Malmö må vara en fotbollsstad, men det finns de som väljer bort ”det gröna fältets schack” till förmån för stadens hockeystolthet Malmö Redhawks. En av dem är Björn Holmgren, som bland annat hyllar Patrik Sylvegård: ”Utan honom hade klubben knappt existerat idag”.
De senaste åren har varit tålamodsprövande för alla Malmöfans, vars lag i skrivande stund dessutom parkerar på jumboplats i SHL. Så även för Björn Holmgren, som trots allt har perspektiv på tillvaron efter drygt 20 år som supporter.
– Nej, det är inte jättekul just nu, men som Malmösupporter är man van vid himmel och helvete. Man står där och hejar i alla fall, man tror på sitt lag oavsett, konstaterar han.
Himmel och helvete ja. Malmö har två SM-pokaler i prisskåpet, men på den tiden – 1992 och 1994 – var Björn Holmgren bara några år gammal. Hans hockeyintresse startade i stället runt millenniumskiftet.
– Min pappa hade fått hockeybiljetter genom jobbet och tog med mig. Jag fastnade direkt. Stämningen, introt, de coola tröjorna, men framför allt var det en fruktansvärt rolig sport, minns Björn.
– 2003 fick jag ett årskort på ståplats i födelsedagspresent och sedan dess har jag varit fast. Att gå på hockey var det bästa jag visste och jag fick jättemånga nya kompisar via hockeyn, fortsätter han.
Ingen medgångssupporter
Man kan knappast beskylla Björn Holmgren för att vara en medgångssupporter. Efter ett antal år av framgångar inleddes nämligen en tid av lindansande i samband med att han började gå regelbundet på lagets hemmamatcher.
– Ja, det var då dippen började, skrattar Björn.
Säsongen 2003/04 klarade sig Malmö kvar i Elitserien via kvalspel. Säsongen därefter fanns goda förhoppningar om förbättring, men så kom en viss lockout och ställde till det.
– Malmö gick ut tidigt och sa att de inte skulle ta in några lockoutspelare från NHL. Samtidigt satt man där och såg hur alla andra lag värvade in världsstjärnor. Vi vann premiären mot HV71 med 5–1, sen var den säsongen en enda lång pina.
Malmö slutade sist med 39 inspelade poäng på 50 matcher. I kvalserien slutade Malmö trea, vilket innebar att klubben, efter 15 raka säsonger i Elitserien, fick göra sig redo för en ny verklighet – i HockeyAllsvenskan.
– Det blev ett omtag med helt nya ishallar att besöka, nickar Björn. Samtidigt var det en av de roligaste säsongerna jag upplevt. Laget gick otroligt bra, jag tror att vi förlorade max sex matcher under hela säsongen.
Första Skånederbyt – ”ett fantastiskt minne”
Den säsongen fick Björn Holmgren dessutom uppleva sina första Skånederbyn, i alla fall i tävlingssammanhang. Rivalen Rögle var nämligen i HockeyAllsvenskan, och det första mötet lagen emellan blev minnesvärt.
– Det stod 0–0 med några minuter kvar och tekning i offensiv zon. Micke Wahlberg vann tekningen klockrent bakåt till Lubomir Sekeras som sköt direkt och träffade Markus Matthiasson i arslet så pucken styrdes in i mål. Hela Malmö Isstadion exploderade, det var riktigt fräckt, berättar Björn.
Säsongen innan, när Malmö åkte ur Elitserien, var det förlusten borta mot Leksand i omgång sju som förseglade skåningarnas öde. Just kvalmatcher mot Leksand har blivit något av ett återkommande inslag för Malmö genom åren. Så var det även 2005/06, där Malmö säkrade avancemanget till Elitserien i näst sista omgången av kvalserien, hemma mot Leksand.
– Det är ett fantastiskt minne, konstaterar Björn.
– Jag var inte jättenervös, snarare glad och taggad. Med tanke på hur bra laget spelade hela säsongen kände jag mig säker på att de skulle gå upp.
