I samband med C Mores visningar av tidigare guldmatcher pratar SHL.se med några spelare från utvalda guldvinnare som var med där och då. Först ut i denna artikelserie är HV71-legendaren Johan Davidsson som här berättar om SM-guldet 2004.
Efter att ha förstört en möjlig guldfest i Karlstad i den sjätte matchen vände HV71 hem till Jönköping i april 2004 med vind i seglen. Den sjunde och avgörande matchen blev en utskåpning. Men i början av matchserien var det annorlunda. En inledande 3-0-seger på bortaplan följdes av två raka förluster och förlorad hemmafördel.
– Det var väldigt jobbigt. Vi knep ju den där viktiga bortamatchen direkt och då såg det väldigt bra ut. Det blev en kalldusch att förlora på hemmaplan efter det och då kan man hamna i en ond cirkel. Vi hade ju chansen att ta tillbaka det direkt sen men då åkte vi på pumpen igen i den tredje matchen, säger Johan Davidsson när SHL.se ringer upp.
I sudden dessutom…
– Ja, det var extremt jobbigt. Det var verkligen ingen rolig resa hem efter den matchen. Det var tunga känslor då. Men samtidigt försökte vi vända det. Då gick det efter vanliga schemat, kan man säga och vi låtsades väl att vi vunnit vår match hemma och de hade vunnit sina på hemmaplan. Så det var ingen fara på taket. Ingen panik. Än. Så kände vi, säger han med ett skratt.
Det är med inlevelse Davidsson återger tankebanorna från de där magiska kvällarna för 16 år sedan.
Hur håller man de negativa tankarna borta efter två knockar av det slaget?
– Det är svårt. För någonstans kommer det ner till varje enskild individ att hantera det på bästa möjliga sätt. Man behöver hjälp av varandra. Ledargruppen behöver göra sitt. Men när man har kommit till en final är det inte så himla lätt att styra gruppen mer. Det behövs mer från gruppen själv där några tar första klivet och säger vad de tycker och tänker.
En ledare, om än inte alltid den mest verbala, var fantomen mellan stolparna: Stefan Liv satte den våren rekord i antal hållna nollor i slutspelet. Målvakten nollade motståndet vid åtta tillfällen - varav fyra i finalserien mot Färjestad. Och när Färjestad jobbat sig till 3-2 i matcher inför den sjätte matchen - i Karlstad - klev Liv fram, på riktigt.
– I match sex är han i princip omänsklig när han nollar dom. Han håller ju nollan fyra gånger i serien men just i den matchen, där Färjestad spelar riktigt, riktigt bra....
Orden hinner knappt klinga bort förrän Davidsson fortsätter igen:
– Vi släpper till alldeles för mycket och tar några utvisningar men tack vare hans inställning och oräddhet inför uppgiften, så… Han hade bara gett sig fasen på att han aldrig skulle ge sig. Han var i det flow som många vinnande lag har i sin målvakt. Den andra målvakten är kanske het också men han släpper ett eller två mål per match.
Hur var han under matchserien? Hur agerade han mellan matcher eller perioder?
– Var vi inte på tårna och gjorde vi inte det vi skulle kunde han komma in och brusa upp. Han var annars inte den mest talföre men hans inställning spred tanken av att ”Det här är inte okej, grabbar.” när det inte var bra. Vi hade många i laget som hade den förmågan. Vi kunde vara raka och ärliga med varandra. Vi gömde oss inte och blundade inte för fakta.
Det mentala spelet i en finalserie är viktigt och HV71 lyckades skjuta undan tankarna vid motgång. Färjestad lyckades inte riktigt med när allt skulle avgöras i Jönköping, efter att HV71 knipit den sjätte matchen med 1-0.
– Färjestad var så inställda på att avgöra på hemmaplan. De löste inte att mentalt ladda om efter det på två dagar, de hade ju missat sin stora chans. När vi kom upp till Karlstad inför match sex så märkte vi stämningen, säger Davidsson och syftar på alla arrangemang i och omkring arenan, i händelse av hemmaseger.
– De hade ju inget val, de var ju tvungna att rigga i arenan för ett eventuellt guld. Den detaljen var en extrem tändvätska för oss och där släppte vi: ”Vi kan inte vinna SM-guld idag, men vi kan fanimej spela för att Färjestad inte ska vinna SM-guld idag.” Där någonstans började det och sedan hade vi en mental resa att göra för vi kunde ju vinna i Jönköping sen.
Full gas från början
HV71 hade jobbat tillbaka men nu var pressen minst lika stor på dom igen inför den sjunde och avgörande finalen.
– Men vi visste att det var jobbigt för dom att förlora med 1-0 på hemmaplan på ett skitmål och de hade många lägen att kvittera. Den enda rädslan vi hade var att vi skulle bli rädda för att förlora och tveksamma i spelet. I Karlstad kunde vi bara vinna.
Den rädslan dämpades 5:23 in i den första perioden när Björn Melin gav hemmalaget ledningen. Knappt nio minuter senare, med 14:10 på klockan gjorde Mika Niskanen 2-0 med ett skott som studsade på två (!) Färjestad-spelare innan den passerade Sinuhe Wallinheimo i mål.
Med en sådan start, hur gick tankarna inför den andra perioden?
– Det var ett sånt jädra fokus. Ingen fick tro eller tänka på vad som kunde ske. Ingen fick gå händelserna i förväg. Och det var ingen som gjorde det. Första perioden är slut. Vi laddar om. 0-0. Målen gjorde ju att nerverna släppte lite. 2-0-målet tar på typ två knäskålar innan det går in och såhär efteråt känns det som att det var ödesbestämt.
Du gör ju sedan själv 3-0 i numerärt underläge...
– Ja det var ju också ett sådant mål. Vi har 2-0 men gör de ett där är det i princip lika och allt kan hända igen. Men då gör de ett misstag i sitt byte vilket gör att jag mer eller mindre fri lejd vilket gav 3-0. De gjorde verkligen allt de kunde men det stämde inte till 100 för dom men det gjorde det för oss. Med en målvakt som står på huvudet och stoppar alla deras lägen - då är det svårt att vinna matcher.
Ja, han räddar alltså 63 skott på de sista två matcherna…
– Ja, det är svårt att greppa. Det skulle vara om han höll de fyra nollorna i rad men då är det ju ojämnare mellan lagen. Det går inte att toppa på det.
När tillät du dig att känna att ”Vi tar guldet”?
– Oj, jag tror att jag började släppa in de tankarna när det var 20 sekunder kvar, skrattar han. Tidigare hade Fredrik Olausson fått frispel då det hade börjat komma in löpsedlar i båset och det hade kommit folk med guldhjälmar för att förbereda firandet. Vi ledde med 5-0 med två minuter kvar och han skällde ut dom efter noter och skickade dom långt därifrån. Så njae, det var nog med 20 sekunder kvar. Så pass fokuserade var vi, avslutar Davidsson.