Han är backen som blev tränare. Han är tränaren som fört Växjö Lakers till tre SM-guld på mindre än ett årtionde. I en sällsynt intervju går SHL.se och Sam Hallam in på djupet på hans tränargärning; hur allt började, vägen till Växjö, Lakers vägdelarsituation i Hockeysverige och arbetet som tränare.
Sam Hallam har under det senaste årtiondet etablerat sig som ett absolut toppnamn på tränarsidan i Hockeysverige. Han började dock sin hockeybana som spelare. Som vänsterfattad back hamnade han till slut i Karlskoga, där den aktiva karriären tog slut på grund av ryggproblem. Och avslutet var speciellt:
– Jag spelade fyra år i Karlskoga. De sista år var värdelösa för jag hade stora problem med ryggen. Så jag kunde inte, orkade inte, träna så mycket som behövdes för att kunna leverera, berättar Hallam när SHL.se ringer upp. Efter fyra säsonger där, när jag var 24-25 någonting, var väl läkaren tydlig med att hockey inte var det som var bra för mig och Stefan Bengtzén sa också upp mitt avtal. Det var inga konstigheter. Jag tog en promenad hem från Nobelhallen och insåg att jag hade spelat min sista match.
Hur kändes det?
– Just där och då nästan en lättnad. Det hade varit tufft mentalt att sitta mycket på bänken och inte spela. Jag var inte bra nog. Men det tär ju. Så det var nästan skönt. Det kapitlet fick avslutas. Det var kopplat till motgång. Det hade varit jäkligt tufft och nu skulle jag få andas lite.
Men när en dörr stängs tenderar en annan att öppnas och snart var hockeyn tillbaka på allvar i Sam Hallams liv. Bara några veckor efter den där promenaden från Nobelhallen hörde Stefan Bengtzén, idag stark man i Örebro Hockey, av sig igen:
– Han sa att det fanns ett division 2-lag i staden, Karlskoga HC, som stod utan tränare. Han frågade om jag var intresserad, säger Hallam och lägger skrattande till:
– Då hade de förmodligen gått igenom varenda lokal hockeylegend som finns, som brukade rulla runt på de där jobben. Det var väl ingen som hade tid, orkade eller hade lust. Så då fick jag direkt ta över ett division 2-lag och det var fantastiskt kul. Nu var det ett lag med nästintill bara unga spelare. Det blev lite som BIK Karlskogas J20, kan man säga, uppstöttat med några äldre killar. Men det var fantastiskt sköna killar som gillade att träna och att tävla och spela. Jag blev ansvarig och vi var väldigt seriösa för att vara division 2. Så det blev två år där.
Under hans ledning kom laget en poäng från avancemang till division 1, något han själv beskriver som snöpligt.
– De där två åren… Jag hade Niklas Sjöqvist, den gamla Färjestadkillen… Det var fantastiskt. Vi hade tuffa matcher mot Åmål, Hallsberg och Kungsör. Det var skitroligt, säger Hallam med värme i rösten.
Med den starten i ryggen blev det sedermera sex säsonger i Bofors IK (BIK Karlskoga) innan han landade i Växjö och Lakers.
Kan du berätta lite om hur det gick till, varför blev det just Växjö?
Betänketiden är kort. Sam Hallam har ett strukturerat svar:
– Växjö Lakers var i HockeyAllsvenskan under många år så jag tror att de hade ganska bra koll på den marknaden, kanske bättre än andra SHL-klubbar. Under mitt sista år i BIK fanns det lite intresse från några SHL-klubbar. Framåt gamla Sweden Hockey Games-helgen åkte jag till Stockholm och träffade Henke (sportchefen Henrik Evertsson) på ett hotell. Vi satt och snackade ett par timmar.
Han berättar att där och då fanns det inga konkreta kontrakt på bordet, men:
– Jag gillade upplägget de hade för mig. Jag gillade upplägget de presenterade i form av att “Vi siktar på att utmana för att vinna”. Det var Lakers första säsong i SHL. Det var inte säkert att de skulle klara sig utan kval. De presenterade en vision för hur jag skulle komma in. Jag kände instinktivt att det var dit jag ville. Det blev inte helt som visionen men det var mycket som lockade.
