Bara två spelare i SHL-historien har lyckats med bedriften att göra fler än 100 slutspelspoäng – Jörgen Jönsson och Johan Davidsson. Här minns den sistnämnde tillbaka till sitt första slutspel, gulden med HV71 samt berättar om nycklarna till att han lyckades göra 105 slutspelspoäng under karriären.
Säsongen 1994/95 är en upplaga av dåvarande Elitserien som alla HV71-fans gärna minns tillbaka till. Med i truppen fanns en då 19-årig Johan Davidsson och det här slutspelet blev hans första, och det skulle bli minst sagt speciellt. I kvartsfinalen ställdes tabellåttan HV71 mot seriesegraren Djurgården.
– Jag minst ganska tydligt hur Sune (Bergman, huvudtränare) tog sig an laget och gruppen innan slutspelet. Tron var kanske inte på den högsta nivån. Han strävade lite i motvind för att få mellanmjölkslaget HV71 att tro på att det skulle vara möjligt. Jag minns att han försökte mänskliggöra motståndet genom att visa filmer på VHS där de kanske inte hade sina bästa stunder. Sedan var han noggrann med att betona att alla behövde göra sitt jobb oavsett om du är 18 år och spelar en minut eller om du är storstjärna och har mest istid. Så byggde han upp det. När det gav utdelning skapade han en tro som växte sig starkare och starkare, säger Davidsson.
När HV71 gick ut med att Davidsson skulle få sin tröja hissad i taket 2014 inleddes pressmeddelandet med: ”HV71 har beslutat att hylla en av klubbens största spelare genom tiderna, Johan Davidsson”. Med fyra SM-guld och 667 poäng (SHL+slutspel) är det svårt att argumentera emot epitetet en av tidernas bäste HV71-spelare, men 1995 hade Davidsson en rätt undanskymd roll i laget.
– Jag var inte uppsatt i någon kedja, förutom i någon enstaka match, utan var oftast extraforward. Jag fick väl ändå ihop ganska mycket speltid. Vi skulle jobba stenhårt i alla lägen och då fanns det spelare som behövde vila ett byte då och då. Då tyckte Sune att jag fungerade bra som energispelare. Då slängdes jag in i alla tre kedjor. Ibland fick jag spela med Esa Keskinen och Marko Palo och då kunde det bli en poäng, säger Davidsson.
Första slutspelspoängen kom mot Djurgården
Den 9 mars 1995 i den tredje kvartsfinalen mot Djurgården gjorde Davidsson karriärens första slutspelspoäng. Han satte 2-0, framspelad av Peter Hammarström och Fredrik Stillman. HV71 slog ut Djurgården i kvartsfinal och gick till slut hela vägen och tog klubbens första SM-guld. Davidsson lyfter fram lagkänslan som fanns i laget som en nyckel till framgången.
– Där och då fanns det inget egotänk. Kunde vi vinna matchen framför oss spelade det ingen roll vem som gjorde målen. Vi hade ett uppdrag och det kunde vi bara göra tillsammans. Att tidigt i karriären få uppleva det var nyttigt, att inte någon stod tjurig vid sidan av planen efter en vunnen match för att den inte gjorde mål. Det var en gemensam glädje för segern oavsett vem som skulle få rubriken i tidningen dagen efter.
Påverkade det dig resten av din karriär?
– Sune Bergman trodde mycket på kollektivet och det påverkade mig absolut. Vi insåg att det krävs lite flyt, tajming och naturligtvis hårt jobb. Ingen kunde göra det själv. Vi hade Esa Keskinen, men inte ens han hade kunnat vinna det där SM-guldet själv. För mig var det ett bra sätt att lära sig det, säger Davidsson.
Davidsson stod totalt för fem slutspelspoäng 1995. Det skulle bli 100 till under de 18 kommande åren.
