Mellan 1999 och 2005 tog Per Hållberg hela sex SM-silver, men 2006 fick den förre storbacken äntligen vara med och vinna säsongens sista match med Färjestad. Här berättar Hållberg om guldåret 2006, hur Färjestad vände den knackiga starten, handledsskadan som hade kunnat avsluta karriären och känslan att äntligen få ha den där guldmedaljen runt halsen.
Per Hållberg spelade sin första SM-final med MoDo 1999, men det var långt ifrån den sista. Per Hållberg tog SM-silver med MoDo 2000 samt 2002. Därefter flyttade han till Färjestad och där fortsatte silvermedaljerna att staplas på hög. 2003, 2004 och 2005 blev det finalförlust för Hållberg och hans lagkamrater. Därmed hade Hållberg sex silvermedaljer på sju säsonger. Lägg därtill att han var med och tog VM-silver 2004. Han medger att han vid den här tidpunkten började tvivla på om han någonsin skulle få vinna något.
– Lite så blev det. ”Är jag bara en looser? Eller kommer jag att få vinna något?” Nu är det inte bara jag som har gått den vägen med en massa finalförluster, men det var otroligt skönt att få bryta den trenden och äntligen få vinna det där guldet, säger Hållberg.
"Där kunde karriären ha tagit slut"
För Hållberg skulle få sin guldmedalj till slut, men det ska vi återkomma till. Hållberg gick in i säsongen 2005/06 med en osäker känsla. För säsongen dessförinnan hade han åkt på en allvarlig handledsskada.
– Där kunde karriären ha tagit slut kände jag. Det var båtbenet och handleden var i stort sett sönder fullständigt. De fick lägga in plattor, skruvar och dylikt. När jag hade opererat mig sa läkaren att jag kanske behövde steloperera handen. Då hade kanske karriären varit slut. Nu blev det inte så, utan jag kunde träna bra under sommaren och kände mig i bra form, säger Per Hållberg
Hållberg var redo för spel när säsongen startade och som så många gånger tidigare målades Färjestad upp som en av guldkandidaterna. Vilket inte var särskilt konstigt med tanke på laget de ställde på benen. Färjestad hade spelare som Jörgen Jönsson, Thomas Rhodin, Peter Nordström, Jonas Höglund, Rickard Wallin och Jonas Frögren. Men det lossnade inte riktigt för värmlänningarna.
– Spelet hackade ganska rejält innan jul. Vi låg lite längre ner i tabellen och jag minns att vi träffade någon psykolog med laget. Det pratades mycket hit och dit. Det är många gånger som ett lag har sett starkt ut på papperet inte riktigt har fått ihop det. Det gäller att få alla att dra åt samma håll, säger Hållberg.
Var du orolig när spelet inte lossnade under hösten?
– Klart man var orolig. Det kommer in mycket tankar. Vi kände att vi hade så pass bra lag att vi skulle ligga där uppe i toppen. Många började fundera över sitt spel och vad man gjorde för fel. Vi hamnade i en svår situation, men i sådana lägen gäller det att ta sig ur den så snabbt som möjligt, säger Hållberg.
Vad var det som vände det? Är svaret så enkelt som att ”Perra” Johnsson kom in?
– Han klev in och fick gruppen att dra åt samma håll. Framförallt att han fick alla att hitta glädjen igen. Börjar du vinna matcher så kommer också glädjen tillbaka. Hockeyn blev roligare för alla och då blir det lättare, säger Hållberg.