– En som bidrog starkt till avancemanget var Juha Riihijärvi, som kom tillbaka till den säsongen och var lagkapten. Sen får man inte glömma Corey Hirsch som höll tio nollor och spelade fantastiskt bra hela säsongen. Det var dessutom Carl Söderbergs genombrottssäsong, minns Björn.
En förlust som ger kalla kårar
Sejouren i Elitserien blev emellertid kortvarig. Säsongen efter slutade även den i kvalserien, och precis som 2005 var det en förlust borta mot Leksand som skickade ner Malmö i HockeyAllsvenskan igen. När Malmö var tillbaka i kvalserien 2008 var det en övertidsförlust borta mot avsågade Leksand som gjorde att antagonisten Rögle kunde kliva förbi och ta Elitserieplatsen.
– Jag har en otrolig respekt för Leksands fans och har alltid haft jättetrevligt när jag kommit upp dit, hyllar Björn.
– Sen har Malmö lyckats göra många dåliga matcher där i avgörande lägen. 2007 och 2008 lämnade jag Leksand gråtandes. Värst var ändå 2008, då vi tappade Elitserieplatsen till Rögle i sista omgången. Malmö ledde med 3–0 men föll ihop nåt så totalt samtidigt som Rögle gick och vann sin match nere i Ängelholm. Det innebar i sin tur att Mora, som också slogs om avancemang, missade så det jublades till matchreferatet från Radiosporten som dundrade ut i högtalarna i Ejendals Arena.
– Det minnet ger mig kalla kårar än idag, konstaterar Björn.
”Babyhawks” tog Hockeysverige med storm
Den missen skulle visa sig bli kostsam. I november 2008 invigdes Malmö Arena, en arena som naturligtvis var tänkt för Elitseriehockey. Redhawks värvade profilstarka spelare som Mathias Johansson och Jonas Höglund för att ta sig upp, men en bit in på säsongen stod det klart att ekonomin var så ansträngd att stjärnorna inte fick ut sin lön. Klubben gick ut med att samtliga spelare i truppen var fria att söka nya arbetsgivare, vilket blev startskottet för det legendariska ”Babyhawks”.
– Ingen visste riktigt vad som hände, mer än att ekonomin var körd i botten, säger Björn. Beskedet kom väldigt hastigt, över en natt revs alla kontrakt.
– Några spelare bestämde sig för att stanna kvar, till exempel Carl Söderberg och Robin Alvarez, samtidigt som sex juniorer fick chansen. Det blev en nytändning i hela gruppen som jag tror att vi alla utanför klubben märkte av.
– Första matchen mot Huddinge var det runt 4 000 åskådare, de som går på alla matcher. Laget lyckades vinna och sen var cirkusen igång. Matchen efter, mot Sundsvall, var Malmö Arena uthyrd så Redhawks spelade på Isstadion. Det var helt knökat. Staden hade tagit laget till hjärtat och det var hockeyfeber. Jag har inte upplevt något liknande i Malmö, det är en resa jag inte kommer glömma på väldigt länge.
Misslyckad storsatsning blev vändpunkt
"Babyhawks" charmade inte bara Malmö, utan stora delar av Hockeysverige. Trots det virvlande inträdet av juniorer i laget lyckades inte Malmö ta steget upp till Elitserien. Det gjorde man inte heller 2011/12, trots storsatsningen med bland annat miljonlön till Linus Klasen.
– Man hade väl ändå en farhåga om att det kunde gå åt skogen igen, man hade ju varit med om ett antal satsningar vid det laget, konstaterar Björn.
– Det var ju ingen dålig satsning, uppbackad av Percy Nilsson och Hugo Stenbeck, fortsätter han. Inför säsongen såg man fram emot att få se Linus Klasen, Dragan Umicevic, Robert Carlsson, Miroslav Lasu, Ivan Ciernik med flera.
– Malmö vann första matchen, sen började det gå troll i det. Det är klart man blev frustrerad, samtidigt var man van. ”Nehej, det funkade inte den här gången heller”, var väl känslan man hade.
Efter den misslyckade satsningen drog sig Stenbeck ur samarbetet och det pratades till och med om risken för konkurs. Det var då gamle guldhjälten Patrik Sylvegård blev general manager och klubbdirektör för Malmö Redhawks.
