Linus Öhlund kan båda sidor av hockeyns rättssystem. Den egna spelarkarriären satte han punkt för genom att vinna utvisningsligan - och nu är det Älvsbynspojken själv som är sheriff på isen. Möt Öhlund i en lång intervju om var dömandet startade, förståelsen för spelarna och de egna drömmarna.
Linus Öhlund är heltidsanställd SHL-domare. När inte det svartvitrandiga matchstället är på och när han inte tränar eller studerar inför kommande matcher är det familjen som står i fokus. Tillsammans med sin sambo har 39-åringen två barn, tre och sju år gamla.
Familjen bor i Älvsbyn, fyra mil från Boden och sex från Luleå. Hemtrakterna är sedan barnsben Norrbotten, ett område som fostrat gott om domare genom åren. Så sent som för två veckor sedan publicerade SHL.se en längre intervju med linjedomaren Emil Yletyinen, uppvuxen och hemmastadd i Rosvik. Upp till Älvsbyn skiljer endast en bilresa på 48 minuter längs med väg 94 och Linus Öhlund är sedan länge bekant med SHL-kollegan.
– Ja, Emil är några år yngre. Han gick lite i mina fotstpår som linjeman häruppe. Jag sadlade om och klev upp i ligorna före honom, men som linjedomare kände jag till honom innan vi började att döma tillsammans i SHL, berättar Linus.
Att döma hockey har han gjort sedan han var 14 och själv spelade för Älvsbyns pojklag. Tränaren hade ett förflutet som domare och hade tröttnat på sina spelares gnäll. Motdraget blev att tvinga hela laget till att gå en domarkurs och därefter döma ett par matcher, för att känna på hur det verkligen var att agera domare.
Linus fastnade direkt och såg det som en bra chans till ett extraknäck. De 75 kronorna som han fick för varje dömd match räckte lagom till bensinpengar till mopeden och lite lördagsgodis. Den egna spelarkarriären höll han levande på samma gång - ända upp till A-lagsnivå. Men någon talang var det knappast tal om enligt honom själv.
– Nej, den var rätt blygsam. Det blev division 2 innan jag slutade när jag var 19. Hockeyn häruppe i tvåan var så där, det var ingen superhockey direkt. Jag avslutade karriären med att vinna utvisningsligan haha!, stoltserar Linus med ett skratt.
Så du var något av en värsting för domarna att ha att göra med, har jag förstått det rätt då?
– Värsting vill jag inte säga, men jag hade nog en och annan "tia" för att jag inte tyckte att domaren gjorde sitt jobb.
Nu står du på andra sidan och är istället den som ska hålla koll på busarna. Är det viktigt som domare att ha en bakgrund som spelare, att kunna förstå vad det är som driver spelarna?
– Ja, jag tror nästan att det är en förutsättning om du ska ta dig långt. Just att du har en förståelse för hur spelarna reagerar. Även spelförståelsen, det ger absolut en fördel om du har den.
Linus fortsätter att tala om positionering, förmågan att läsa av spelet och hur viktigt det är att stå rätt placerad. Han förklarar att domarna ofta talar om "rätt vinklar". Det är givetvis avgörande att ge sig själv de bästa möjliga synfälten för att därifrån ta korrekta beslut. Dömandet är inget som rättskipare Öhlund tar lätt på - och ambitionerna växte tidigt fram redan under tonåren.
– Det var nog i samma veva som jag la av, ungefär samtidigt blev jag uttagen till regionen. Jag hade redan fattat beslutet att det var roligare att döma än att spela. Sen hade jag kanske även insett min begränsning som spelare också. Det var i den här vevan som jag gick upp till division 2 och där började jag att skapa ambitioner med dömandet, minns Linus tillbaka.
