Mantas Armalis barndomsdröm var att spela i Djurgårdströjan på Hovet – och den drömmen ska än en gång bli verklighet. ”På många sätt var det en no-brainer att komma tillbaka”, säger Mantas Armalis, i en intervju om D-vitaminbristen i Skellefteå, hur han började heja på Djurgården och Mikael Tellqvists betydelse.
För fem år sedan hade Mantas Armalis karriärens hittills bästa säsong. Den Haninge HF-fostrade målvakten gjorde sin andra SHL-säsong i Djurgården och hade över 91 i räddningsprocent samt 2.42 i insläppta mål per match på de 34 matcher han stod. Efter fyra säsonger, och spel i tre andra klubbar, är 27-åringen återigen tillbaka i huvudstaden.
– Det känns jättebra att komma hem. Jag är från Stockholm och har spelat för Djurgården tidigare. Det var på många sätt en no-brainer att komma tillbaka, säger han.
På vilket sätt var det ett givet val?
– Mycket handlar om att det känns hemma. Jag har min familj och många av mina vänner här. Jag behöver inte anpassa mig till en helt ny miljö, utan det är något som är bekant. Under de fyra senaste åren har det varit mycket flyttande, från kontinent till kontinent, norrut, söderut. Det har varit nya upplevelser egentligen alla år, vilket också är kul. Men skönt att komma hem, säger han.
Är du en trygghetsperson?
– Nej, det vill jag inte påstå. Jag har inga problem att röra på mig. Det är inte så att jag har haft någon särskild hemlängtan, att jag måste hem till Stockholm. Jag tycker om Stockholm, för det är mitt hem. Men det är inte så att jag känner mig otrygg kring att röra på mig. Det har varit ett roligt äventyr, säger Armalis.
Trivdes i Skellefteå
Hans senaste sejour i Djurgården startade 2014. Han spelade 20 matcher första året och efter succésäsongen 2015/16 lämnade Armalis Stockholm och Sverige för att försöka slå sig in i San Jose Sharks, men det blev aldrig någon NHL-debut. I stället gjorde han 24 matcher i AHL. Säsongen därpå gick flyttlasset till Lettland och Dinamo Riga. Även där blev han bara kvar en säsong innan det var dags att packa flyttlådorna igen. Den här gången var destinationen Västerbotten och Skellefteå, och där trivdes han bra.
– Det har varit två roliga år. Skellefteå är en häftig organisation. Allt man behöver finns där. Faciliteterna är jättebra och du har flera isytor att utnyttja. Vill du köra extra går det att göra oavsett om det handlar om is, gym eller något åt det mer tekniska hållet. Vi hittade vänner även utanför isen och det var häftigt. Jag har haft en bra tid där. Sedan är det mörkt och kallt, säger han och skrattar.
– Månaderna från november till februari är… I och för sig brukar det vara mycket snö. Men den senaste vintern var ganska miserabel. Timmarna med ljus har varit få. D-vitaminbristen låg och gungade, säger Armalis.
Åt du mycket D-vitamintabletter?
– Det fanns liggandes, säger Armalis.
Den här vintern behöver han nog inte lika många D-vitamintabletter i och med flytten de cirka 80 milen söderut. Fyra år har gått sedan han senast spelade i Djurgården och Armalis tycker att han har utvecklats mycket under den här tiden.
– Jag har både blivit en bättre målvakt och vuxit som person. Jag har fått mer rutin, vilket gör mycket framförallt som målvakt. Jag hoppas att det ska hjälpa mig i år, säger Armalis.
Vad betyder Djurgården för dig?
– Hela vår familj har varit Djurgårdsfans, framförallt jag. Mina föräldrar, som är från Litauen, hade ingen stark klubbtillhörighet. De har blivit djurgårdare efter att jag blev det och resten av familjen också. Redan när jag liten var det en dröm att spela på Hovet med Djurgården. Jag fick uppfylla den för några år sedan och nu får jag fortsätta den resan, säger Armalis.
"Det var mitt första Djurgårdsminne"
Eftersom hans föräldrar inte hade något större hockeyintresse såg Mantas Armalis sina första Djurgårdsmatcher med vänner.
– Jag hade en kompis som heter Kristofer, som jag hängde mycket med. Kanske är det där mitt Djurgårdshjärta kom från, att jag blev påverkad av honom. Han var ett par år äldre än mig. Jag följde med honom på några matcher. Varje gång Kristofer Ottosson var med var det extra speciellt eftersom han också heter det. Vi var väldigt små då, haha. Det är det första tydliga Djurgårdsminnet. Det var mycket snack om Kristofer, säger Armalis och fortsätter:
– En av få matcher jag minns var mot Färjestad och det blev ett riktigt sjukt mål. Det var någon som lobbade pucken från rödlinjen eller något liknande och den studsade rätt upp i krysset på Färjestadsmålvakten, säger Armalis.
Och då kände du: ”Jag ska bli målvakt”?
– Haha, exakt. ”Jag ska bli keeper så jag kan bli utbuad”. Det är drömmen, säger Armalis.
Tellqvist var förebilden
Djurgården har haft många framträdande målvakter genom åren, men Armalis behöver ingen längre betänketid när han ska svara på frågan vem som är hans favorit.
– Mikael Tellqvist är och har alltid varit en förebild. Det var speciellt när jag fick spela med honom (2014-2016). Det var hur stort som helst. Att hamna bakom ”Tellan” mitt första år i SHL var perfekt. Jag kunde inte ha haft en bättre mentor. Han är världens grymmaste snubbe, säger Armalis.
Har du och Tellqvist någon kontakt i dag?
– Lite till och från. Något mess, något samtal och lite via Snapchat. Det vanliga, säger han.
Senast Djurgården vann SM-guld var 2001 och då var det Mikael Tellqvist som stod i målet. Frågan är om Mantas Armalis kan upprepa sin förebilds bedrift 20 år senare och föra Djurgården till en SM-titel?