Avskedet blev till en återkomst. Efter en höst i Leksand sökte sig Fredrik Lindgren norrut - hem till Västerbotten och hem till Skellefteå AIK. En bitter finalförlust senare laddar 37-åringen om för vad han vet kan bli den sista resan med gänget.
Sommarhetta utomhus, men för spelarna i Skellefteå AIK har den här veckan spenderats i gymmet. Mellan de tuffa och många träningspassen håller sig Fredrik Lindgren sysselsatt med att fixa i hemmet. Och just hem är dit veteranen återigen hittat.
För ganska exakt ett år sedan tog Skellefteåprofilen det tuffa men genomtänkta beslutet att röra sig bort från klubben. En ny utmaning lockade och valet föll på Leksand, precis degraderade till HockeyAllsvenskan med målet att snabbt spela sig tillbaka. Tiden i den klassiska Dalaklubben blev dock kortare än vad Fredrik Lindgren och hans familj hade tänkt. När transferfönstret stängde igen i mitten av februari var backen tillbaka i en bekant klubbdress - Skellefteås svartgula.
– Säsongen som gick i Leksand blev lite upp och ner, både för laget och för min egen del. Det var rörigt, byte med tränare och spelare kom in hit och dit... Det var lite annorlunda. Däremot hade vi en bra tid där med familjen, helt klart, poängterar Fredrik och utvecklar;
– Vi kände att vi ville flytta hem och då fanns en öppning här i AIK. Det var givetvis jäkligt kul för mig, det här är hemma.
Kan du förklara vad det betyder för dig att få spela för Skellefteå?
– Det är föreningen som står mig varmast om hjärtat. Jag har spelat här i... Ja, vad är det? 18 säsonger tror jag och det är riktigt speciellt.
Under de säsongerna har det blivit två SM-guld för Fredrik Lindgren, som hade chansen att utöka samlingen den här våren. Återkomsten till Västerbotten kom samtidigt som Skellefteås främsta formtopp och under de närmaste veckorna flög laget fram. Seger i kvartsfinal över Färjestad med 4-2 i matcher följdes upp av avancemang förbi starka Djurgården med samma siffror. Och plötsligt stod den 37-åriga backen framme vid karriärens sjunde SM-final.
"En ruggig styrka som vi har"
Tyvärr blev det inget tredje SM-tecken för Fredrik Lindgren. I finalserien var det istället Växjö Lakers som vägde klart tyngst. Målskillnaden stannade vid smärtsamma 1-20 och kampen om guldet var över efter bara fyra matcher - samtliga med förlust för Skellefteå.
– Hatten av till Växjö, de var bättre än vad vi var. Det kändes inte som att vi hade den där extra växeln som hade behövts för att slå Växjö, konstaterar Fredrik Lindgren.
Redan i det första finalmötet kom Skellefteå helt fel in. Laget mosades med hela 0-7, en smäll som många experter menar blev en mental knock för laget. Det tror inte Lindgren som har sina egna teorier kring finalserien.
– Oavsett om du vinner eller förlorar en första match måste du nollställa dig. Vi hade gått väldigt hårda bataljer mot både Färjestad och senare Djurgården. Jag vill inte tro det, men det kanske fanns en känsla att vara nöjd över att ha tagit oss till final.
Att Skellefteå AIK skulle nå SM-final var det däremot inte många som trodde under hösten. De senaste årens dominant inom SHL gick tungt i ligaupptakten, slet med resultaten och harvade i mittenskiktet av tabellen. Från sin post i Leksand kunde Fredrik Lindgren enbart följa sina tidigare, och kommande, lagkamraters kamp med formen.
– De kämpade och slet, men fick inte spelet att stämma. Det tar alltid ett tag innan gruppen växer ihop och alla drar åt samma håll. Jag tycker att Skellefteå som lag kom igång mer och mer. Det är en ruggig styrka som vi har, att ju längre säsongen gick desto bättre blev vi, menar Fredrik som kände av de positiva vindarna när han anslöt till laget.
Ni har gjort det till en vana att gå till SM-finaler. Sju gånger på de åtta senaste åren - vad är det som gör Skellefteå så starka i slutspelet?
– Vi har unga och hungriga killar mixat med äldre och mer rutinerade spelare. Dessutom tränar vi och jobbar hårt i princip varje dag. Det låter som en klyscha, men du kan inte slappna av i oktober och tro att saker kommer att ordna upp sig. Det gäller att hela tiden vilja utvecklas och det drivet har vi i vår grupp.
Klockan tickar: "Går inte att hålla på hur länge som helst"
Till hösten åker Skellefteå AIK ut på SHL-isen redo för att jaga fortsatta framgångar. Ett nytt lag håller på att byggas samman, där Fredrik Lindgren återigen väntas få en nyckelroll. Den, milt sagt, rutinerade backen tecknade efter säsongen under en förlängning med klubben i hans hjärta.
– Nästa säsong blir spännande och det kommer att vara många bra lag i ligan. Jag hoppas att vi får ett slagkraftigt lag, just nu ser det bra ut. Vi har behållit en del av de killar som vi velat ha kvar, sen är det alltid omsättning i truppen. Det är verkligheten vi lever med, resonerar Lindgren.
1997 gjorde han sin A-lagsdebut i moderklubben Arvidsjaur och två år senare drog han för första gången på sig den svartgula tröjan. Sedan dess har Fredrik Lindgren tjänat AIK-emblemet på ett närmast unikt vis. I närmare 1000 matcher har backen gett allt för att lyfta Skellefteå AIK från HockeyAllsvenskan till SHL, vidare mot slutspel och slutligen SM-guld. I oktober fyller Lindgren 38 år - frågan om han funderat på framtiden efter nästa säsong känns därför rimlig.
– Nej, det har jag inte gjort. Jag börjar komma upp i en ålder där det handlar om att ta år för år. Efter den här säsongen behövde jag fundera över vad jag ville göra. Det föll sig ganska naturligt att fortsätta ett år till, för jag känner mig ändå fräsch i kroppen och tycker själv att slutspelet var bra för både min och lagets del, berättar Fredrik och fortsätter;
– Sen som jag sagt; att falla i en final är inget som jag vill göra. Jag vill stå där som vinnare. Kan jag krydda nästa år med ett guld vore det grädden på moset.
Kontraktet med Skellefteå går alltså ut till våren 2019. Vad som sker då är det ingen som vet, allra minst Fredrik Lindgren. Men klart är att kulturbäraren från norr drömmer om att kröna sin enastående karriär med ett tredje SM-guld. Att tiden för att hinna med det börjar att rinna ur timglaset är Fredrik Lindgren själv ytterst medveten om.
– Jag blir ju inte yngre och yngre, snarare åt det andra hållet. Det går inte att hålla på med det du vill hur länge som helst. Jag känner fortfarande att jag vill vinna titlar och därför håller jag på. Samtidigt är det många som vill vinna, men vore det enkelt att ta ett guld skulle det inte vara lika kul att lyckas med det.