Han är tvåfaldig svensk mästare och gör sig nu redo att representera sin femte SHL-klubb. För SHL.se berättar Kristofer Berglund om barndomsdrömmarna, SM-gulden, backkollegan Christoffer Perssons betydelse samt varför karriären innehållit så många klubbyten.
Det är en ovanligt het sommardag när SHL.se når Kristofer Berglund per telefon i hans hem i Umeå. På karaktäristisk västerbottniska hinner han kommentera vädret innan vi styr in på det vårt samtal egentligen är tänkt att handla om – hans hockeykarriär.
– Det är förjävligt! utbrister han skämtsamt och syftar på värmen.
– Vi försöker svalka ner så gott det går här hemma.
Corona-virus eller ej, någon sol- och badsemester hade det nog inte blivit för Kristofer Berglund den här sommaren. I stället gör han sig redo för en ny ishockeysäsong, en säsong där han är tillbaka i svensk ishockey och SHL efter ett år i KHL med lettiska Dinamo Riga. Han har skrivit på ett tvåårskontrakt med Brynäs IF, vilket blir hans femte SHL-klubb.
– Jo, det har blivit några klubbar…. säger han nästan lite skuldmedvetet.
– Men grejen är att jag har trivts jättebra på alla ställen och hade lika gärna kunnat bli kvar i alla klubbar jag spelat för.
Det visar sig under samtalets gång att det finns en tydlig gemensam nämnare i alla klubbyten – men det får vi anledning att återkomma till.
”Sprang runt i farsans guldhjälm och sjöng Löven-låtar”
IF Björklöven hade sina glansår på 1980-talet som bland annat innehöll tre SM-finaler och ett SM-guld (1987). En av guldhjältarna då var Rolf Berglund. Året efter guldet fick Rolf sin andra son: Kristofer.
– När man var liten sprang man runt med farsans guldhjälm och sjöng Löven-låtar hemma, berättar Kristofer och skrockar till.
– Det är klart att SHL, eller Elitserien som det hette då, var något man drömde om när man var yngre, fortsätter han. Fast jag minns också att jag såg upp till både ”b-jun” (J18, reds. anm.) och ”a-jun” (J20, reds. anm.) och sedan Lövens A-lag som spelade i Allsvenskan. Inte minst när brorsan kom tillbaka dit efter att ha gått på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik.
Brorsan Oskar är tre år äldre och har, förutom moderklubben Björklöven, representerat Boden i Allsvenskan samt Jonstorp, Asplöven, Skövde och Wings i division 1. Han var naturligtvis en stor förebild för Kristofer, som utöver brorsan pekar ut en annan stor idol under uppväxten.
– Mattias Norström. Han spelade i LA Kings och var med på nåt VM där jag tyckte han var förjävla bra. Han var en stor och rejäl back som visste hur man försvarade och det gillade jag, konstaterar Kristofer med ett skratt.
Slog igenom i JVM 2008
Själv visade han tidigt prov på stor talang och var bofast i de olika ungdoms- och juniorlandslagen. Genombrottet på den internationella scenen kom under JVM 2008 där Sverige vann silver efter en snöplig finalförlust mot Kanada på övertid.
– Det är klart att det var surt att förlora på det sättet, medger Kristofer, men jag minns att den turneringen var väldigt rolig att spela. Vi var många som hade hängt ihop på olika landslagsläger i många år och byggt upp en fin lagkänsla.
– Jag vill tillskriva Pär Mårts en stor del av framgången, fortsätter han. Han var en riktigt bra tränare som utvecklade oss hela det året med en tydlig plan och strategi där slutmålet var JVM.
”Nervöst att ta steget till SHL”
Kristofer Berglunds insatser i turneringen gav eko och efter säsongen bytte han Allsvenskan mot SHL och Björklöven mot Luleå.
– Jag minns att det var nervöst att ta steget till SHL och samtidigt flytta hemifrån och lämna tryggheten i Umeå. Dessutom var Löven ett topplag i Allsvenskan så det var inte givet att flytta, berättar Kristofer som alltså trots det skrev på för Luleå och gjorde den drygt 25 mil långa flytten norrut.
– Luleå visade intresse för mig tidigt och det är ganska viktigt att känna att någon vill ha en, förklarar han. Dessutom hade jag lärt känna Roger Rönnberg via juniorlandslagen och visste att han var en skön typ.
Farhågorna till trots gick omställningen sömlöst för Kristofer vars poängproduktion låg kvar på samma nivå under första säsongen i SHL som den hade gjort under hans sista i Allsvenskan.
– Fast jag hade kunnat haft en mycket svårare väg in i SHL, erkänner Kristofer och lägger ut texten.
– Jag fick spela med Jaroslav Obsut, en av seriens absolut bästa backar, och han hjälpte mig väldigt mycket ute på isen. Dessutom hade jag Linus Omark, Johan Harju och Mats Lavander framför mig så det blev väl en och annan gratispoäng den säsongen.
Trivdes och ville stanna
Som lag betraktat hade Luleå det tufft och åkte ut i kvartsfinal under Berglunds första säsong i klubben för att sluta tredje sist i grundserien under hans andra.
– Inför andra säsongen hade jag högre förväntningar på mig själv, jag hade lagt på mig mycket muskler under sommaren och då blivit för stor och orörlig samtidigt som laget började rätt knackigt. Vi hade också tappat många tongivande spelare från säsongen innan.
– Jag trivdes ändå väldigt bra och ville stanna, men det drog ut på tiden och Färjestad hörde av sig…
Så kom det sig att Kristofer Berglund bröt upp efter två säsonger i Norrbotten och flyttade till dansbandsmekkat Värmland för att representera sin andra SHL-klubb. Sportsligt sett blev det ett uppköp.
