Den 25 september 2016 är en dag Magnus Johansson aldrig kommer att glömma. Då fick en av tidernas bästa SHL-spelare sin tröja hissad i Saab Arena. ”Jag minns dagen med stolthet, stor glädje och värme”, säger den förre storbacken.
Fem tröjor hänger i taket i Saab Arena – Mats Andersson, Stefan Jacobsson, Mike Helber, Fredrik Emvall samt Magnus Johansson. Den sistnämnde fick sin tröja hissad för drygt sex år sedan, den 25 september 2016.
– Jag hade slutat något år innan, men på något sätt blev det en summering av karriären, framförallt i Linköping. Det kom lite lagkompisar från olika lag och deltog, vilket kändes stort. Jag minns dagen med stolthet, stor glädje och värme, säger Johansson.
Hans siffror i Linköping är minst sagt imponerande. När man ser dem är det lätt att förstå varför klubben valde att pensionera nummer sju. Johansson spelade 795 matcher för Linköping. På dessa gjorde han 472 poäng, fördelat på 123 mål och 349 assist. När LHC gick ut med att de skulle hissa Johanssons tröja motiverade dåvarande klubbdirektören Anders Mäki beslutet på följande sätt.
– Ett självklart val. ”Mange” är den överlägset största idrottsmannen som representerat Linköping och samtidigt gett avtryck i hela den stora idrottsvärlden. Inte bara överlägset störst, jag tror också att det kommer att bli svårt för någon att slå honom i framtiden också. Historiens störste, helt enkelt, sa Mäki.
Känslosamt när han övade på talet
När dagen väl hade kommit för att tröjan skulle hissas minns huvudpersonen att han var ”otroligt nervös”, särskilt dagarna innan.
– Jag funderade på vad jag skulle säga och när jag tränade på det hade jag ibland nästan svårt att få fram orden för att jag blev så känslosam. När jag funderade på vilka som jag ville tacka och vilka som betytt mycket för mig blev det väldigt känslosamt. Men jag tänkte att det fick bli så, att det inte gjorde något ifall jag började gråta. Jag var inte rädd för det, säger Johansson.
Men sedan var det som att något hände när han kom ner till innandömet av Saab Arena.
– Hela vägen ner var jag otroligt nervös. När jag gick genom spelargången, där jag hade gått så många gånger, och kom ut på isen var det som att jag kände mig helt lugn. Som att jag gick in i en roll. Jag kände mig trygg och kunde njuta av stunden. När jag själv skulle tala gick det bra. Det var enda gången jag kunde framföra talet utan att staka mig eller hulka. Innan och efter var det stormigare känslomässigt, men under själva ceremonin kände jag mig lugn. Det var lite speciellt, säger Johansson.
Varför tror du att det blev så?
– Min egen analys är att jag hade varit där så många gånger med strålkastarna mot mig. Det var som att jag hade varit på den platsen så många gånger tidigare med ett yttre tryck och att jag hade tränat på att vara på den positionen. Sedan spelade det säkert in att jag kände en så stor värme och omtänksamhet från båda lagen och från publiken såklart. Jag kände mig välkommen och trygg, säger Johansson.
Hur är det att se din tröja i Saab Arena?
– Oftast tänker jag inte på det förrän någon, mina barn exempelvis, påpekar det. Döttrarna är sex och elva år nu. Ingen av dem har egentligen sett mig spela. Min äldsta dotter såg kanske någon match när hon var två, tre år. De kan påpeka det ibland eller att någon ungdomsspelare frågar hur det känns. Det känns såklart speciellt. Jag började min hockeykarriär i Stångebrohallen och gick hockeyskola tidigt. Min familj har varit intresserad och pappa har alltid varit involverad i klubben och var engagerad när nya arenan byggdes. När jag tittar tillbaka på det sättet känns det lite overkligt. Tänker man på var LHC var när jag började med ishockey till att jag fick vara med och spela SM-final och många slutspel inför fullsatt arena som tar 8500 personer är det häftigt, säger Johansson
"Ultimata beviset på att LHC hade satt sig på kartan"
Han är uppvuxen i Sturefors, ett samhälle utanför Linköping och då var det naturligt att Linköping HC blev hans moderklubb. Han debuterade i a-laget i december 1990 i en Division 1-match mot Karlskrona och totalt blev det 15 säsonger i LHC:s a-lag. Utöver det blev det sex år i Frölunda, en säsong i KHL, en i Schweiz samt en i NHL. På meritlistan finns 447 SHL-poäng, fler än någon annan back genom tiderna, SM-guld med Frölunda och VM-guld med Tre Kronor. Hans bästa minne från tiden i Linköping är finalen mot MoDo 2007, även om den fick ett tråkigt slut för alla med LHC-sympatier.
– Att avsluta finalserien med att förlora på hemmaplan var såklart surt, men hela finalupplevelsen var häftig. Det var på något sätt det ultimata beviset på att LHC hade satt sig på kartan. Alla andra lag i Sverige hade spelat färdigt och fick titta på när LHC var ett av två lag som spelade vidare. Det var en milstolpe som var speciell för många i laget, och kanske särskilt för oss som var uppväxta i Linköping, säger Johansson.
Tänker du tillbaka mycket på den aktiva karriären?
– Jag har alltid varit mycket här och nu. Jag tittar inte jättemycket bakåt, men klart att jag minns tillbaka till många episoder i karriären och livet med stor glädje och tacksamhet. För det har ändå format mig som människa, säger Magnus Johansson.
Hur mycket följer du Linköping HC nu?
– Jag ser egentligen alla matcher på något sätt. Om jag har inte har möjlighet att titta live ser jag på tv. Sedan är jag ungdomsledare i två lag i föreningen. Jag har nära kontakt med föreningssidan, och framförallt på flicksidan. Eftersom jag har två döttrar har det blivit naturligt för mig att engagera mig där, vilket känns jättekul. Flicksidan är verkligen på frammarsch och det känns toppen, säger LHC-ikonen.
"Än så länge står priserna i skymundan"
Förutom att Johansson påminns om tröjhissningen när han tittar upp i Saab Arenas tak fick han en träskultptur som ett minne från hissningen, men den har inte fått någon plats i hemmet än.
– Jag har en hel del priser från karriären. Nu känner framförallt frun att vi ska ta fram dem, men vi funderar fortfarande på var de skulle kunna passa. Än så länge står priserna lite i skymundan, men vi får se när jag är redo att plocka fram dem. För trots allt är jag väldigt stolt över det jag har åstadkommit, säger Magnus Johansson.
Med SM-guld, VM-guld, ytterligare fyra VM-medaljer, Guldpucken och Guldhjälmen på meritlistan samt att han dessutom är tidernas poängbäste back i SHL har han all anledning att vara stolt.