Hallam kom in som assisterande tränare inför säsongen 2012/2013 och tog över huvudansvaret under samma säsong. Sedan dess har Växjö vuxit ut till en maktfaktor i svensk hockey och det för oss tillbaka till Henrik Evertsson. Ända sedan samtalet på ett hotell i Stockholm har duon kamperat ihop. Hallam berättar att de två inte har något fastställt arbetssätt som de följer utan det är i högsta grad varierande.
– Vi bollar väldigt mycket men sedan vet jag inte hur mycket Henke lyssnar på mig. Vi är väldigt tydliga med att hans jobb är att sätta ihop ett konkurrenskraftigt lag. Där sitter han på en helhetsbild och är på ett sätt inte lika personligt kopplad till spelarna som jag är. Men han har sin koll utifrån.
Utan att gå in alltför specifikt här, men hur går diskussionerna när det gäller spelarvärvningar till exempel?
– Vi diskuterar spelartyper och det har ju aldrig kommit hit en spelare som jag inte visste om. Men det kommer också in spelare där jag litar blint på Henke och hans känsla kring spelaren. Åt andra hållet är det jag som sätter ihop enheter, matchar laget och styr hur vi kommunicerar i det dagliga. Vi jobbar väldigt nära men vi har också väldigt stor respekt för våra olika roller. Sen är vi inte alltid överens. Det finns stunder där jag tycker att Henke inte gör som jag vill och det finns definitivt stunder där han inte är jättenöjd med mitt sätt att hantera olika situationer, skrockar Växjö-tränaren, och lägger allvarligt till:
– Samtidigt har han anställt mig som tränare och han är sportchef och jag är väldigt glad för det jobb han gör.
Lakers har genom åren stått för några ögonbrynshöjande värvningar där bland annat Kris Versteeg och Brendan Gaunce sticker ut.
Än en gång utan att kanske specificera det, men har du själv blivit förvånad över några spelare som anslutit?
– Jo, men det har varit ett par namn där jag har känt att det är killar som inte brukar vara tillgängliga på vår marknad. Sedan har det varit ett par där det inte har gått hela vägen också. Men så säger alla klubbar om nästan-värvningar. Men jag tror att mycket handlar om att Sverige har ett bra rykte, ligan är bra. Det är ett bra land, ett lätt land att flytta till. Det är lätt att motivera för familjen med skola och vård, säger han.
Utan att lägga någon värdering i det här tror jag att antingen sticker Växjö Lakers i ögonen hos folk eller så gillar man det. Få är väl de som kanske har en neutral relation till klubben. Hur ser du på det?
– Så är det absolut. Självklart möts vi av en hel del förakt. "Det saknas kultur" och hit och dit och sådär. Det är en fantastisk drivkraft och motor att ha, säger Hallam rakt.
– Samtidigt möts vi av väldigt stor respekt för det jobb vi lägger ner i hela föreningen. Alltifrån matchupplevelser, restaurang, loger och barer. Alltifrån själva evenemanget till hur vi driver det sportsliga. I supporterleden rynkas det på näsan och det är fine. Det är en del av det. Vi ska bygga ett så bra lag som möjligt för att vinna. Sedan är vi inte ute efter att vinna några popularitetspoäng. Och tillbaka till Henke: En av hans främsta egenskaper är att han skulle vilja vinna så mycket som möjligt men utan att synas en enda gång. Om jag är anonym så är det inget emot Henrik Evertsson.
Anonymitet, ja. Sam Hallam gör sällan intervjuer och vi lämnar hans privatliv därhän. Men en tränares jobb tar aldrig slut. Det är en livsstil mer än ett jobb. Det föder ändå frågan:
Kan du koppla bort hockeyn helt?
– Nej. Men jag tycker att jag har blivit bättre. Det är något jag har velat bli bättr på för att göra mitt jobb. Men vi är en familj med tre barn och alla får åka med på hockeysvängen. Spelar inte vi så är det HockeyAllsvenskan och då är det jag och två grabbar som ofta sitter i soffan och kollar på Karlskoga eller AIK. Jag har två söner som spelar själva så hockey är ju en väldigt stor del, så är det. Samtidigt kan jag kolla på en allsvensk match och koppla av, det ser jag inte som jobb. Igår såg jag Liverpool - Atletico Madrid, det är också ett sätt att koppla av, skrattar han.
