von Konow minns "Challe" Berglunds karriär

Charles "Challe" Berglund är en typisk djurgårdare. Han spelade i Djurgården i hela sin elitkarriär, frånsett en utflykt på två år i Schweiz i Kloten. Nu hedras "Challe" av klubben med att få sin tröja med nummer två upphängd i taket. Sju stycken (Sven Tumba, Lasse Björn, Roland Stoltz, Håkan Södergren, Thomas Eriksson, Jens Öhling och Mikael Johansson) i Djurgården har tidigare hyllats på samma sätt.

Om vi ser på tiden i Elitserien (1975-2012) måste Charles Berglund räknas som en av Djurgårdens främsta spelare. Även om "Challe" inte var någon stor målskytt och säker poänggörare har han haft få överman i klubben som lagspelare och lagjobbare.

Han var en sådan spelare som alltid skötte sina uppgifter på ett föredömligt sätt. Detta tillsammans med hans fina arbetsmoral och goda ledaregenskaper gjorde"Challe" till en utmärkt lagkapten i Djurgården i många år. Han var stark defensivt, kunde säkra bakåt och markera ut en motståndare. En spelare som var given i numerärt underläge och man kunde kasta in på isen för att bevaka en ledning i slutet av en match.

Han var vidare en bra och effektiv tekare och fin passningsspelare, som kunde slå en öppnande passning. Han gjorde aldrig mer än elva mål under en grundseriesäsong, men han kunde slå in pucken i målet och var ibland matchvinnare i laget.

När Djurgården vann sitt andra raka SM-guld 1990 efter finalseger mot Färjestad med 3-1 i matcher var "Challe" en av slutspelets bästa målskyttar med fem fullträffar på åtta matcher, varav tre mål och två målpass tillverkades på fyra finalmatcher. "Challes" kedja (med Johan Garpenlöv och Mikael Johansson) antecknades för fyra av Djurgårdens fem mål i fjärde och sista matchen mot Färjestad (5-2) , då guldet säkrades.

– Det var slutspelets klart bästa och effektivaste kedja, konstaterade DIF:s sportchef Ingvar "Putte" Karlsson efteråt.

Trion spelade strålande hela tiden och tog ner Färjestads bästa anfallsvapen med Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob och Magnus Roupé fullständigt och lade grunden till segern och SM-guldet.

OS-guld nummer ett

Ett år senare bidrog "Challe" till att Djurgården blev svenska mästare för tredje säsongen i följd. Djurgården gick obesegrade igenom slutspelet, slog FBK med 3-0 i matcher i finalen, och vann hela 29 av totalt 47 matcher under säsongen och förlorade bara 12 stycken. Ett starkare mästarlag har vi aldrig haft i Elitserien. Detta var "Challes" fjärde elitseriesäsong i Djurgården och under denna tid missade han bara en match i grunderien och slutspelet.

"Challe" vann Europacupen för klubblag med Djurgården 1991 och 1992 och vann VM-guld med Tre Kronor 1991 i Åbo, sedan Sverige slagit Sovjet med 2-1 i sista och avgörande match (Mats Sundin slog in segermålet). Pricken över i:et kom 1994 i Lillehammer, då Sverige blev olympiska mästare för första gången.

"Challe" var lagkapten i laget och var en av blågults effektivaste spelare med två mål och tre målpass på fem matcher. "Challe" missade dock finalen mot Kanada på grund av en nyckelbensskada som han ådrog sig i sista gruppspelsmatchen mot "Lönnlöven", men var ombytt och var kapten och med i båset när guldet spelades hem.

– Att vinna OS-guld efter att ha slagit Kanada i final efter övertid och straffläggning går inte att överträffa, säger Charles Berglund.

– Ingenting går upp mot att vinna ett OS-guld. Trots att vi vann ramlade inte alla pusselbitar ner på rätt plats. Jag tror att öppningsmatchen mot Slovakien (4-4) blev en väckarklocka för oss. Slovakerna var bättre än väntat och vi var inte förberedda på att de skulle vara så bra. Nu blev det rätt till slut ändå. Vi fick möta Tyskland (3-0) i kvartsfinal, Ryssland (4-3) i semi och Kanada (3-2) i final.