Svarade för klassisk vändning mot HV71
I januari 2006 tillträdde Per-Erik ”Perra” Johnsson som ny huvudtränare efter Bo ”Kulon” Lennartsson och Leif Strömberg. När grundserien var färdigspelad var Färjestad på fjärde plats i tabellen. I kvartsfinalen ställdes Färjestad mot Hållbergs tidigare klubb MoDo, och det var inga större problem för värmlänningarna. Färjestad tog sig vidare tack vare 4-1 i matcher. I semifinalserien mot HV71 blev det desto tuffare. Jönköpingslaget hade 3-2 i matcher, men Färjestad såg till att skaka fram en sjunde och avgörande match. Där hade HV71 3-1 efter halva matchen. Färjestad reducerade, men kvitteringen dröjde. Med 1.40 kvar av tredje perioden tog de ut målvakten Daniel Henriksson och spelade sex mot fem.
– Du måste tro på det fullt ut, men samtidigt har man i det läget svårt att se att det ska gå att vända det med så lite tid kvar och mot ett så bra lag som HV71. De hade kunnat stänga ner oss fullständigt, men vi fick chansa lite. Sedan gäller det att ha lite tur, och det måste man säga att vi hade, säger Hållberg.
När klockan stod på 59:00 satte Jonas Höglund 3-3-pucken med ett direktskott någon meter framför HV71:s målvakt Stefan Liv, men då var Per Hållberg inte på isen.
– Och det kanske var tur, med tanke på hur många finaler jag hade förlorat innan, säger Hållberg och skrattar.
– I det läget gick vi bara och väntade på en sudden egentligen.
Någon övertid blev det dock inte. I stället gjorde Rickard Wallin 4-3 efter en snabb spelvändning när sju sekunder återstod av tredje perioden. Färjestad hade alltså säkrat finalplatsen tack vare två mål under den sista minuten.
– Det är inte många gånger under en karriär man är med om det där. Att både kvittera och avgöra under sista minuten. Jag skulle inte ha velat förlorat den matchen, det måste jag säga. Den måste de komma ihåg för resten av livet. Efter den vändningen kändes det som att det kunde gå vägen. Vi hade det flytet i laget, säger Hållberg.
Ställdes mot Frölunda i final
I finalen stod det 2-2 i matcher, men Färjestad vann både match fem och sex, och fick fira SM-guldet tack vare en 5-3-seger på hemmaplan.
– Något år tidigare hade vi förlorat på hemmaplan när vi hade kunnat avgöra finalserien mot HV71 i den sjätte matchen. Nu dök chansen upp att avgöra igen på hemmaplan. Champagnen hade varit lite på kylning inför matchen mot HV, och att förlora den var sjukt tungt. Man hade det lite i minnet, men vi fick en bra start i den avgörande matchen mot Frölunda och fick publiken med oss, säger Hållberg.
Efter drygt 13 minuter hade Färjestad gått upp till 3-0. När halva matchen var spelad hade värmlänningarna 5-1 och då var det mer av akademisk betydelse att Frölunda fick in ytterligare två reduceringar.
– Vi hade kontroll på det. Vi kunde spela på ledningen hela vägen, säger Hållberg
Med tanke på alla finalförluster för dig tidigare. Hur var det att till slut få vinna?
– Det var en otrolig glädje över att äntligen få vinna. Det är det man siktar på varje år och att då stå på andra sidan i en final är surt. Även om det är bra att gå till en final och att man är glad över vägen dit är det förstås en fruktansvärd besvikelse att stå där som förlorare. Det är ett misslyckande tycker man själv. Man vill stå där som vinnare och fira med alla man har slitit med hela året. Därför var det en fruktansvärd glädje. Det kändes som att jag hade kunnat kasta bort alla silver. Det hade räckt med det där guldet. Skönt att få avsluta med ett guld, säger Hållberg, som senare under våren 2006 även fick vara med och vinna VM-guld med Tre Kronor.
Efter sju silver på sju år fick Hållberg alltså fira två guld inom loppet av 33 dagar.
– Det året var ganska roligt, konstaterar han med ett skratt.
Var förvarar du guldmedaljerna nu?
– Jag har två grabbar och jag har medaljerna och alla tröjor i deras rum. Så de har något att kolla på och se framemot, säger Hållberg.