– Det blev en vändning. Utan honom hade klubben knappt existerat idag. Det är många supportrar som spyr galla på honom, men faktum är att vi inte hade haft ett SHL-lag i den här staden om det inte vore för Patrik Sylvegård, menar Björn.
– Han har gjort jättemycket för klubben under de här tio åren och förtjänar all cred.
Följde avgörandet i enrumsstuga i skogen
När Malmö väl tog steget upp i SHL var det efter åtta långa år i HockeyAllsvenskan. Och precis som så många gånger förr avgjordes allting mot Leksand – den här gången i det nyinförda direktkvalet till SHL.
– Jag såg matcherna i Malmö på plats, och var uppe på en match i Leksand. Men den avgörande matchen missade jag. Pappa hade sedan länge bokat en fisketur till oss i norra Skåne, så jag såg match sju på min padda med en knagglig uppkoppling. Det var helt bisarrt nervöst, haha.
– Vi satt där mitt ute i skogen, omgivna av granar i en enrumsstuga… det var en fruktansvärd match att titta på men samtidigt helt fantastisk. När Henrik Hetta satte 4–2 i tom kasse släppte allt och jag jublade rakt ut. Det är ett av de finaste minnena jag har.
– Året efter gick pappa bort, och även om han inte var supporter till Redhawks på det sättet är det väldigt fint att ha det minnet från stugan kvar.
Med två tredjedelar av årets SHL-säsong spelad ligger Malmö Redhawks sist, och ett nytt ödesmättat kval kan vänta runt hörnet.
– Björn Liljander (sportchef) har ett jättejobb framför sig, oavsett om det blir spel i SHL eller Hockeyallsvenskan, konstaterar Björn, men lägger också till med emfas:
– Oavsett hur det går kommer jag och många med mig att stå kvar på läktaren och heja på Malmö. Det är många matcher kvar och jag hoppas att de löser det. Med eller utan kval.
Fem frågor till Björn Holmgren
Vilket är ditt bästa ishockeyminne?
– Den 2 januari 2018 mötte vi Skellefteå hemma, en vanlig match i serielunken. Vi låg under med 4–0 med sex minuter kvar. Det var, av förklarliga skäl, rätt dött i hallen. Sen började Malmö äta sig ikapp och med 27 sekunder kvar lyckades Robin Alvarez kvittera. De 4 500 i publiken lät som 12 500 och sen vann vi i förlängning. Det är en match som sticker ut.
Vilket är ditt värsta hockeyminne?
– Det är förlusten mot Leksand i kvalserien 2008 samtidigt som Rögle vann och gick upp. Jag minns bussresan hem. Folk gick ombord på bussen, drog jackan över huvudet och satt tysta hela vägen. Det var riktigt deppigt.
Hur är rivaliteten med Rögle?
– Deras supportrar är bra på att dra igång vev på sociala medier, haha. Ibland känns det som att de njuter mer av att det går dåligt för Malmö än att det går bra för Rögle, men det är mycket humor i det också. Det finns så klart någon form av hatkärlek till Rögle, utan derbyna hade SHL varit tråkigare. Det är fantastiskt att vinna mot Rögle!
Har du några favoritspelare i Malmö genom tiderna?
– Ja, en som sticker ut är Kim Staal, en galen dansk som kom fram i Malmös juniorled i slutet av 1990-talet. Han var en duktig hockeyspelare, men framförallt en stor spexare som gjorde mycket practical jokes och tyckte om att umgås med oss supportrar.
– Annars finns så klart superhjältar som Juha Riihijärvi, Carl Söderberg och Oscar Alsenfelt.
Hur är din relation med Johan ”MrMadhawk” Svensson?
– När han började blogga var han en supporter som oss andra. Jag hängde ofta med honom på bortaresorna och det är jättekul att det går bra för honom. Under många år hade jag MrMadhawk som startsida på nätet. Hans bevakning av Malmö har betytt mycket för intresset runt klubben, så all cred till honom.