Han beskriver en vanlig arbetsdag som att han lämnar barnen vid åtta, åker till jobbet och är där mellan 8-15 eller 8-16. När vi samtalar är det onsdag och han beskriver utifrån dagens schema:
– Det är den dagliga verksamheten först mellan åtta och lunch, sedan är det förberedelser för morgondagen, inför match. Sedan blir det nog någon timme eller två hemma också om man inte hinner färdigt. Sedan är det fredag, då är det dagen efter match och dagen före match.
– Men vi har bra betalt för det vi gör på den här nivån och det är en förmån vi har, det är vi medvetna om. Många gör ungefär samma jobb men får inte lika bra betalt, så man ska absolut inte gnälla.
"Något mitt emellan"
Vi vänder åter till själva tränargärningen. Vissa tränare har ett väldigt starkt personligt band till sina spelare, andra har en större distans. Var står Sam Hallam i den "skalan"?
– Jag är nog lite mitt emellan där. Jag värderar de mänskliga relationerna och att vi har en än mer… Det handlar om att respektera spelarna. Att vi har ett arbetsgivaravtal och att vi behandlar dom med respekt och lyssnar, när det kommer till skador, och ger dom möjlighet att läka. Att vi ser till att inte kliva över några gränser där. Relationer tar tid. Vissa spelare kommer du nära, andra inte lika nära. Sen ska det inte få påverka deras tid i laget. Men jag är också ganska strikt om att alla ska göra sitt jobb, säger han och lägger till:
– Det kan vara världens bästa kille i omklädningsrummet men om du inte gör ditt jobb som spelare så är det det som leder mig. Det är lite både och. Jag vill alltid att spelarna ska lita på en och se att man gör det som är bäst både för laget och individen men det är inte alltid det lyckas.
Det är ju bara mänskligt…
– Precis. Jag skulle säga att jag står inte fullt ut åt ena hållet och predikar relationer och den biten men jag är inte bara strikt med videofeedback och streck på tavlor. Det skiljer sig beroende på i vilket skede man är i sin grupp.
Lugna hockeystaden Växjö
Stödet kring Växjö Lakers är stort och utbrett i staden. Men trots de stora framgångarna och lagets oerhörda popularitet på hemmaplan kan spelare och ledare föra en ganska stillsam tillvaro.
– Vi skiljer oss ganska mycket från orter som Gävle till exempel. Och då säger jag inte det som något negativt mot Gävle, betonar Hallam.
– Men de har haft otroligt stora framgångar tidigare och har fått brottas med det. Det finns många förståsigpåare som berättar hur det var förr. Jag skulle säga att vi är mer som Linköping. Jag brukar säga att vi är fem-tio år efter Linköping i hur det är att vara. Och det är väldigt positivt överlag. Mycket av själva kulturen byggs hela tiden. Redan innan jag kom var det en stark ståplats, det har funnits hela tiden. Jag skulle säga att överlag är det väldigt, väldigt positivt från supporterhåll. Vi känner ett oerhört stöd, även när det går tungt som när man är och handlar. Folk ser Lakers som något väldigt roligt och positivt för Växjö som stad.
I andra hockeystäder får spelare och ledare snacka resultat och matcher på stan, händer det er också?
– Inte riktigt på samma sätt. Jag kommer från Karlskoga. Där kunde man inte åka till mataffären efter två förluster. Här möts man mer med större respekt...säger han och tänker efter.
Han fortsätter:
– Eller... Det är lite lugnare. Det är ganska skönt för spelarna också. De lämnas mycket i fred och det tror jag de upplever som något positivt.
Samtalet har nått vägs ände för den här gången. Klockan närmar sig 15:00 och Sam Hallam ska för stunden lämna hockeyjobbet och åka hem. Men arbetsdagen är (förmodligen) inte över. Jakten på nya framgångar fortsätter med oförminskad styrka.