Växer med tiden: "Respekt får du inte, det förtjänar du"
När domarkarriären befann sig i sin linda var Linus Öhlund linjeman. Drömmen då var att nå upp till HockeyAllsvenskan, som på den tiden innehöll Piteå, Boden och Kiruna. Trion försvann dock en efter en och när Norrbotten senare stod utan lag i HockeyAllsvenskan fattade Linus ett viktigt beslut. Som linjedomare hade det varit lokal nivå som gällt. För att klättra till de högra serierna krävdes det därför att han sadlade om till huvuddomare.
– Det var faktiskt en ganska stor omställning, erkänner Linus.
Hur gjorde du för att anpassa dig?
– Som med det mesta du gör i livet handlar det om att nöta och träna för att lära in olika situationer. Allt ifrån att hantera press till att fatta beslut. Det var absolut en omställning att bli huvuddomare. Och med det sagt tar jag inte ifrån linjedomarna någonting, de gör ett otroligt viktigt jobb.
Fem år efter sitt beslut att skifta till att bli huvuddomare hade Linus Öhlund nått HockeyAllsvenskan. Från och med den stunden gick allt väldigt snabbt och en säsong senare var han framme vid slutdestinationen. I raketfart hade Öhlund tagit sig ända till SHL, en utveckling som han själv hade svårt att ta in.
– Bara något år tidigare hade jag huserat i de lägre serierna och sett upp till de äldre och mer rutinerade herrarna som Rådbjer, Lärking, "Kuben" och gänget. Nu skulle jag plötsligt upp och döma tillsammans med dem. Första känslorna var både nervositet, spänning och att det kändes lite overkligt, förklarar Linus.
Fyra år senare har du verkligen etablerat dig i ligan. Hur ser du på den här tiden?
– Jag tar kliv för varje år, och det kommer av den respekt som jag skaffar mig. För respekt får du inte, det förtjänar du. Det tar tid att bygga upp den hos spelare och ledare.
– Blickar jag tillbaka till mina första två år som jag dömde i SHL tyckte jag väl själv att jag var jättebra och allt sånt där. Med facit i hand inser jag att jag inte kunde så jävla mycket. Just det här med erfarenhet är extremt viktigt i det jobb som vi har.
Om snacket på isen: "Spelarna gnäller för att påverka oss"
Från 2011 har Linus haft en bofast plats i SHL:s domaruppsättning. Sedan fem år tillbaka kan han även kalla domaryrket för sin heltidsanställning och 39-åringen trivs med sitt arbete. Det är ett arbete som även tar honom utanför Sveriges gränser. Öhlund är en av många svenska domare som får chansen internationellt, ett uppdrag som betyder att han är med och befäster den svenska domarkårens starka position på hockeykartan.
– Inte för att skryta, men jag tycker att domarna i Sverige håller toppklass i hela Europa. Det som vi fortfarande kan utveckla är framförallt rörligheten och snabbheten. Det handlar mycket om att läsa av spelet och hur det ser ut på isen, då kommer snabbheten in. Att stå på rätt ställe när vi tar beslut är avgörande, menar Linus.
Svenska domare har över en längre tid rankats högt runt om i hockeyvärlden. Det goda ryktet har även Öhlund känt av under sina resor, som innehåller matcher i både CHL och världsmästerskap. Mästerskap som ofta har SHL-domare som figurerar ända fram till de avgörande medaljmatcherna.
– Som sagt tycker jag att vi ligger i framkant både vad gäller förutsättningar och sättet som vi jobbar på. Det finns många bevis på det internationellt och jag märker det när jag dömer. Svenska spelare som jag möter säger ofta att "den dagen jag kommer och spelar i Sverige kommer jag aldrig att gnälla på domarna igen", just för att de tycker att vi är bättre än domarna i övriga länder, fyller Linus i.
Samma spelare kan jag tänka mig fortsätter att låta när de väl är tillbaka i SHL. Samtidigt måste väl mycket av det som sägs på isen gå att skratta bort?
