Artikelserien "Fokus" tar ny sats säsongen 2012/13 och landar den här gången i Stockholm. Och för att förstå kontexten i följande intervju rekommenderar undertecknad att ni tar en titt på videoklippet ovan. AIK möter Färjestad på bortaplan en söndag i oktober och ligger under med 0-1 i spel tre mot fem. In på isen skickas Tobias Viklund.
Tobias, vad minns du från just det där bytet i Karlstad?
- Ja... vi spelar tre mot fem och då gäller det ju att försöka komma upp och täcka skott. De får ju ganska mycket yta och får komma in ganska långt på oss, och då är det självklart farligt. Det gäller helt enkelt att man ligger i linjen och tar skotten. Klarar man det så för det väldigt mycket positivt med sig. Mycket energi skapas i båset, speciellt med tanke på att man klarar boxplayet och att vi lyckas vända och vinna matchen.
Nu kanske du vill svara ödmjukt och inte framhålla dig själv men i ärlighetens namn måste just en sån där grej måste betyda väldigt mycket för gruppen.
- Det gör det absolut. När någon lagkamrat täcker skott på det viset så visar det ju prov på en jäkla inställning och det är precis sånt som man måste ta med sig och bygga vidare på. Alla lag är så pass skickliga på att täcka skott i dagens hockey så det är kul att få en sådan typ av push - det höjer både dig själv och laget.
Vad tänkte du när du åkte och satte dig i båset?
- Vi låg ju under med ett mål och skulle dom fått in tvåan där så hade det varit svårt att vända. Det viktigaste är att man klarar av att hålla målen borta och jag kände nog mest att det var skönt att vi hade klarat boxplayet. Vem som täcker skotten är mindre viktigt, man gör ju det för laget.
Men du måste ändå ha känt att du gjort ett riktigt bra byte.
- Jo, absolut, visst kändes det så.
Hade du ont? - Nä. Det var så mycket adrenalin just då. Eller dagen efter märkte jag i och för sig att jag hade ett blåmärke på insidan av låren, men mer än så var det inte.
Och i matchen innan hade du slängt dig och täckt med ansiktet före.
- Ja, just det, mot Brynäs. Men det blev liksom bara så. Pucken studsade på Josh skridsko och in i mitten så det var bara att dyka, det fanns inget alternativ. Sånt händer instinktivt, man grubblar inte så mycket. Jag försökte hålla för ansiktet i alla fall men sen att man ska bryta något annat på kroppen kan man inte åka runt och oroa sig för. Det funkar inte. Jag har aldrig haft några problem när jag täckt så man ska nog ha lite otur om man skadar sig.
– Peppar, peppar.
Inga skador genom åren alltså?
- Inga allvarliga i alla fall. Jag har fått ont i foten någon dag i efterhand men det är inget som har påverkat. Förut, när man var mindre, fick man lära sig att inte täcka med ansiktet mot pucken. Men det är ju rätt självklart; att få en puck på käken är väl inte det allra mysigaste. Sen finns den en risk att den träffar mellan skydden och det är inte heller jätteskönt. Jag har blivit träffad mellan benskyddet och skridskon några gånger och där kan det bli som en liten spricka i benet som sitter i ett par dagar. Men det är väl det farligaste stället den kan träffa på. Kanske ett revben också om man vrider upp kroppen i sidled.
Tobias Viklund går ner för att försöka täcka ett skott mot Frölunda. Foto: Sami Grahn / Pic-Agency.com
Supportrarna brukar uppskatta just dessa typer av aktioner. Du fick mycket credd på sociala medier och till och med av motståndartränaren. Märker man av sånt?
- Nej, inte direkt. Det var mest uppmuntran från lagkamraterna i så fall. Vi har pratat mycket om att vi ska täcka skott, speciellt från deras backar, och jag försöker gå lite grand i bräschen med det. Det är en grymt viktig del av spelet och en del av hockeyn som utvecklats de senaste åren.
Det är väl inte bara att täcka utan det handlar om ett samspel med målvakten också kan jag tänka mig.
- När backar skjuter från blå är det ju ganska mycket folk framför mål och då blir det oerhört viktigt att forwarden närmast backen verkligen täcker skottet. Om pucken går igenom kan mycket hända. Antingen kan målvakten tappa blicken på pucken eller så kan den studsa på någon och ta en konstig bana. Därför är det väldigt viktigt att forwarden är nära skytten.
Att täcka skott handlar ju mycket om att offra sig för laget. Hur viktigt är det att ha förtroende för gruppen och lagkamraterna för att gå in 100 procent i sina roller, inklusive den att täcka skott?
- Klart att det är viktigt. Det är sånt som skapar trygghet i gruppen och som bygger hela laget, att man vet att alla ger 100 procent och har rätt inställning. Man kan inte begära mer än att man gör sitt allra bästa och det kommer man oftast ganska långt på.
Kan ett skott-täck jämföras med en lyckad tackling?
- Ja, absolut. Det är ju vägvinnande energimässigt för laget. Båda grejorna är viktiga delar av spelet och har man en tuff period så kan det till exempel vara en väg att hitta ut. Det handlar om energi.
Går det att träna på att täcka skott?
- Absolut. Det finns ju gummipuckar av lättare modell som inte gör ont att bli träffad av och som är lämpade för just det. Men som fallet var förut att man slängde sig raklång på isen är väl inte aktuellt i dag. Nu gäller det att ha en skridsko i isen för att du ska hinna upp snabbt och vara med i nästa situation.
Vissa NHL-lag har satt skott-täck i system, typ Rangers. Några tyckare där borta har höjt rösten om att skott-täcken där båda skridskorna lämnar isen är spelförstörande precis som hakningar och fasthållningar och därför borde rendera två minuters utvisning. Hur ser du på det resonemanget?
- Jaså, dom säger det... Nej, det är absolut inte spelförstörande och jag ser ingen fara i det för framtiden. Då kan vi lika gärna ta ut målvakterna och spela utan dem! Det är en del av spelet.
Avslutningsvis: vad betyder det för dig att spela med Tre Kronor?
- Jättemycket. Det är ett snäpp upp på alla plan och det känns som att man utvecklas varje träning och match.
Läs också:
2012-04-02: Johan Markusson om att vara nykomling 2012-02-13: Anton Hedman om att spela fysiskt