I artikelserien ”Välkommen till SHL” stiftar vi bekantskap med spelare som ska göra sin första säsong i ligan. Nu har det blivit dags för Färjestads August Tornberg, 30, som berättar om hur det var att komma tillbaka från nackskadan som hade kunnat kosta honom livet samt kombinationen av att arbeta som takskottare och att spela i HockeyEttan. "Jag fick ta en kaffe och sätta mig i bastun för att värma upp kroppen inför träningarna", säger han.
August Tornbergs resa till SHL sticker ut på många sätt. Vägen dit har bland annat innehållit åtta år i HockeyEttan, fyra säsonger i HockeyAllsvenskan och en nackskada som mycket väl hade kunnat avsluta hans karriär. Men det ska vi återkomma till. Vi börjar med att prata om det som komma skall. Den 17 september inleder Färjestad säsongen med en match mot Leksand. Då ska August Tornberg göra sin SHL-debut, 30 år och 107 dagar gammal.
– Det ska bli väldigt kul. Jag ser väldigt mycket fram emot den här säsongen. Jag är väldigt glad att Färjestad var villig att ge mig en chans. Det är inte direkt så att jag är purung, säger han och skrattar till.
Hade du gett upp drömmen om att spela i SHL?
– Nja. Jag vet inte, men känslan var ändå att det var nu eller aldrig. Helt hade jag inte gett upp, men det blir såklart svårare ju äldre man blir, säger Tornberg.
Kusin med Johan Tornberg
Han är född i Pajala, men flyttade till Boden som treåring. Han testade på fotboll, men hockey har alltid varit nummer ett för Tornberg,
– När jag växte upp var Boden bra. De kvalade till dåvarande Elitserien och något år var klubben någon straff ifrån att gå upp. Jag kollade många matcher. Sedan har min kusin Johan (Tornberg) spelat i Malmö och landslaget. Det har funnits gott om inspirationskällor, säger August Tornberg.
Vilket lag höll du på som ung?
– Jag höll på Luleå, men när Johan kom upp blev Luleå nummer två. Jag minns att Johan fixade matchtröjor och att vi stod med dem i Malmöklacken. Jag minns också att jag fick komma in i omklädningsrummet. Då fick jag träffa mina idoler, som Juha Riihijärvi och Andreas Hadelöv. Det var coolt, säger han.
På den här tiden spelade August Tornberg forward, och det gjorde han rätt långt upp i åldern. Det var först i J18-laget som han fick ta ett kliv ner i banan.
– Vi var en back kort på en träning. Av en slump fick jag hoppa in som back och efteråt kom tränaren Jocke Mattsson fram och frågade om jag hade spelat back tidigare. Det hade jag inte, men han tyckte det såg bra ut. På träningen dagen efter var jag uppskriven som back, och på den vägen är det, säger han.
"Var lite tufft att skotta tak en hel dag i minus 28 grader"
Tornberg spelade juniorhockey i Luleå, men tog aldrig plats i klubbens a-lag. I stället blev det åtta säsonger i HockeyEttan, varav fem i Piteå HC. För att ekonomin skulle gå runt hade Tornberg en rad olika jobb.
– Jag har varit allt från "grovis" bakom en grävmaskin, elevassistent och utbildningssamordnare till takläggare och takskottare. Det var lite tufft att skotta tak en hel dag i minus 28 grader och sedan åka till ishallen och träna. Det är skillnad mot hur det är nu, säger Tornberg.
Hur mådde kroppen efter sådana dagar?
– Vad ska man säga? Jag fick ta en kaffe och sätta mig i bastun för att värma upp kroppen inför träningarna. Jag var som en isbit när jag kom till ishallen. Jag är ändå glad att jag har fått göra det. Man blir ödmjuk av att ha fått vara med om sådana saker, säger han.
Tar du dig tid att tänka tillbaka på resan du har gjort till SHL?
– Ja, absolut. Det är viktigt att komma ihåg var man kommer ifrån och resan man gjort. Särskilt när det går bra, som senast i Västerås, gäller det att behålla fötterna på jorden. Man kan inte tro att man är någonting bara för att man har skrivit ett SHL-kontrakt. Det är hårt arbete som väntar, säger August Tornberg.
Vad är det har gjort att du har orkat fortsätta med hockey även fast du har behövt jobba vid sidan om?
– Gemenskapen. Att komma till omklädningsrummet och ta en kaffe med gubbarna. Det är en rolig gemenskap och det är förstås otroligt kul att spela också, framför allt att vinna, säger han.
Hur många kaffekoppar blir det på en dag?
– Tre, fyra stycken
Gillar du Löfbergs-kaffe?
– Haha, det smakar bra, säger Tornberg.
Vilka är ni som sitter runt fikabordet i Färjestads omklädningsrum?
– Det är lite olika, beroende på hur dagen ser ut. (Dennis) Hildeby brukar vara tidigt på plats och sätta på en panna. Det är tacksamt, säger han.
Gick med bruten nacke i 15 år
Att August Tornberg fortfarande kan spela hockey är rätt otroligt. När han var 20 år fick han reda på att han hade gått omkring med bruten nacke i 15 år, något han berättade i en intervju med C More 2019. Frakturen upptäcktes av en slump när Tornberg skulle röntgas efter att ha fått en puck i huvudet.
– Nu tänker jag inte på det längre, men i början när jag skulle gå in i närkamper efter operationen var jag lite rädd och orolig för hur det skulle gå. Men då fick jag bra stöd från läkaren jag hade. Han sa att jag i princip kunde hoppa från nionde våningen och det sista som skulle gå sönder var nacken. Då kände jag mig lite tryggare. Efter någon tackling kände jag att det skulle fungera, säger Tornberg.
Han var borta från hockeyn i ungefär åtta månader och beskriver det själv som att känslan var att han fick ”börja om på noll”.
–Jag tappade ungefär tio kilo muskler. Jag gick på rätt tung medicinering under tiden. Det tog ungefär två år att komma tillbaka till där jag var innan.
I vikt?
– Både vikt och mående. Det var inte bara en fysisk kamp, det var en mental också. Jag gick från fullt frisk till att vara någon centimeter från döden. Det var rätt omtumlande, säger August Tornberg.
Kan du se dig själv som en förebild med tanke på den lite krokiga väg du har tagit till SHL?
– Nja. Förebild vet jag inte. Det är svårt att känna så om sig själv. Jag hoppas att jag kan inspirera någon annan i HockeyEttan som kanske har talang, men behöver lite längre tid på sig för att utvecklas. Att orkar man jobba hårt och siktar uppåt kan det räcka rätt långt. Det finns många talanger i den ligan som behöver få chansen att visa upp sig. Kan jag inspirera någon är det kul, säger August Tornberg.