– Laget gick bra hela säsongen och det slutade ju med SM-guld, vilket är svårt att toppa, konstaterar Kristofer. Samtidigt hade jag gärna haft en större roll och känt mig mer delaktig i guldet.
Hur det än var med den saken kan Kristofer för alltid stoltsera med att ha gjort säsongens sista mål. Det var nämligen han som i sista matchen satte 4–1 i tom kasse vilket blev slutresultatet i matchen liksom matchserien mot Skellefteå när guldet bärgades.
– Jag tror nästan det är roligare i efterhand än det var just då, säger Kristofer och förklarar:
– Färjestad hade haft några väldigt bra år och vunnit flera SM-guld i början av 2000-talet. Det var nästan som att fansen förväntade sig att vi skulle vinna guld och det blev aldrig någon riktigt euforisk känsla. Dessutom är det först på senare tid jag har förstått hur få förunnat det är att faktiskt vinna SM-guld.
Kanongäng i Växjö
Det blev två säsonger med Färjestad innan flyttlasset gick vidare, den gången till uppstickaren Växjö med blott en säsong i högsta serien bakom sig.
– Det var samma sak där. Jag ville vara kvar i Färjestad men så tog Henrik Evertsson kontakt med mig tidigt och jag kanske var lite för het med att skriva på i tron om att jag skulle stå där utan jobb nästa säsong annars.
Tidig kontakt och ett genuint intresse. Mer komplicerat än så förefaller det inte när Kristofer Berglund pratar om sina klubbyten. I Växjö fick han spela med flera rutinerade SHL-profiler som Jan Hlavac, Tomi Kallio, Fredrik Norrena, Jonas Holös, Robert Rosén och Noah Welch. Men själv lyfter han fram klubbens trotjänare.
– Tom Linder, Gustav Hjalmarsson, Erik Josefsson och Johan Markusson hade varit i klubben länge och utgjorde en stomme. Det var ett kanongäng och så hade de just byggt en ny arena när jag kom dit.
Första säsongen blev rörig med tränarbyte och ett lag som underpresterade, men andra säsongen ryckte Växjö upp sig, gick till slutspel och slog ut Berglunds tidigare lag Luleå innan man föll mot ett annat av Berglunds tidigare lag, Färjestad, i semifinalen.
– Vi gjorde en ruskigt bra semi mot dem, menar Kristofer. Det kändes som om vi hade 70–80 procent puckinnehav men att de var något starkare än oss framför målen.
Tre tydliga rivaler
Färjestad vann med 4–2 i matcher och den sjätte matchen, som Färjestad vann i övertid i Löfbergs Arena den 11 april 2014, blev Kristofer Berglunds sista i Växjötröjan. Efter säsongen stod det nämligen klart att han skrivit på för småländska rivalen HV71.
– Fast någon direkt rivalitet var det inte tal om då, hävdar han själv.
– Det var tydligt att det fanns några matcher under säsongen som var viktigare än andra och det var matcherna mot Linköping, Färjestad och Frölunda.
Sejouren i HV71 bröt det berglundska mönstret med klubbyte efter två år, i Jönköping blev han nämligen kvar hela fem säsonger. Varför?
– De skrev nya kontrakt med mig.
Det finns inget spår av sarkasm i Kristofer Berglunds röst när han – återigen – förklarar att det enda han vill är att spela hockey och att ha klart tidigt med var han ska spela i den närmaste framtiden. Han framhåller att han verkligen har trivts bra i alla klubbar han varit i.
– Men det är klart att jag fått en extra stark relation till Jönköping och HV71 eftersom jag var där så länge, medger han.
Backpartner som betydde mycket
Säsongen 2016/17 blev Kristofer Berglund svensk mästare för andra gången i karriären, ett guld som också ligger honom lite varmare om hjärtat än det första.
– Det kom mer oväntat och det hade gått ganska många år sedan HV71 vunnit guld senast så det var mer efterlängtat bland fans och alla runt laget, säger Kristofer. Dessutom hade jag en större roll och kände mig mer delaktig.
I början av säsongen hade han bildat backpar med Christoffer Persson, för att sedan paras ihop med Adam Almquist under andra halvan av säsongen.
– Det var ganska speciellt, för Christoffer Persson och jag var utpräglat defensiva och fick vara inne i alla defensiva situationer, medan rollen med Adam var nästan motsatt.
Kristofer är inte sen att hylla sin namne tillika backpartner från guldsäsongen, Christoffer Persson.
– Han kom från Frölunda och hade med sig ett helt nytt tänk som han introducerade mig för, säger Kristofer. Vi jobbade mycket med att inte kasta bort pucken utan låsa fast den i stressade lägen och alltid hjälpa varandra ute på isen. Han hjälpte mig bli mindre ängslig och det har jag haft stor nytta av.
Strukturerade och jobbiga att möta
Nu väntar alltså nya äventyr för Kristofer Berglund. Med familjens andra barn på väg tog de beslutet att flytta hem till Sverige och valet föll på Brynäs med nye tränaren Peter Andersson.
– Jag har inte stött på honom mer än som motståndare under karriären, så det är därigenom jag bildat mig en uppfattning om hans ledarstil, säger Kristofer.
– Malmö har alltid varit strukturerade och jobbiga att möta, och det är väl den hockey jag tror att vi kommer att spela också. Samtidigt kommer han till ett nytt lag med andra spelartyper så vi får se hur det blir.
Får man tro Kristofer Berglunds spåkula kommer man emellertid att kunna definiera Brynäs IF anno 2020/21 med ett adjektiv:
– Gediget!