– Precis, det är väldigt mycket som sker i stridens hetta därute. Det klagas och det tjatas. Spelarna gör precis allt som krävs för att få med sig tre poäng. Det måste jag som domare ha klart för mig.
Handlar det mycket om psykologi och att sätta press på er domare?
– Ja, och det sticker varken spelarna eller tränarna under stol med. När de gnäller är det ju för att påverka oss. Det är en sådan sak som man med åren lär sig att hantera.
Något som måste vara svårare att både hantera och framförallt acceptera är allt det hat som kommer från fans, inte minst i sociala medier. Hur upplever du det?
– Med de sociala medierna är det ett extremt hårt klimat, och inte bara för oss hockeydomare utan det genomsyrar hela den nya digitala världen. Sen kan tyckas att mycket av den kritik som kommer mot oss i många fall är obefogad och bygger på okunskap. Okunskap om hur vi bedömer, vad vi bedömer för, vad regeln säger. Många gånger har vi tagit rätt beslut, men publiken tror att vi har fel.
Kan du berätta hur den här kritiken når dig?
– Det händer att det kommer mail, sms och annat. Nu har jag stängt av funktioner på sociala medier så ingen kan kontakta mig utan att vara vän med mig. Innan dess kunde det komma 40-50 arga meddelanden på messenger.
40-50 meddelanden, hur ofta? Per match?
– Ja, per match. Jag som varit med ett tag har väl blivit luttrad. Jag följer varken sociala medier eller tidningar efter en dömd match.
"Att få göra en OS-final är mitt högsta mål"
Spelare strävar efter att göra mål, tränare suktar efter inspelade poäng och fans drömmer om stora titlar. Vad är det då som driver domarna framåt? Precis som vilken elitidrottare som helst har även hockeyns svartvitrandiga hjältar sina egna ambitioner, förklarar Linus Öhlund. För honom finns det ständigt en ny utmaning som lockar.
– Alla som strävar efter att döma på hög nivå kan bocka under på att de är extrema tävlingsmänniskor. Det som alla vill åt är den sista matchen för säsongen, om det är en sjunde SM-final eller en VM- eller OS-final. Det som driver mig är tävlingsmänniskan inom mig, även om jag under matcherna inte kan tävla mot de andra domarna så klart. Allting handlar i slutändan om att få ihop ett så bra resultat som möjligt i teamet, konstaterar Linus och fortsätter;
– Sen är det riktigt jävla roligt att döma! Det skulle inte fungera att göra det här om jag inte tyckte att det var så kul.
Nu är du fortfarande relativt ung och har många goda år framför dig som domare. Vad hoppas du att de kommer att bjuda på, både på kort och lång sikt?
– Kortsiktigt är det att få ett fjärde VM nu i år. Jag har haft tre på raken. Det är uttagning i slutet på februari inför Bratislava som kommer nu i maj.
– Ser jag på längre sikt skulle jag vilja göra ett OS till, helst med NHL-proffsen med. Att få göra en OS-final är det största som går att få på meritlistan. Det är mitt absolut högsta mål.
Från tiden som buse på botbänken hemma i Älvsbyns ishall har Linus Öhlund färdats långt. Idag dömer han några av världens bästa spelare, dömer i Sveriges främsta liga och kan kalla hockeydömandet för sitt arbete. Men än är han inte nöjd.
Strävan efter att utvecklas snarare än stagnera finns närvarande genom hela samtalet. Ett samtal som dessutom mynnar ut i en vilja att hjälpa sina yngre och mindre rutinerade kollegor. Medan han själv hade legendarer som Ulf Rådbjer, Christer Lärking och Thomas "Kuben" Andersson att blicka upp till har nu Linus Öhlund chansen att agera förebild för nästa generations domare.
– I lägre divisioner tittar man alltid uppåt, både som spelare och som domare. Vi är väl medvetna om att vi är förebilder för de yngre och det hoppas jag kunna vara.