tagit mig iväg. Jag får bli bättre på det, säger han.
Jobbar som säljare
Fredrik Lindgren och hans familj bor fortfarande kvar i Skellefteå och den förre storbacken jobbar numera som säljare på New Wave Profile.
– Vi säljer arbetskläder och dylikt. Det är mycket kundkontakt och träffa folk. Jag känner rätt mycket folk här i Skellefteå och det är inte så mycket resande. Under den aktiva karriären har jag gjort mycket av den biten. Det har funkat bra. Jag trivs, säger han.
Blir det mycket hockeysnack med kunderna?
– Haha, jo. Onekligen har det blivit ganska mycket. Men det är något som ligger mig varmt om hjärtat och jag har inga problem att prata om det.
Vill de snacka om din karriär eller varför dagens lag formeras på ett visst sätt?
– Det är ganska blandat skulle jag säga. En del vill surra nutid och hur det går för dem. En del nördar in sig i allt, men det är kul, säger han.
Att Fredrik Lindgren är en stor profil i Skellefteå är inte särskilt konstigt med tanke på att det blev hela 18 säsonger och 945 tävlingsmatcher i den svartgula dressen. Han var med på hela resan från allsvenskan (avancemang 2006) till klubbens dubbla SM-guld (2013 och 2014).
– Jag är tacksam över allt jag fått uppleva. Dels att få ta klivet upp i SHL och dels att få kröna det med två SM-guld och x antal finaler. Det är många minnen. Jag är otroligt tacksam att jag fått varit med om allt, säger han.
"Är nog rätt hemmakär"
Under de här 20 åren som hockeyspelare på elitnivå har Fredrik Lindgren lämnat Skellefteå tre gånger, men varje gång har han kommit tillbaka snabbt. Säsongen 2001/02 spelade han i Mörrum, 2009/10 spelade han i Färjestad och säsongen 2017/18 blev det 34 matcher med Leksand.
– De små utflykter jag har gjort har varit för min egen skull, att ta nästa kliv. För det är lätt att man hamnar i ett fack om man är kvar länge i en förening. Jag har velat prova saker, men samtidigt har jag givetvis varit nöjd med att vara kvar i Skellefteå. Jag har inte sett någon anledning att bara åka, förutom att jag som sagt har velat prova något annat. Det har varit lärorikt att få lite miljöombyte, säger han.
I och med att du aldrig har spelat mer än en säsong i rad i en annan klubb än Skellefteå måste du har trivs väldigt bra?
– Precis. På något sätt är det här mitt hem. Jag är född och uppvuxen i Arvidsjaur och all ära dit, men jag har bott i Skellefteå större delen av mitt liv. Här är hemma för mig. Jag har haft lite anbud från utlandet och så vidare, men jag är nog rätt hemmakär och värdesätter mycket att trivas socialt.
Har du haft något kontrakt på bordet som du i efterhand har ångrat att du inte har skrivit på?
– Inte direkt. Däremot var det någon agent som ringde när vi gick upp i SHL och sa att det var det några NHL-klubbar som var intresserade. Det var i samma veva som jag fick spela mina första landskamper, men det var inget konkret, säger Fredrik Lindgren.
Jämfördes med J-O Waldner
Totalt blev det alltså nästan 20 säsonger i Skellefteå och i mitten av januari i år, inför en match mot Brynäs, valde Skellefteå att tacka Fredrik Lindgren för hans insatser i klubben under de två senaste decennierna. Under hyllningsfilmen syntes både tidigare tränare och lagkamrater. En av dem var den förre Skellefteåtränaren Bert Robertsson, som jämförde Lindgren med en svensk idrottslegendar.
– Hockeyns svar på J-O Waldner, det evigt unga trädet på något vis, sa Robertsson.
Lindgren själv minns den där dagen för drygt tre månader sedan med värme.
– Jag var jäkligt nervös innan. Det var mycket känslor och jag visste inte hur jag skulle reagera under sådana där omständigheter. Det var jobbigt att förebereda sig för det och jag tror det är svårt att göra det. Det var otroligt roligt, proffsigt av föreningen och det är ett minne för livet givetvis. Något sånt där borde alla få uppleva, säger 39-åringen.
Var du mer nervös då än inför en viktig hockeymatch?
– Ja, det går inte att jämföra. Då jag spelade var jag så bra förberedd. Nu var det saker jag inte kunde styra över. Det var nära att jag bröt ihop och det var mycket känslor. Det blir något helt annat. Jag tror att man kan växa som människa av sånt där, att kasta sig in i saker man annars inte är van vid.
Hur trivs du i rampljuset?
– Jag gillar inte att stå i det där rampljuset direkt, men som jag sa var det en häftig upplevelse. Det är något jag är stolt över. På något sätt är det för att klubben vill tacka för något jag har gjort för dem, säger Lindgren.