– För att göra mycket slutspelspoäng måste du först och främst spela i ett lag där man får spela många slutspelsmatcher och helst ska man vara i ett framgångsrikt lag, som inte slåss för sin överlevnad utan i toppen. Jag hade förmånen att i alla fall sex år spela i ett väldigt bra lag, där vi hade en kärna som var kvar under flera års tid. Sedan måste man älska slutspel. Att göra poäng i slutspel är inte samma sak som att göra poäng i serien. Det är lite tuffare, lite mer slumpmässigt och inget lag vill bjuda på något i ett slutspel. Antingen är det slumpmål eller så måste du ha gjort något kreativt bra för att lyckas. För det är sällan motståndarna går bort sig i slutspel. Jag spelade också mycket powerplay, vilket också bidrog till några poäng, säger Davidsson.
Vilket slutspel håller du som ditt individuellt bästa?
– Oj, jag har gjort rätt många slutspel. Men jag skulle säga 2008 eller möjligtvis 2010. Jag vet inte hur poängskörden såg ut de åren, men jag skulle nog säga något av dessa år, säger Davidsson.
Prisades som slutspelets mest värdefulle
Både 2008 och 2010 slutade med guld för HV71. 2008 var Davidssons poängmässigt bästa slutspel i karriären. Då gjorde han 20 poäng (8+12) på 14 matcher. 2009/10 noterades Davidsson för 16 poäng på 16 matcher och fick pris som slutspelets mest värdefulle spelare (Stefan Liv Memorial Trophy).
– Både 2008 och 2010 var tuffa slutspel, särskilt finalserierna. Jag minns att när vi vann den avgörande matchen mot Linköping 2008 i förlängningen hade jag 32 spelminuter. Jag hade kramp i båda benen, men jag måste ha varit i bra fysisk form som klarade av att spela så mycket, säger Davidsson och fortsätter:
– Jag minns att Linköping, med Mårtensson, Weinhandl, Håkanson och Mange Johansson, var extremt bra i powerplay. Jag har aldrig spelat så mycket som jag gjorde då, men deras förstaformation lirade ännu mer, säger Davidsson.
2010 fick du pris som slutspelets MVP. Vad betyder den utmärkelsen för dig?
– Faktiskt betyder den rätt mycket. Det är roligt att få ett sådant pris. Över en hel säsong når du troligtvis upp till den nivå du håller, men i ett slutspel är det så kort tid och så mycket som kan hända. Är du en spelare som har gjort bra ifrån dig har motståndarna extra koll på dig. Och i många slutspel var det nog så att motståndarna hade som taktik att ge mig så lite tid som möjligt och tackla mig om de fick chansen. Då är det svårare att vara den där kreativa spelaren. I en grundserie glöms man lättare bort, men i slutspel är det lite svårare att leda laget. Därför betyder det där priset väldigt mycket för då har jag någonstans fått fram det trots ganska hård bevakning. Väldigt kul, säger Davidsson.
"Har Jörgen fler poäng än mig?"
Skellefteås Joakim Lindström blir förmodligen näste spelare att nå milstolpen 100 slutspelspoäng. Just nu står han på 99, men än så länge är Johan Davidsson och Färjestadsikonen Jörgen Jönsson de enda spelarna som gjort 100 slutspelspoäng i SHL.
– Har Jörgen fler poäng än mig? Frågar Davidsson
Ja, han har 123.
– Ajaj, det är för jäkligt, men så är det, säger Davidsson och skrattar.
– Det är en bra kille, så det är okej, säger Davidsson.
Hur var er relation?
– Den var bra tills vi var på isen. Då var det stenhård kamp. Vi delade faktiskt rum några år i landslaget. Vår relation har alltid varit bra och vi hade kul ihop, säger Davidsson.
Säsongen 2012/13 blev Davidssons sista. I kvartsfinalserien mot Linköping var Davidsson med i förarbete till Johan Lindströms 1-0-mål och det blev alltså Davidsson 105:e och sista slutspelspoäng, och den kom nästan precis 18 år efter hans första.