– Finalen blev en rysare. När Magnus Svensson kvitterade till 2-2 i slutskedet av matchen på ett mäktigt skott från sin backplats var vi några stycken som flög upp i taket. Sedan avgjorde "Foppa" med sitt konstmål på straff, sedan vi varit i underläge med 0-2 i straffläggningen.

– Vad ska man säga om hans straffmål? Jag tror inte att "Foppa" tänkt att göra en Kenta Nilsson-dragning. Det bara blev så då målvakten hamnade som han gjorde och det fanns inget annat att göra än att fösa pucken in vid stolpen förbi Hirsch som låg ner på isen. Bara "Foppa" kan göra en sådan sak.

Vilka rumskompisar!

För en ordningsman som "Challe" Berglund måste det ha varit en ny erfarenhet och en påfrestning att dela rum med "Foppa" under OS-turneringen.

– Jag höll på att smälla av när jag fick reda på att jag skulle dela rum med "Foppa", säger "Challe".

– Värre än så kunde det bara inte bli. Jag har aldrig bott i eller sett ett stökigare rum. Det såg fruktansvärt ut. Vår matrialare ("Pudding") var inne i rummet och städade upp några gånger. En stund senare såg det likadant ut igen.

– "Foppa" är en riktig slarvpelle och en mer tankspridd person har jag aldrig mött. Två gånger tappade "Foppa" sin ackeditering och utan den kom du inte in i OS-byn. En gång när vi fick vända om för att leta efter hans ackreditering hade "Foppa" den runt halsen instoppad under tröjan. Men grabben är en fantastisk ishockeyspelare, det kan ingen ta ifrån honom.

Två år i Kloten

Efter säsongen 1994/1995 lämnade Charles Berglund Djurgården för att spela i Schweiz i Kloten, där han återförenades med Mikael Johansson. Redan första året (1995/1996) i klubben blev "Challe" mästare och vann lagets poängliga.

Poängmässigt gjorde "Challe" sina bästa säsonger i Kloten under karriären. Han noterades för 35 poäng (10+25) på 36 matcher respektive 36 (17+19) på 46. Men två säsonger i Schweiz fick räcka.

Inför spelåret 1997/1998 var "Challe" Berglund tillbaka i sitt Djurgården igen. Efter några svaga säsonger ledde han laget till seger i serien och till SM-final. Sin långa och framgångsrika karriär fick "Challe" avsluta på våren 2001 med att vinna sitt andra raka SM-guld och femte totalt.

Djurgården slog Färjestad med 4-2 i matcher i finalspelet och laget spelade en glänsande hockey. Det var många som menade att detta mästargäng var bättre än det klubben hade som vann tre raka tio år tidigare.

– Vi hade ett fruktansvärt bra lag när vi vann 1991 och slog Färjestad i finalen i tre raka, säger "Challe".

– Färjestad hade ett av sina starkaste gäng någonsin med Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob och Thomas Rundqvist i spetsen, men var ändå chanslösa. Jag har i alla fall inte spelat i ett bättre klubblag. Det här laget var också mycket bra och framför allt har det varit roligt att få spela en sådan offensiv hockey som vi gjort. Att få sätta punkt för min karriär med att få vinna två raka SM-guld med Djurgården är nästan för bra för att vara sant.

En av Djurgårdens bästa

Ett bättre avsked kunde Charles "Challe" Berglund inte ha önskat sig. Han var dessutom en av Djurgårdens bästa och nyttigaste spelare i slutspelet. Att få gå ut som en vinnare när man fortfarande är mycket bra är väl någonting som alla spelare drömmer om, men få förunnat att få göra.

Nu hedras "Challe" av klubben i sitt hjärta med att få sin tröja med nummer två upphängd i taket, samma tröjnummer som Roland Stoltz hade, och det kommer nu att pensioneras för alltid. Det är en stor sak och att få det i Djurgården, Sveriges i särklass framgångsrikaste klubb, väger förstås extra tungt.

Karriären i siffror: